Ledare: "Vi börjar snart närma oss en gräns för vad som känns sunt"

Evighetshistorien om Propulsion och nervsnittningen går vidare.

Många gånger under det senaste året har man trott att NU, nu är det dags, nu kommer det slutgiltiga beskedet om domar, prejudikat och påföljder. Men den dagen bara dröjer och dröjer. Propulsion-hanteringen tar för travet länge tid än vad en mordutredning gör för det civila samhället.

Nu kan just den jämförelsen tyckas orättvis, med tanke på att det civila rättsväsendet har en helt annan vana och mycket större resurser vad avser komplicerade processer. Vilket förstås är sant.

Fast Propulsion-fallet har ändå ett extremt tacksamt utredningsläge. Till skillnad från vid många snåriga våldsbrott med mera, så finns det i Propulsion-målet en hel del lättåtkomligt bevismaterial, i form av dokument, datum, stämplar, registreringar, export- och importcertifkat etcetera – och därtill en fysisk och levande huvudperson (hästen!) som kan veterinärundersökas, hur ofta, hur mycket och hur nogsamt som helst. Det borde inte krävas flera år för att sortera bland det.

Travsporten drabbades av en kraftig försening under den pågående processen, när det båda juristerna i Svensk Travsports Ansvars- och Disciplinnämnd (STAD) Sari Olausson, då ordförande och Anette Fassl, då vice ordförande, mitt under behandling av ärendet hoppade av sina poster. Det kostade tid.

Men ändå:

Hela den här processen utstrålar ångest och obekvämlighet, från travförbundets sida. Hanteringstiden förefaller orimligt lång och utdragen. Man får en känsla av att ST är spänt och/eller skärrat av ärendet.

Onsdag-fredag i förra veckan var det bevisgenomgång och förhandlingar i STAD, i Hästsportens hus, gällande ansvarsfrågan. Omgivningen hade ingen insyn. Vi runtom fick inget veta. Även det ett tecken på viss osäkerhet. Nu hoppas nämndens ordförande att ett beslut ska komma inom en månad, det vill säga senast 24 september.

Får vi veta då? Är ärendet därmed slutgiltigt avgjort?

Nej, det är inte säkert. Troligen inte.

Det har då gått nästan 16 månader sedan skandalen först avslöjades. Men efter nästa besked, finns en möjlighet att överklaga till en ny instans, den högsta, inom Svensk Travsport – ST:s överdomstol. Det känns som en betydande möjlighet att så kommer att ske. I så fall med nya månader som passerar, i fortsatt ovisshet.

Och sen då? Därefter kommer det väl i alla fall att vara utklarat?

Det är möjligt. Men inte hundraprocentigt givet, det heller. Man kan förmodligen inte utesluta att den här historien – eller i alla fall delar av den – även skulle kunna hamna i civilrättsliga salar, endera i Sverige eller inom EU.

Daniel Redéns juridiska ombud, Jesper Arvenberg, förefaller inte ha något emot den långa handläggningstiden. Känslan när man betraktar energinivån hos honom och i hans uttalanden, är att han ser maratonberedningen som en fördel för sin klient.

I allmänhetens ögon är det nog så. Ju längre tid som går efter händelsen, desto mer trött blir gemene man på det hela, och ärendet förlorar allt mer i intresse. Många betraktare är ”tagna på utmattning”. Få orkar vara riktigt upprörda längre, oavsett hur det ligger till med alla detaljer och omständigheter.

På något sätt framstår ju också Daniel Redén – vare sig om han ansvarsmässigt har gjort sig skyldig till några fel eller inte – trots allt i ST:s och många andras ögon i någon mån redan vara hyfsat förlåten. För medan processen pågår, rasar det in segrar, ära och pengar till hans rörelse. Han tävlar vidare och når fortsatt stora framgångar, och får ständigt påfyllning av nya hyllningar och intäkter. Att han i slutänden skulle dömas till någon riktigt allvarlig påföljd känns allt mindre sannolikt.

Det är inte tal om annat än att det är en mycket viktig rättsprocess som pågår. Många människor och hästägare berörs. Stora belopp är inblandade för de berörda parterna.

Dessutom finns det ett signalvärde och en etisk och moralisk underton i hela ärendet, som är principiellt intressant.

Det som i slutänden kommer att trilla ut, är knappast heller ”bara” ett utlåtande i den konkreta saken. Man får också räkna med att det blir en prejudicerande dom, som kan appliceras på många fler fall.

Kanske kommer domen också få till följd att fler nervsnittningar eller liknande ingrepp, på andra hästar, upptäcks, uppdagas, avslöjas, korrigeras, i framtiden eller i efterhand.

Ärendet kompliceras även av att ST, som håller i processen, av somliga kan betraktas både som ägare av rättsprocessen, o-c-h en part i målet.

Av alla de här skälen är det naturligtvis viktigare att allt blir helt rätt, än att det går fort. Rätt måste bli rätt. Verkligen. Ingen oskyldig får dömas till något. Ingen eventuellt skyldig bör undkomma. Därav hastigheten.

Men vi börjar nu snart närma oss en gräns där tiden är FÖR lång och signalerar för mycket nervositet, för att det ska kännas sunt.