Sveriges ledande travtidning
Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Ledare:
"Tråkigare men inte förödande utan publik"

Foto: LARS JAKOBSSON / TR BILD
Publik på Sprintermästaren, Halmstads stora travfest, 2018. Foto: LARS JAKOBSSON / TR BILD
Publicerad:

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.

Alla vi travvänner saknar såklart åskådarna på våra banor. Det är underbart med folkfester runt hästtävlingar. Först nu, när ingen får komma och titta, förstår man kanske exakt hur mycket man verkligen har uppskattat att då och då få vara en del av en stor på-platspublik.

Men: Hur viktig är banpubliken de facto för travets fortlevnad?

Corona har gett det möjligen lite oväntade svaret: Faktiskt inte fullt så livsavgörande nödvändig ändå, som många har trott och sagt. I vart fall inte på kort sikt.

Travsporten har gjort ett antal näst intill genialiska strategiska drag genom åren:

  • Att datorisera all information runt sporten. 
  • Att filma och televisera alla lopp.
  • Och att när pandemin plötsligt dök upp, organisera och argumentera igenom arbetsplatsdefinitionen, som gjort att det svenska travet, till skillnad från nästan all annan idrott, har kunnat fortsätta att tävla genom hela den stora världskrisen.

Allt detta har nu betalat sig enormt bra.

För många människor, företag och inte minst kultur- och idrottsverksamheter, har pandemin inneburit en ren katastrof. Död och konkurser och social utsvultenhet känner vi alla till. Men i det något mindre allvarsamma kölvattnet, har även många sporter – bildligt talat – också drabbats av en egen form av coronakvävning; Publik har stoppats. Personal sagts upp. Träningar, matcher och tävlingar ställts in. Ledare försvunnit. Utövare tappat sugen. Idrottsföreningar lagts ned. Och folkhälsan drabbats stenhårt, inte minst bland unga.

Riksidrottsförbundet kom förra veckan ut med en förödande rapport, som visar att 10,6 procent av alla aktivitetstillfällen inom svensk idrott har försvunnit. Den övervägande delen från ungdomsnivå. Överallt runt om i landet – i organisationer och från privatpersoner – kommer larmsignaler om barn som tappat motivation och slutat med sitt fysiska sportande, till förmån för utökad stillasittande tid vid tv-spel och dataskärmar.

Det är på många sätt ett skräckscenario för samhället.

Men för travsporten har corona närmast haft motsatt effekt. Och då inte bara i rent monetära termer, där vi ju alla vet att ATG-spelet slagit rekord under 2020, och med det även intäkterna till Svensk Travsport. Succén har också smittat av sig på sporten i stort, rent praktiskt.

Många har genom åren uttryckt oro för att minskad på-plats-publik över tid skulle kunna komma att leda till lägre travsportintresse, minskat spel, färre hästägare, strypt nyrekrytering och mindre antal aktiva. Till vissa delar har också en antydan till sådana trender kunnat spåras kring travsporten på senare år.

Men vad har då hänt under 2020, när travsporten bland annat tvingats stänga igen alla sina publikutrymmen? Faktiskt ingenting av det ovanstående – utan till och med det omvända!

I ST:s lägesrapport för 2020 inom ramen för framtidsarbetet Pegasus, kan man i stället se mängder av positiva effekter för travsporten under coronaåret – trots samhällsproblemen, och trots publikstoppet. Vi har fått fler starthästar. Mer välfyllda lopp. Fler vuxna licensinnehavare. Mycket högre intresse för, och fler elever på, landets travskolor. Bibehållet hästägande. Och därtill upprätthållit prisnivån mycket väl, på flera av de unghästauktioner som nu genomförts digitalt istället för på traditionellt sätt. Utöver detta har även samtliga travets tv-sändningar, både i TV4 och på nätet, haft strålande tittarsiffror under året.

Detta betyder naturligtvis inte att travsporten inte vill ha tillbaka sin på-plats-publik. Det vill vi absolut. Den känns oerhört efterlängtad. Lika kul är det inte, utan publik.

Men vi klarar oss ändå. Åtminstone ett tag. Siffrorna och trenderna visar att travet som sport faktiskt inte alls står och faller med sina åskådare där ute.

Sen kan man förstås invända att alla effekterna av coronaåret 2020, kanske inte kan läsas av nu omedelbart. Det finns en viss risk att eventuella negativa bieffekter (till exempel kring uppfödning och hästägande) kan komma att visa sig först med något års fördröjning.

Att vi klarade oss så pass bra under 2020, kan på samma sätt delvis vara en följd av kloka beslut som fattats under ett antal år tidigare.

När publiken väl släpps på igen, kommer mycket att vara förändrat. Om publiksiffrorna går upp eller ner gentemot förr, vet ingen.

En hel del banor (i synnerhet Jägersro, förstås – men också många andra) rustar för betydande ombyggnationer. Renoveringar och omdispositioner av ytor är på gång på många håll. Vissa saker, såsom bland annat de gamla totohallarna och spelluckorna, är på väg att försvinna för gott. Det finns ingen anledning att låta sig skrämmas av detta.

Tvärtom kan vi alla vara stolta och trygga i vetskapen att utvecklingen kring vår sport under lång tid har varit sådan, att vi nu alltså även tål till och med en världsomfattande pandemi och en total nollning av publiksiffrorna – och ändå inte bara kan klara vår försörjning, utan även fortsätta att attrahera n-y-a människor in i branschen.

Den stabiliteten är för travsporten såväl unik som fantastisk.

ANNONS

Ämnen i artikeln

Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.