Ledare: "Vad fort vi upphör att förvånas"

Det senaste i raden lades häromdagen till handlingarna på sedvanligt vis med en dikt av Alfred Tennyson från Sollidens scen på Skansen. Efter att Sofia Helin, Reine Brynolfsson och Lena Olin i tur och ordning misslyckats med att ringa ut bekymren, sorgen och nöden står nu hoppet till att Tomas von Brömssen får större genomslag. För många inom travsporten handlar vädjan till nyårsklockan om lägre räntor, bränslekostnader och foderpriser. För att 2024 inte ska bli ännu ett skitår.

Fast 2023 var förstås inte ett annus horribilis för alla. 

• Inte för High On Pepper, vinterns häst som tjänade över två miljoner kronor och som satte punkt för travåret när han skar mållinjen som vinnare av Sylvesterloppet på Axevalla.
• Inte för Elisabeth Almheden, småländskan som kom tillbaka till travsporten efter 25 år och visade att B-tränare fortfarande kan slå proffsen på fingrarna i de allra största sammanhangen. 
• Inte heller för Magnus A Djuse som hade ett ännu bättre 2023 än 2022, vilket var både väntat och otroligt på en och samma gång.

Det kommer en dag för oss alla då vi upptäcker att de vi läser om, tittar på och beundrar är yngre eller rentav betydligt yngre än oss själva. Det bara hände, som över en natt. Det kan vara den framgångsrika företagsledaren på ekonomisidorna som framkallar känslan. Eller huvudrollsinnehavaren i den senaste blockbustern från Hollywood. 

Fast oftast är det väl ändå en idrottare. En Sarah Sjöström, Ludvig Åberg eller Alexander Isak. En Luke Littler, som inte får beställa en pint på puben förrän nästa år men som redan spelar brallorna av konkurrenterna i dart-VM, eller travsportens tydligaste exempel: Magnus A Djuse, som vid 22 års ålder ringde kundtjänst och sade upp Ulf Ohlssons långa prenumeration på det allsvenska kuskchampionatet. Plötsligt inser vi att tåget gick innan vi knappt hann ställa oss på perrongen och hur omvälvande eller till och med omskakande det är beror på vår självbild och vilka drömmar vi haft.

Det kommer också en dag av förlikning. En dag då vi upphör att förvånas över stjärnskottens framfart, nästan tar för givet att de ska simma hem VM-guld, göra mål på Anfield eller vinna flest travlopp i landet. Ibland kommer den dagen häpnadsväckande fort och det gjorde den i fallet Magnus A Djuse.

När han i förfjol blev vår yngsta champion i modern tid var tronskiftet på allas läppar. Det ligger i sakens natur att det inte pratades lika mycket om att han försvarade sin titel, men det är anmärkningsvärt att hans andra bedrifter under 2023 inte rönte större uppståndelse. Nu var det mest som att vi ryckte på axlarna åt att han dels körde in mest pengar av alla kuskar i landet, dels blev Solvallas blott sjätte champion sedan 1979. Det säger väl egentligen allt om vilken ställning som unge herr Djuse skaffat sig på rekordtid.

En annan märkvärdig sak från hans 2023 var det som Travrondens Spels kalenderbitare Jens Sjödén skrev om under veckan som gick, att Djuse var den mest spelade kusken inom V75 under 2023. Ett erkännande om något.

Som motsats till annus horribilis nämns ofta annus mirabilis. Ett miraklens år, som 1666 när Isaac Newton sägs ha fått ett äpple i huvudet på Woolsthorpe Manor eller 1905 när Albert Einstein lade fram sin speciella relativitetsteori. Det vore att tro för mycket om 2024. Är det något vi lärt oss i eländets tidevarv är det att det alltid kan bli sämre, men låt oss hoppas på ett år där kostnaderna i alla fall inte blir högre och där ljuset i tunneln inte är ett tåg. Ett annus lagom blir alldeles lagom.