Den utsatta positionen

Eftersom domaryrket handlar om bedömningar kommer en domare nästan alltid att hamna i läget där någon tycker att han eller hon har dömt fel. Människor som håller på med sport vill gärna vinna, oavsett om det handlar om en match i Korpen eller i högsta ligan. Och därmed finns det alltid spänningar i relationen mellan utövare och domare. Adderas dessutom att pengar står på spel för andra än utövarna – i travets fall de som spelat på loppen – blir varje situation än viktigare och än knivigare.

Varje bana i Sverige har en måldomare, chefen, och en måldomarnämnd. Fyra personer som under en tävlingsdag fattar alla beslut kring eventuella regelöverträdelser, före, under och efter loppen. I samband med STL-tävlingar är nämnderna förstärkta med en riksdomare.

I Sverige pågår sedan flera år en diskussion om travet ska inrätta ett så kallat ”war room”, en central enhet som antingen ska stötta den lokala nämnden eller faktiskt fatta egna beslut. Att jämföra travsporten med andra sporter på det planet blir inte helt rätt då måldomarna i travet i modern tid använt sig av teknik och gjort sina bedömningar efter loppen. Detta till skillnad mot till exempel fotbollen där domaren tar alla beslut under matchen, men där man nu på vissa nivåer infört VAR (Video Assistant Referee). VAR lär inte att lösa alla fotbollens problem och ett war room skulle förmodligen inte lösa travets alla problem, men syftet med ett war room torde vara att domarna oftare dömer lika. Är det färre domare som oftare är med och dömer borde åtminstone förutsättningarna för det förbättras. För lyssnar vi till aktiva är det ett av de största problemen vi har med måldomare i Sverige i dag – att de inte dömer lika.

War room eller inte?

War room är teknik. Ett war room ska självklart ha tillgång till, vilket måldomarnämnderna inte har i dag, alla olika kameravinklar som finns en tävlingsdag. En STL/V75-dag är de extremt många. En vanlig tävlingsdag när en vanlig året runt- eller säsongsbana inte är huvudbana är de betydligt färre. Då finns det oftast bara den så kallade publikfilmen som används i intern-tv och ATG Live plus två översiktskameror.

På de flesta banorna har tekniken för domarna uppgraderats de senaste tio åren. Först målkamerorna – det vill säga de som tar målfoton – och sedan ett par år tillbaka också översiktskamerorna. Två kameror per bana som filmar uppifrån och framifrån på raksträckorna. Den nya tekniken har också hyggliga möjligheter att zooma in. Men de domare vi pratat med säger att när ett war room testades i höstas var de möjligheterna mycket bättre. Och som Halmstads måldomare Mats Kvint säger:
– I dag är det ofta nybörjare som filmar alldeles för långt bort.

Spelaren David Neves Larsson är också tydlig när det kommer till frågan om domarna har tillräckligt bra teknik i dag:
– Nej, absolut inte. Det är bara att titta på hur målfotona ser ut.

Vilka får döma?

En vanlig kommentar från aktiva runt om i landet är ”domarna kan inte häst”.

Det kan handla om hur hästar beter sig i samband med olyckssituationer. Till exempel en B-tränare vi har pratat med som beskrev en incident i första kurvan när hans häst helt enkelt blev överkörd, höll på att gå omkull, men för att rädda situationen, när hästen var på väg ned på knä kraftigt, ryckte upp hästen som fann benen. Problemet var att hästen då i princip tvärstannade vilket gjorde att ekipaget bakom körde upp i B-tränarens vagn och galopperade.

Är det då rätt att B-tränaren ska få böter? Den som körde över benen fick också böter, men ska någon straffas för att den har räddat en olyckssituation som kunde slutat betydligt mycket värre än en galopp?

Flera av de domare – och aktiva – vi pratat med tycker det är bra med hästkunskap i måldomartornet, men flera lyfter också fram att före detta tränare och kuskar som domare är ett problem.

Den gemensamma nämnaren – vem är de tränarna lojala mot? Sina gamla vänner eller regelverket som kräver att du ska bedöma alla lika?

– Det får inte bli att den domaren har en massa lojaliteter med de som fortfarande kör. Det blir fel, säger B-tränaren Cay Mäkinen som inte är densamma som B-tränaren i exemplet ovan.

Svåra frågor

Domarna är alltid i fokus. Men extra mycket när det kommer till V75 och ännu mer när det kommer till de sista avdelningarna. När pengarna står som mest på spel. I februari blev det en våldsam debatt när Jörgen Westholm och Remarkable Feet dömdes som vinnare i den sista avdelningen på den stora spelformen. De var klart först över mållinjen, men många menade att ekipaget kört innanför flera av de vita plastpinnarna, som markerar bangränsen, genom sista sväng. Något som tillgängliga bilder också ger stöd för.

Domarna var dock eniga och menade att ekipagen utanför tryckte ned Westholm innanför bangränsen, men att han hade rätt till spåret.

Ingen dömdes för incidenten. Trots att domarna säger att Westholm blev nedtryckt. Och trots att Westholm körde innanför bangränsen.

Nu gav sju rätt på V75 drygt 146 000 kronor, vilket så klart gladde de som lyckades med det. Hade tvåan Man At Work – som hade fått segern om Remarkable Feet blivit diskvalificerad – hade drygt tio gånger fler system haft sju rätt och fått nästan 13 500 kronor.

Vi har frågat några av landets bästa måldomare, men också några aktiva och en spelare om hur kvaliteten på Sveriges domarkår är i dag. Vad säger de? Är det dags för proffsdomare i Svensk Travsport? Eller finns det andra tänkbara lösningar för framtidens travsport?

Döm själva.