Ledare: "Tävlingskalendern är alltid en het fråga"

Fördelningen av tävlingstillfällen har alltid varit en het fråga inom den svenska travsporten. Även om hästunderlaget (antalet betäckningar och föl) minskat under de senaste åren, råder det fortfarande en dragkamp mellan regioner och banor om att få tävlingstillfällen. 

De flesta vill alltjämt ha fler tävlingsdagar – och fler lopp. Det ligger status och prestige i det. Fast också en nutids- och framtidstro, en stimulans att attrahera nya hästägare och andra typer av kunder att investera i en viss region, och kanske också en benägenhet att kunna locka nya aktiva till den egna banan.

Det är Svensk Travsport som via sin tilldelning av medel (i första hand från fjolårets spelintäkter) styr ungefär vilken mängd tävlingar som respektive region eller bana kan tänkas anordna det kommande året.

Var finns tränarna?

Många olika parametrar finns med som underlag till ST:s förslag. Totalt tio olika. Det allra tyngst vägande argumentet numera, är exakt hur många startbenägna hästar i rätt ålder och fas i karriären, som finns stationerade i vardera regionen. Och hur många tränare som finns var. En annan faktor är hur tekniknivån på varje enskild bana ser ut, såsom exempelvis belysning och annat.

Det finns också möjlighet till ett visst självbestämmande och egenstyre för varje bana – om än relativt begränsat. Men man kan på egen hand ta vissa beslut om att köra fler eller färre dagar och lopp, och koncentrera eller sprida ut prismedlen, utifrån vad som passar ”just oss”.

En hel del av besluten och styrningen kring tävlingsdagar, handlar om att stötta regioner, och se till att hålla en levande landsbygd, över hela landet. Detta märks inte minst i 2026-förslaget, där flera banor i norra Svealand och södra Norrland (Romme, Rättvik, Gävle, Bollnäs) får minskat antal tävlingar, medan hela nordligare Norrland, från Hudiksvall och uppåt, i stället vänder lite på tidigare trender, och nu får utöka sitt tävlande igen.

Svårt att fylla loppen

En motsägelsefull faktor på senare år, är hur väl respektive bana lyckas fylla loppen, det vill säga i vilken grad som man får till fulla 12- och 15-hästarsfält, på de propositioner som man skriver ut… vilket sen ska balanseras mot ett annat direktiv som ST också har att beakta, gällande att se till att storbanorna, i storstadsområdena, får tillräckligt många tävlingar, för att kunna attrahera både publik, ägare och andra intressenter från de områden i landet där det finns flest människor och mest kapital.

Motsägelsen i detta, är att Solvalla, Åby och Jägersro (Stockholm, Göteborg och Malmö) relativt ofta, i alla fall under vissa delar av året, har haft ganska svårt att fylla många av sina lopp.

Varför är det då så viktigt att fylla loppen? En del är naturligtvis att den totala prispenningkakan ska delas ut rimligt rättvist, utifrån var hästarna finns. En annan del, en minst lika viktig sådan, är att kunna konkurrera på spelmarknaden, det vill säga att loppen ska hålla som attraktiva spelunderlag; Välfyllda lopp är lika med svåra lopp vilket är lika med större stimulans för spelarna vilket i slutänden innebär mer nettopengar in till sporten. Dåligt fyllda lopp med få hästar innebär motsatsen.

De är hack i häl

Solvalla har trots allt klart flest tävlingstillfällen i landet – runt 65. Åby och Jägersro däremot, ligger i häradet mellan 45-50 tävlingsdagar, vilket gör att de befinner sig på i princip samma nivå som landsortsbanor som Bergsåker, Axevalla Romme och Eskilstuna. Och med ytterligare några, som Halmstad, Boden, Bollnäs och Gävle, hack i häl.

Är det verkligen rätt? Ja, säger de som menar att travsport i första hand är en landsortssyssla. Nej, menar de som vill att travet ska våga visionera större och se mer krasst till tillväxtpotentialen i storstadsregionerna.

Ett drastiskt utspel

Nya intresseorganisationen En häst, en röst föreslog nyligen ett nytt vintermeeting på Jägersro, med betydligt fler tävlingsdagar än förut. Utspelet var drastiskt, och tanken både nyskapande och god. Svaret man däremot inte gav där, var varifrån resurserna till detta skulle tas. I ST:s nya 2026-förslag har den idén rent konkret inte beaktats.

Totalt sett kommer det att köras ungefär lika många travdagar i Sverige 2026, som det görs 2025. Möjligen 3-4-5 fler än i år. Det är i sig glädjande.
Travet i Sverige har 33 banor, och kör, inklusive breddagar, någonstans runt 8.000 totolopp per år, fördelade på cirka 820 tävlingsdagar – och med ungefär 12.000 olika deltagande hästar.