Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Dennis Engelbo:
"Lust att lägga av med trav"

Publicerad:

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.

Behandlingar av travhästar utförs hela tiden, den ena hästen med svårare skada än den andre. Veterinärer gör det jobb som de är utbildad till. 

Vad händer egentligen då en veterinär agerar på tvivelaktigt sätt? Det är precis det som hänt i fallet Daniel Schützer

Som legitimerad veterinär har han kringgått den norm som Sveriges Veterinärförbund har mot bränning vid ortopediskt lidande. En norm betyder inte att det är otillåtet att agera så, men det är en rekommendation till samtliga veterinärer. Redan där går det att ställa sig frågande till om det verkligen är korrekt agerat av en person som har en maktposition inom Svensk Travsport, i form av sitt styrelseuppdrag, att kringgå Sveriges Veterinärförbunds normer.

Det som däremot är än mer beklämmande är syftet till varför Daniel Schützer väljer att behandla hästen på det medeltida och direkt makabra sätt som han valt att använda. Hans syfte är att hästen ska stärkas, alltså inte att korta ner skadeperioden (läs lidande under skadeperioden). Syftet är att minska risken att hästen ska drabbas av ny gaffelbandsskada när den nuvarande skadan är läkt. Till att börja med får syftet, eller för den delen behandlingsmetoden inte något som helst stöd från vetenskapliga studier. För det andra så skapas lidande till följd. För ingen kan väl tro att hästen inte har ont, dagen efter att hela kotan bränts upp.

Det som är det väsentliga: Om en styrelsemedlem på Svensk Travsport ägnar sig åt sådana här metoder, sätts ribban för travsporten i stort. En sport med den ribban vill åtminstone inte jag vara en del av. Daniel Schützers behandling av Bobbery måste få konsekvenser. Även om det så "bara" leder till en utredning och rättslig process inom sporten från Svensk Travsports sida. För är det någonting som skulle kunna prövas för paragraf 38 i tävlingsreglementet - "Olämplig behandling av häst oavsett tid och plats” - så är det detta. Att utsätta en häst för lidande för att man tror att det minskar framtida skadebekymmer. Det är alltså inte ens säkert att det gör det, man tror det.

Det kan inte accepteras. Travet har kommit så mycket längre än att hålla på med tvivelaktiga behandlingar, tvivelaktiga beteenden. Det kämpas dagligen för att rättfärdiga vår sport. Då är det ytterst tveksamt att en maktperson agerar på det här sättet.

Någon skrev till mig och sade att detta fallet gjort att tanken på att lägga av med trav kommit. Det är nästan så att jag är benägen att hålla med. Utan konsekvenser för någonting sådant här, är det frågan om man kan rättfärdiga sig själv med att travhästar är de djur i landet som det tas bäst hand om. Bestraffas inte något sådant här, är travet ute på djupt vatten. Behandlingar och lidande kan utföras för att åtgärda fel, inte för att förebygga att skador inte ska ske.

ANNONS


Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.