Ledare:

"Släpp loss de unga – det är snart vår"

Behovet av nytt blod har aldrig varit större och vår förmåga att hitta och lyfta fram framtidens ledstjärnor har sällan varit mer skriande än i dag. Det är dags att lämna över till de unga och släppa loss dem.

Den svenska travsporten står inför ett viktigt generationsskifte. Behovet av nytt blod har aldrig varit större och vår gemensamma förmåga att sondera, hitta och lyfta fram framtidens ledstjärnor har sällan varit mer skriande än i dag. Faktum är att hur travsporten lyckas är avgörande för många.

För att titta framåt bör man börja med att titta i backspegeln. I travsportens fall får man nog erkänna högt för sig själv och andra att man inte har lyckats särskilt väl med att släppa in och fram varken 80- och 90-talister i rätt tid. När generationsskiften nu ska genomföras finns det alldeles för få drivna och engagerade unga ledare att lämna över tyglar och tömmar till. Kritiska och utomstående samhällsröster skulle med enkelhet kunna peka finger och hävda att ”blotta tanken på att föryngra verkar ha skrämt slag på travnationen”. Så kan det förstås inte längre fortgå om vi ska ha en ljusnande framtid.

En generationsväxling är ingenting att hacka tänder för – inte om det görs planerat, involverande och i samarbete, vilket i och för sig inte varit nuvarande företrädares största förtjänst det senaste decenniet, för att uttrycka det milt. Här finns det många brister att peka på och utvärdera framöver.

Men skam den som ger sig.

Travsporten har hållit landsbygden levande i sekler och lyckats med industriella paradigmskiften tidigare. Det finns ingenting som säger att vi inte kan göra det igen, och sen igen. Skillnaden mot tidigare är att läget är alarmerande. För att hinna med i den smått spiralaktiga samhällsutvecklingen borde banor och basorganisationer söka stöd, kraft och energi hos de yngre, och de yngre behöver låta de äldre visa var vägen framåt börjar. Svensk Travsport, som organisation, bör uppmuntra till föryngring och en god väg kan vara att skapa ett nationellt mentorprogram med en tydlig vision ”om framtidens ledare”, där unga krafter lyfts in och får tillgång till erfaret, inspirerande (!) och målstyrt mentorskap. Travet kan gå i bräschen och agera plantskola för näringslivet utanför stallgårdar och höskullar. Med rätt visioner har det visat sig vara en framgångsmelodi i andra snabbväxande och utmanade branscher. En slags katalysator till hypertillväxt.

För det finns positiva tecken i skyn. De största och mest rungande applåderna på Hästgalan i fredags drogs inte ned av våra ”evigt unga” profiler som Örjan Kihlström (grattis!) och Torbjörn Jansson. Istället kom det att handla hedersknyfflar och kanske framförallt kometerna och talangerna. Det var när Emilia Leo och Mats Djuse klev upp på Waterfront Congress Centres scengolv som applåderna ekade högst. För första gången på flera år kändes det som en liten signal på att travsportens företrädare kanske har börjat inse att det blivit dags att lämna vidare ordförandeklubbor, körsvenshandskar och yttranderätter till en annan generation. Och istället för att stjälpa idéer och slå ned på vilda tankar, stötta dem på vägen och utveckla dessa till något storslaget. För unga vet inte gränser, de river dem i sökandet efter något bättre.

En snabb spaning i den allsvenska körsvensligan och tränarligan visar att det finns hopp bland aktiva, om de bara får chansen. Se bara på Marcus Melander och Daniel Redén vad förtroende kan innebära för en verksamhet.

Halvt på skämt, halvt på allvar sa Örjan Kihlström:
– Det är förfärligt att möta dem (de unga, reds. anm.), men skönt att slippa se enbart de gamla ”tröttingarna” i omklädningsrummet.

Bland uppfödare, styrelserum, basorganisationer och andra inflytelserika delar på landets travbanor är det fortfarande glest mellan ”generation y” och ”generation z”. Till viss del beror det på att yngre väljer annat, men kan det förmodligen bero lika mycket på att travsporten inte gett dem förtroende. För med chansen att vara med och bidra med värdefulla insikter kommer också ett växande intresse. Samma dialog raderar ofta ut åldersklyftor och kulturkrockar.

Förre landslagsspelaren i fotboll, Anders Svensson, sa en gång:
– Jag har inga problem med motivationen och det har jag de unga killarna att tacka för. Nytt blod gör att vi allihop tänder till mer.

Travsporten har inte tid att tänka särskilt länge. Den behöver öppna slutna dörrar på vid gavel och förbereda sig på att successivt överlåta kontrollen till de yngre, och det snarast.

För det krävas minst tre saker:
✔För det första måste de äldre, och nuvarande ledarskapet, ändra på kulturen och istället för att ge svar om ”vad de vet” ställa nyfikna frågor och intressera sig för unga människors vilja och åsikter, hur provocerande och svåra de än kan tyckas vara.

✔För det andra måste de yngre, och kommande ledarskapet, våga kliva fram och ta mer plats. Många vet långt mer än de tror, framförallt om framtiden och vad andra i deras ålder vill ha. De bör se livet lite som Ikea, man får skruva ihop det själv.

✔För det tredje behöver travsportens arbete och anseende putsas upp och anpassas till ett modernt och medvetet världssamhälle – som är målinriktat, värderingsorienterat och utvecklingsbenäget. I det finns lite att förlora, allt att vinna.

För den yngre generationen vill framåt, det vill den alltid. Och än är det inte för sent att lyfta fram dem och släppa taget (om makten).

/JOAKIM SVENSSON

Grattis till er alla

I fredags var det Hästgalan i Stockholm. Det var upprymd stämning och många av huvudpersonerna var på plats både för att hylla sportens aktiva och ta emot välförtjänta priser för utomordentliga prestationer under 2019. Grattis alla nominerade och vinnare!

Det är en ganska mansdominerad bransch därför var det viktigt att jag som kvinna sa ja

Marjaana Alaviuhkola om beslutet att säga ja till att bli ordförande för ST och europeiska travunionen.