Ledare: "Travet har fortfarande en attraktiv kärnprodukt"

På lördag slår den kringresande hästcirkusen ner i lilla Årjäng, nästa vecka vankas det Stochampionatet på Axevalla, sedan Hugo Åbergs i Malmö, Åby Stora i Göteborg, Margareta-kvällen i Stockholm… och frampå höstkanten även Derbyt, SM-helgen och Kriteriet, på våra storstadsbanor.

Däremellan en gång om året-festligheter på flera idylliska småställen. Några av de här stationerna har vi redan sett 2025 års facit på. Flera kommer sannolikt att omfattas av samma utvecklingskurva… För två saker vet vi redan nu, om alla dessa stora svenska travarrangemang:

• Det kommer att vara trevligt att vara där.
• Draget och publiksiffrorna kommer att vara en skugga av vad de var för 10-20-30 år sedan.

Har bubblan spruckit?

På Elitloppet var publiken i år värre än halverad, gentemot rekordåren, på 1990-talet. På Sprintermästaren var det ännu sämre än så. På Stochampionatet kommer det att vara likadant. Och så vidare.

Så vad är det som händer med det svenska travet? Har proppen gått ur? Bubblan spruckit? Är det fullständigt fritt fall? Eller ska man bara sluta gnälla, och gå på känslan på stortävlingarna – att det faktiskt fortfarande är ganska trevligt ändå?

Länge hette det att det är vardagstävlingarna som har tappat publik. Stordagarna håller i alla fall stilen. Men nu är det ofrånkomligt att se det uppenbara; Även de största svenska travdagarna har tappat rejält med attraktionskraft på event- och publikmarknaden.

Räknar publik på ett annat sätt

Förklaringarna, eller bortförklaringarna, till detta är många: Totoluckorna har bommats igen, alla lopp går att se på tv, det är för dyrt med inträde, program och mat, vi har haft otur med vädret, man räknar publik på ett annat sätt numera, ja, ni vet… fast just de argumenten är inte särskilt träffsäkra. Det finns korn av sanning i dem, men de är snarare exempel på ständig klagan, över saker som förekommit även under de största glansdagarna – långt innan den stora publikminskningen satte fart.

Sportens interna problem – minskad uppfödning, trögt att få in nya hästägare, färre amatörekipage, fler sportsliga framgångar för de redan rika och stora, och mindre antal hästar i loppen… visst, över tid bekymmersamt, men just för det redan inträffade publiktappet, har dessa faktorer knappast hunnit få någon större inverkan. 

Andra förklaringsmodeller kan ligga närmare sanningen. Samhällsfenomen och makroeffekter, som travet har väldigt svårt att beskyllas för, eller kunnat göra så mycket åt: Pandemin satte tvärstopp för på plats-publik, och efter det har det varit svårt att få alla att hitta tillbaka igen. En rejäl lågkonjunktur har fått folk att se över sina nöjesbaserade utgifter. 

Konkurrensen har stegrats enormt

Det totala genomslaget för datorer och mobiler och elektronisk kommunikation i samhället, har också minskat folks benägenhet och behov av att vara på plats på en massa sammankomster, både på jobbet och privat. Man kan numera hålla järnkoll, till och med bättre koll, på distans. 

Konkurrensen inom sport- och nöjesbranschen har också stegrats enormt. En del sporter, som fotboll och ishockey, ökar i hetta. De råkar ”passa in” i nya levnadssätt och mediaflöden.

Medan andra idrotter – som exempelvis bandy, speedway, skridsko, Finnkampen i friidrott, och många fler gamla storheter – visserligen lever vidare i sina kretsar, men har tappat de stora publikmassorna, och dessutom inte hittat nyckeln till nyrekrytering av unga och nya generationer.

Fungerar utmärkt

Detta är exempel på idrotter och publikevent som gick hand i hand med picknickkorgar, kylväskor, dansbanor, folkparker, Bingolotto och Tipsextra. De var folkliga, billiga, smidiga att hitta till, och lätta att förstå och ta till sig.

Travsporten är, i alla fall delvis, bland dessa. Tidsandan, samhällsutvecklingen och trendförskjutningen har – under 2000-talet – inte riktigt varit på de här fenomenens sida.

Så vad ska vi inom travet göra åt detta? Svaret är förmodligen: Det som vi trots allt, i många fall, faktiskt redan gör, eller har börjat att göra. Uppskatta och se till att säkra att så mycket intäkter det bara går, strömmar in via digitala kanaler. Vilket fortfarande fungerar utmärkt.

Vi kan klara oss

Fortsätta anstränga oss jättemycket på banorna. Bygga event som trots allt får kännas lite retro, men som också är moderna, genomtänkta, uppsnyggade, roliga, familjära – och hyfsat enkla och lättillgängliga. Vilket arrangörerna  i dag ofta försöker där ändå, på Sprintermästaren, Elitloppet med flera.

Rusta upp anläggningarna, inte minst på publikplats. Både glamour och folklighet behövs. Och vi måste vara ytterst vakna och tidiga med att uppfatta nya tidstrender, och små förskjutningar och nyansskillnader i levnadsmönster etcetera.

Travet har fortfarande en attraktiv kärnprodukt. Vi är faktiskt bra. Vi kan klara oss även i framtidens konkurrens. Vi måste bara orka gnugga på och fortsätta försöka tillfredsställa kunden, ner i minsta detalj – dag för dag. Helst lite bättre än någonsin förut.