Historien som tog Roger Walmann till Hall of Fame

66-åringen som gav sig själv tre år på att lyckas har stannar i Sverige i 28 år. Det har givit 2 702 tränersegrar, 345 miljoner inkört och otroliga 35 Grupp 1-segrar. Historien om Roger Walmann ger honom en plats i Hall of Fame, bland travets storheter.

– Det är overkligt och något jag aldrig hade trott var möjligt för en man som startade upp som svarttränare i Norge i början på 1980-talet, säger huvudpersonen själv.

För det är som Roger Walmann säger själv, en äventyrsresa som han har varit med på. Från den starten som 12-åring i Porsgrunn, inte långt från Klosterskogens travabana, där han lärt sig att träna och köra häst hos Johannes Kvaase Realfsen.

– Jag trivdes aldrig skolan, däremot med hästen. Det har jag alltid gjort. Det är hästen som djur som hela tiden har varit min drivkraft. Aldrig pengarna. Det är förstås trevligt att ha, men det är ingen större motivationsfaktor, säger Roger Walmann.

Travkarriären, som började i det lilla, tog verkligen fart på 1980-talet och sedan dess har han hunnit bli världsmästare fyra gånger. Den förste norrmannen att bli invald i Hall of Fame, Ulf Thoresen, började köra för Walmann. 

– Ulf har betytt otroligt mycket för mig. Utan han kuskfärdigheter och namn hade jag aldrig klarat att göra mig ett namn i en tuff bransch, varken i Norge eller Sverige, säger Walmann.

Tillsammans med Ulf Thoreson tog Roger Walmann det han ser som karriärens mest betydelsefulla seger. VM på Yonkers Raceway i New York slutade med triumf för den 5-årige Habib efter en kuskuppvisning i bästa stil av Ulf Thoresen.

– Samarbetet med Ulf kulminerade i VM- seger. Det är seger som gav mig mest medieuppmärksamhet och det som verkligen fick min karriär att ta fart i Norge.

Men det har inte alltid varit guld och gröna skogar.

– Jag är bra med hästar, men inte med ekonomi. Hästägarna betalade inte sin räkningar och till slut hade jag inga pengar igen, förklarar Walmann.

Efter 190 tränarsegrar, 23 som kusk, och fem miljoner inkört tog Roger Walmann beslutet som skulle betyda starten på en karriär ingen hade kunnat förutse. Inte ens han själv.

– Meadowbranch Ewing vann Kronpris Hakkons lopp på Drammen och blev inbjuden till ett storlopp i Eskilstuna. Jag pratade med ledningen och sportchefen gav mig ett erbjudande som Ulf sa ja till, det gjorde han alltid, och så tog av fyra hästar från bilen. Ulf använde sitt namn för allt var det var värt i början, men det var tungt. Räddningen var att Sverige kom igenom Svensk Travsports ordning och att jag fick någon som kunde ta hand om räkenskaperna. Plötsligt kunde jag göra det jag var bra på, nämligen träna hästar, medan andra gjorde det jag inte kunde, ekonomi.

Det blev ingen flygande start, men sakta och säkert fick Roger Walmann fotfäste på svensk mark. Vändningen kom med Imposant Sund och Handbag 1995. Båda tjänade stora pengar och tillgången på hästar ökade.

– För jag var känd för att förbereda äldre hästar. Nu fick jag fina och toppstammade unghästar att jobba med, förklarar Roger Walmann.

Resten är egentligen historia. Fram till den 29 mars 2019 har Roger Walmanns hästar tagit 2701 segrar, vunnit 35 Grupp 1-lopp och kört in över 345 miljoner kronor. Lägger man till segrarna i Norge är det 2892 segrar och 350 miljoner kronor. Listan över storloppssegrar är lång och stjärnorna som han tränat minst lika lång.

Habib, Imposant Sund, Handbag, Glory and Gold, Alexia Ås, Colombian Necktie, Nursery Rhyme, Dust all Over, Conrads Epilog, Calamara Donna, Tamla Celeber, Stepping Space, D.One, Pojke Kronos, Noble Knight, Magic Tonight, Heavy Sound, Exodus Hanover, Spoil Me, Dibaba och den kanske största stjärnan av alla – Giant Diablo. Världsrekordhållaren 08.6ak, 28 segrar och 13,2 miljoner kronor i prispengar.

– Giant Diablo är den bästa hästen jag tränat, inget tvivel om det. Hon kunde allt och vann det mest. På det stora hela har jag haft turen att vinna de stora loppen vid rätt tillfällen. Hästarna har räddat mig hela tiden. Konkurrensen har varit enorm och pressen väldigt stora hela tiden. Jag hade aldrig klarat det ensam, utan ser mig själv som en lagledare som har fått lov att göra i stort sett det enda jag kan, nämligen träna häst. Det har varit ett äventyr, säger Roger Walmann.

Finns det några kapitel kvar att skriva?

– Jag hoppas det. Nu är jag 66 år och hoppas kunna hålla på till jag blir 70. Sen är det ju en seger jag inte tagit ännu, det är Kriteriet. I år har jag flera kandidater och jag har också många lovande 2-åringar. Hoppet finns där och jag har fortfarande lust och hälsa att vinna nya storlopp. Det är som Wenche Myhre sjunger: ”När man är 66, då börjar livet på nytt”, säger Roger Walmann