Han vann guldfinalen: ”Inte alls i stöten”

Det hör inte till vanligheterna att en häst vinner en guldfinal på Solvalla utan att vara som bäst för dagen. Men det kan hända, det visade sig i dag när Jairo (e. Love You) spurtade till vinst från andra par utvändigt.
– Det kändes inte som att jag hade något i linorna någon gång under loppet, jag vet inte riktigt vad det var med Jairo. Sedan trodde jag att vi kommit först för tidigt inne på upploppet, men det räckte hela vägen, fortsatte Lövgren.

Det här guldloppet blev också ovanligt när det gällde körningen. Till att börja med blixtrade Örjan Kihlström till spets från sjundespåret bakom Västerboonthenews. Hästen blev därefter väl vass, så det kostade en 1.08-öppning första 500 för Erik Adielsson att överta ledningen med storfavoriten Nadal Broline. Och i nästa kapitel av loppet dundrade Peter Ingves upp på utsidan av ledaren med italienaren Turno di Azzurra. Så det gick 1.12,0 första rundan samtidigt som Zenit Brick blev hängande i tredjespår. Till slut innebar det guldseger för Jairo!
– Det är så klart starkt att vinna när man inte är som bäst för dagen. Å andra sidan har nog Jairo aldrig tidigare fått en bättre resa samtidigt som flera av de värsta konkurrenterna fick det jobbigare, sade Joakim Lövgren.

Den sistnämnde har inga Frankrike-planer för sin häst.
– Det känns inte så just nu i alla fall, men jag får väl åka hem och fundera lite.

En annan som funderade var Erik Adielsson efter att Nadal Broline tröttnat i spets.
– Visserligen kostade det en 1.08-öppning första 500, men det gör normalt den här hästen på treans växel. Det kändes som att Nadal fick jobba varje meter den här gången, troligen var det underlaget som spökade.

Peter Ingves var mera nöjd med andraplatsen bakom Turno di Azzurra.
– Det var nära, men hästen gjorde ett kanonlopp. Det var hästen som bestämde tempot den här gången med det helstängda huvudlaget.

Efter stor dramatik stod till slut Daniel Wäjersten som vinnare efter bronsfinalen (V75-2) med Markus Pihlström-tränade Importedfrmdetroit (e. Majestic Son). Detta efter bra spurt från femte par utvändigt. Men frågan är hur det  hade gått om inte Pacific Face galopperat 100 från mål.
– Jag tror knappast att vi kunnat slå honom, men samtidigt hade han gått ett tufft lopp och det gäller att hålla sig i trav. Det har varit ett fantastiskt bra år för min del och det känns bra att få avsluta så här med en V75-finalseger, kommenterade Wäjersten, som annars hade svårt att glömma misslyckandet med Hagentoy från juldagens V75-omgång på Umåker.
– Jag vaknade klockan 03.00 och svor för mig själv. Men sedan jag gick jag upp och körde lite häst på morgonen och nu känns allt bra igen.
Segern med Importedfrmdetroit var förövrigt den 50:e för året för Daniels del.

I klass II-finalen (V75-4) inledde Enzo Am med 1.07,5 första 500 och 1.12,0 det inledande varvet. Det här tackade Oskar J Anderssons för bakom familjehästen Je T'Aime Explosive (e. Explosive Matter), som var överlägsen från fjärde par ytter.
– Det känns otroligt roligt att få lyckas tillsammans. Hästen länsade dessutom bara undan med tussarna oryckta, sade Oskar och fick hjälp av sambon Paula Pettersson:
– Jag har fått vara med om en hel del inom travet, men det här slår det mesta. Je T'Aime Explosive är en så positiv häst, han är jämnt glad. Och när hästen sedan levererar på det här viset känns det helt fantastiskt.
Den tredje länken bakom framgången är Oskars syster Ruth J Andersson.

Efter tre lopp i kroppen var Mats Rånlund-tränade Olle Rols (e. Ready Cash) redo för första segern på länge i självaste silverfinalen (V75-5). Detta trots att det blev en tuff resa med tredjespår fram i dödspositionen.
– Hästen överraskar på mig varje gång. Nu blev det en jobbig inledning men samtidigt var hästen mer hanterbar i dag än fallet var senast på Åby, kommenterade Peter Ingves, som också passade på att berömma skicket på hästen.
– Han har nog aldrig känts så här fin i travet tidigare. Den här utvecklingen kunde man inte ana när jag hoppade upp bakom honom i de första starterna.

Ulf Ohlsson vinner klart flest lopp i landet, men i Hästägarkannan över 3140 meter var inte alla med på noterna. Ulf fick en resa i omväxlande dödens/andra par utvändigt bakom Mattias Djuse-tränade femåringen Farouk B.R. (e. Muscle Hill). Ekipaget kunde sedan enkelt koppla greppet på Ready Ribb i sista kurvan och inte heller Sorbet hade något att sätta emot över upploppet. Det här var första segern sedan mitten av mars.

V75-omgången avslutades med en riktigt stark insats av Petri Puro-tränade fyraåringen Martin de Bos (e. Maharajah) i klass I-finalen. Kim Erikson avgjorde enkelt mot en positiv Visitor över upploppet.
– Hästen kändes ännu finare och bättre än vid senaste segern. Det kändes faktiskt halvklart redan när vi svängde ut på den sista bortre långsidan trots att det då fanns flera bra hästar kvar att slå, sade Kim Eriksson och fick hjälp av tränaren Petri Puro:
– Det är sådana här starka och rejäla hästar som fortsätter att klättra genom klasserna. Det brukar i alla fall kunna bära till gulddivisionen.