"För bra för att vara sant"

Den 23-åriga dalkullan är halvsyster med Jägersrotränaren Susanne Strandqvist och hennes mamma har jobbat på stuteri Håleryd i Örkelljunga. Själv började Malin i Kajsa Fricks stall som 13-åring, fortsatte i drygt ett år som hästskötare hos Jörgen Westholm innan hon gick tillbaka till Fricks stall. 
Förra hösten tog hon beslutet att testa lyckan i Australien. 
– Tanken var att jag skulle dela hästskötarjobbet med backpacking och jobb på en kreaturranch, men det visade sig att jag älskade hästarna lite för mycket, säger hon och skrattar i luren.
Malin jobbar hos 32-årige proffstränaren Matthew Craven, nära Warrnambool, 2,5 timmars bilfärd väster om Melbourne. Matthew tillhör de fem bättre tränarna i delstaten Victoria och har 33 hästar på träningslistan. 
– Vi är fem plus chefen som jobbar, men Matthew ser vi inte av så ofta. Hans stall har växt mycket den senaste tiden och han har fullt upp med att bygga ett nytt stall. Australien är en stor hästnation och det är faktiskt röd dag när Melbourne Cup rids, berättar hon. 
Galoppen är den stora sporten ”down under”, sedan kommer passgångarna och sist travarna. 

Debut i South Australia
Men Malin berättar att travet är på frammarsch och Matthew tillhör de stora förespråkarna för trav och monté. Malin själv har haft montélicens länge i Sverige och drygt ett år i Australien, ridit 15 lopp där och för bara någon vecka sedan segerdefilerade hon för andra gången. 
Förra fredagen debuterade hon dessutom med den äran i sulkyn på 800-metersbanan Mount Gambier i grannstaten South Australia.
– Jag har kört en del snabbjobb tidigare i Sverige, men aldrig tävlingslopp. I Australien är det lite annorlunda när man ska ta körlicens. Utöver kunskapster och lämplighetsintyg från någon som redan har licens, i mitt fall min chef, kör man 30 provlopp under sex månader, berättar hon. 
De 2 november fick hon så sin licens och utöver chefens två styrningar blev Malin uppsatt på tre gäststyrningar. Fyra passgångare och en travare.
– Jag är så kallad "concession driver", vilket innebär att jag inte får köra i de allra största loppen eller på de största banorna. I alla fall inte under första året. Här anmäler man fyra-fem dagar innan lopp, men kuskarna bestäms inte förrän två dagar innan. Jag kan fortfarande inte fatta att jag fick så många styrningar, säger hon.
Malin körde inspirerat och framgångsrikt. Eller vad sägs om en seger, två andrapris och en tredjeplats!  
– Helt otroligt!
Segern togs med Lucky I'm Cheap, en fyraårig passgångare tränad av Rebecca East. Hästen vann 1.224 australiensiska dollar och delade ut 15 gånger pengarna på toton. 
– Det var meningen att vi skulle ta det lite lugn i loppet, men hästen ville annat och vi drog till spets istället. Sedan var det faktiskt inga större bekymmer. I Australien är det vanligare med hästägarfärger än tränarfärger och det var tydligen första segern sedan tränarens pappa hade gått bort så ni kan tänka er att det var mycket känslor som svallade i vinnarcirkeln, berättar Malin.
Hur skulle du vilja beskriva tävlingsdagen?
– Det var kvällstrav och det kändes ungefär som en vanlig V5-dag i Rättvik. På Mount Gambier är det lite vilda västern och folk får kanske för sig att travsporten är lite Kalle Anka-aktig här nere, men jag skulle vilja säga att på många håll håller den högre klass än på flera håll i Sverige. På storbanorna under storloppsdagarna går de anställda på travbanan i kostym eller jumpsuits och allting är väldigt klassigt, berättar hon.
Hur är det att köra lopp i Australien?
– Här nere är sulkysarna smalare, men längre. Just på en 800-metersbana är det viktigt att köra i tid om du ska ha något med segerstriden att göra.  
Malin Hammarskjöld har fått blodad tand och har inga planer på att flytta hem på ett tag. 
– Hos Matthew har jag fått resa över hela Australien med hästarna och det är som att "backapacka", med den skillnaden att jag får vara med hästarna och få betalt för att hålla på med min hobby, säger hon. 
Just den här helgen har hon tagit några dagar ledigt och gör Sydney med en svensk kompis, men redan om någon vecka hoppas hon vara tillbaka i sulkyn och förhoppningsvis hoppas hon kunna hålla liv i sin fina körsvensstatistik.
– Haha, jag kan ju alltid försöka, säger hon och skrattar.