Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Ledare: "Systemet kan hålla drömmarna vid liv"

Foto: MARIA HOLMÉN/TR BILD & SVENSK TRAVSPORT
Nyligen stod det klart att antalet tävlingsdagar sjunker från 831 i år till 816 nästa år. Dessutom är förslaget breddplus – tävlingar i klass mellan breddlopp och vardagstrav – på tapeten. Foto: MARIA HOLMÉN/TR BILD & SVENSK TRAVSPORT
Publicerad:

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.

Sänkt antal tävlingsdagar med strax under två procent (från 831 till 816) och det nya förslaget breddplus – det är just nu de stora snackisarna när det kommer till tävlingsplaneringen för 2024. Breddplus är en nivå av tävlingar som ligger mellan dagens breddlopp och vardagstravet. 

”När det gäller breddplus är siktet inställt på 40 tävlingsdagar med 18.000 kronor i förstapris per lopp och åtta fasta priser”, säger Svensk Travsports sportchef Robert Karlsson.

Det är nog ingen som planerar att argumentera emot att antalet tävlingsdagar blir färre, detta med tanke på de halvfulla lopp som vi ser i programmen varje tävlingsdag. Denna anpassning efter underlaget av hästar i Sverige är väntad och lika given. Vi måste börja fylla loppen igen och tävlingsplaneringen är grunden till att det ska lyckas.

Vad gäller breddplus är tanken väldigt god. Det bästa vore givetvis att höja prispengarna rejält i alla lopp hela tiden, men travet har också en verklighet att förhålla sig till. Med tanke på det bör breddplus vara ganska välkommet på de flesta håll i branschen. Hästar är redan indelade i klasser för att vi ska få så jämna tävlingar som möjligt. Att nu skapa fler divisioner så att tränare och kuskar ska kunna tävla på så jämn nivå som möjligt – precis som i alla andra idrotter – är något som sporten på sistone tydligt blivit beroende av.

Är det tränare med flest hästar i träning som är eliten?

Sedan kommer detta vara svårare att genomföra i praktiken då det inte är helt lätt att hitta ett rättvist system för vilka som faktiskt får vara med i vissa lopp och vilka som inte får vara med. 

Ska de som utesluts vara tränare och kuskar som körde in mest pengar under föregående år? Är det tränare med flest hästar i träning som är eliten? Eller är det de tränare och kuskar som kör in mest pengar i förhållande till antal starter som de gör? Och om en ägare faktiskt vill ha en “sämre” häst i träning hos någon av elittränarna – ska då inte den hästen ha några möjligheter att starta? Var ska en häst med några galopper och starter från dåliga spår kunna köra till sig startpoäng? Eller ska man införa några lopp varje tävlingsdag med en anmälan mer likt den i Frankrike, där man inte går på startpoäng?

Ser man till den del som beskriver att det ska vara lokal prägel på breddplus så är det också ett modernt grepp. Det är dyrt att resa och det har också påverkan på miljön. Att ge lite förtur åt de mer lokala hästarna lär tacksamt tas emot av tränare, skötare och ägare – samtliga spar pengar, energi och tid på resor. För det är väl knappast någon nyhet att långa resor, och därmed ofta dagar, sliter både på miljön, människor och i många fall även hästarna. Kanske innebär detta att vi också får fler hästägare på plats när man inte får alltför långt till banan varje gång.

De 'stora' uppfödarna, tränarna och ägarna drar ifrån mer och mer hela tiden

Att prispengarna planeras landa någonstans mellan breddtrav och vardagstrav – ett förstapris på 18.000 kronor och åtta fasta priser – känns också som en rimlig anpassning. Man måste komma ihåg att det här är en satsning och ett grepp för att gynna framför allt bredden i Svensk Travsport – något som man är i brådskande behov av att bibehålla och gärna öka framöver. Eftersom en del då utesluts från dessa breddplusdagar är det inte heller helt fel att man sänker prispengarna något från vad de tidigare var – då alla våra tränare och kuskar fick delta.

Som mindre uppfödare, ägare och/eller tränare drömmer man, precis som de största proffsen, om att få vinna de stora loppen. Att få vara med på V75. Att få se sina älskade besöka vinnarcirkeln och ta emot applåder från fullsatta läktare. Drömmarna är detsamma. Men oddsen att nå dessa drömmar skiljer sig mer och mer mellan amatörer och ”de största” för varje år. De ”stora” uppfödarna, tränarna och ägarna drar ifrån mer och mer hela tiden. 

För att ändå kunna hålla drömmar uppe även för mindre proffstränare och amatörer är ett divisionssystem inom travet något väldigt positivt. Att få fram en elitloppsvinnare går fortfarande för den lilla amatören, uppfödaren och ägaren, men resan dit är numera lite längre och svårare.

Det är viktigt att Svensk Travsport ser till att resan dit kan erbjuda glädje och att mindre drömmar kan gå i uppfyllelse. Att hålla hoppet och drömmarna vid liv hos alla som vill vara en del av den svenska travsporten.

ANNONS

Ämnen i artikeln



Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.