Sveriges ledande travtidning
Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Ledare:
"Tävlingsschemat – en motor av världsklass"

Foto: MARIA HOLMÉN / TR BILD
"Precis som all annan underhållning och ekonomiskt driven idrottsverksamhet, så måste travet ta maximal hänsyn till när konsumenten vill och kan ta del av våra föreställningar", skriver Niclas Andersson. Foto: MARIA HOLMÉN / TR BILD
Publicerad:

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.

Julen står för dörren. Och ett nytt travår. Med en ny tävlingskalender.

Som alltid, har detaljprogrammet kritiserats i remissrundor, i media och bland olika intressegrupper inom den svenska travsporten. Men faktum är att just schemaläggningen inte bara är ett av de viktigaste och mest komplicerade hantverken i vår bransch – det är också det moment som ST, i samarbete med banorna och med ATG, är allra skickligast på att utforma.

Många frågor som angränsar till tävlingsplaneringen kan naturligtvis diskuteras:

Storleken på prispengar och bidrag? Den regionala fördelningen av antalet tävlingsdagar, banor emellan? Hur fyller man loppen? Proportioner mellan elit och bredd? Störst fokus på unghästar eller långsiktiga karriärer? Spelets eller sportens intressen i första hand? Färre lopp och högre prispengar i dessa, eller fler lopp och lite lägre snittpengar?

Det finns inget absolut facit på vad som är rätt eller fel i alla dessa vägskäl.

När det kommer till själva schemat, är det däremot enklare att döma och utvärdera ST:s och ATG:s insatser:

Tävlingskalendern … med Per Wetterholm som (delvis utskälld) designspindel i nätet – är rent briljant utformad. Den är en av de komponenter som år efter år utvecklats och förfinats allt mer, särskilt under 2000-talet, och som nu utgör själva grunden till varför hela travsporten lever vidare i en sorts ständig högkonjunktur.

Schemat avgör i betydande utsträckning hur mycket (spel-)pengar som flyter in i systemet – pengar som i sin tur, i nästa skede, utgör motorn för hur stora resurser som tränare, kuskar, skötare, ägare, uppfödare med flera, i sista änden kan få.

Det klagas här och där på lunchtävlande, på kvällstävlande, på helgtävlande och på vintertävlande.

Schemat är jobbigt för skötare. För tränare. För kuskar. För alla möjliga. Jodå. Ibland är det jobbigt att jobba. Men det är också väldigt roligt att få lön. Ju högre, desto trevligare. För intjäningen av medel, är schemat nära nog optimalt.

Precis som all annan underhållning och ekonomiskt driven idrottsverksamhet, så måste travet ta maximal hänsyn till när konsumenten vill och kan ta del av våra föreställningar. Vi behöver planera med vidvinkelsyn och ett utifrån-perspektiv. Produkten måste finnas tillgänglig när den tilltänkta kunden har tid och möjlighet.

Att köra tre-fyra-fem-sex banor exakt samtidigt (som man gjorde förr) är vansinne. Direkt kapitalförstöring. Banorna tre-sex kostar då enbart pengar. Drar in minimalt. Rena förlustaffärer. Tär på systemet.

Så gjorde fotbollen och hockeyn också förut. Samlade omgångar. Alla matcher startade vid samma klockslag. Det förekommer inte längre – av en anledning.

Nu vet vi att folk i dagens moderna samhälle vill ha underhållning vid många olika tillfällen under veckan, och under olika tider på dygnet. Att exempelvis flytta ”tredjebanor” från kväll till lunch har varit en guldgruva för travet. Att tävla vidare lördag kväll – när massor av människor är lediga, och dessutom redan är inne och lördagsspelar på V75 – är en annan självklarhet. Tävling på tidigare ”heliga” helgdagar likaså.

”Katastrof för skötarna”, säger somliga.

Nej, det är det inte. Exakt denna tävlingskarta är vad som ger också skötarna bättre betalt och, över tid, en stadig anställning.

Sedan är det självfallet upp till arbetsgivarna att rama in detta vettigt. Stallpersonalens schemaläggning är dock inte ett ansvar för ST:s planeringschefer – det är arbetsgivarnas (lika med travtränarnas) sak. De behöver konstruera humana och kloka veckoarbetsscheman, med full hänsyn till både tävlingskalendern och vardagligt kneg, och exempelvis hyra in andra ersättare på tidiga morgnar efter tävlingskvällar. Skötarnas välmående är viktigt. De måste hanteras värdigt och schysst, rent arbetsrättsligt. De är inga maskiner.

Men jobba behöver de. När folk är beredda att betala för det. Den som inte vill det, bör nog helt enkelt söka sig till andra yrkeskategorier, som mer baseras på nio-till-fem-modellen.

Skådespelare och scenartister jobbar alltid kvällar – när publiken är ledig och har tid att kolla. Köpcentran har allt senare öppethållning. Fotbolls- och ishockeyspelare jobbar obekväma arbetstider, eftersom det är då som de livsviktiga åskådarna har möjligheten att komma dit. Vi på Travronden måste arbeta på kväller och helger, när loppen körs. Och så vidare.

Samhället har ju också en hel offentlig sektor inom sjukvård, ordningsmakt, med mera, med personal som måste arbeta när de behövs – fastän de själva säkert helst hade föredragit andra tider.

Sånt är livet. Det är inget att kritisera ST:s tävlingsplanerare för. Tvärtom.

Det svenska travet har ett oerhört bra tävlingsschema, som tillfredsställer det stora flertalet av kunder, publik, tv-tittare och digitala spelare. Det är just därför som trav så pass framgångsrikt kan konkurrera även mot ett massivt övrigt samhällsutbud, om folks tid och pengar.

Alla parter inom vår sport – inklusive tränare och skötare – borde uppskatta den strukturen.

Detta skickligt fördelade tävlande, är vad vi alla lever av.

ANNONS

Ämnen i artikeln

Taggar i artikeln


Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.