Nurmos: "Hoppas farfar var med på något sätt idag"

En fredag i februari 2014 födde Gold Strike (e. Striking Sahbra) en liten hingst på Skråmsta Stuteri med Muscle Hill som pappa. Ägar­en Timo Nurmos var lyrisk när han såg den lilla krabaten.
– Det var faktiskt så att jag tyckte direkt att det var en häst med en perfekt exteriör. Men hästen kunde ju inte heller haft en bättre stam. På Skråmsta Stuteri gjorde man ett fantastiskt jobb med honom så det måste jag verkligen tacka för, säger Timo Nurmos.
När ettåringen skulle köras in ändrades aldrig uppfattningen.
– Om jag skulle sätta ett betyg mellan ett och tio så skulle jag ha satt tio plus. Stora fina fötter, perfekta hovar, fina ben, ja det fanns ingenting att klaga på, säger Timo Nurmos då han tänker tillbaka ett par år i tiden.

Döpt efter farfar
Hästen skulle förstås få ett namn och Timo visste direkt att han ville hylla en nära anhörig.
– Ja, jag ville döpa honom till Villiam som min farfar hette. Jag fick aldrig träffa farfar, han dog i kriget. Men jag tyckte att det kändes bra att döpa den här fina hästen efter honom, säger Timo Nurmos.
Precis som med alla andra hästar i stallet så har Villiam matchats rätt snällt inför kriterieförsöket där han blev tvåa. Inför försöket hade han bara gjort fem lopp.
– Det är min filosofi att ta det lugnt med mina hästar. Jag skulle aldrig stressa någon häst i träning. Villiam har gjort allt rätt i träning och han har aldrig blivit trött. Han kan vara lite småtrög och stressar aldrig upp sig, säger Nurmos.
Har han några egenheter?
– Ja, det ska väl vara när han går ut i stallet till träningsbanan. Då stannar han ofta för att kolla sig omkring. Ibland kan han stå i 10-15 minuter innan han går vidare. Jag låter honom vara. Det är den coolaste hästen som jag har haft. Villiam får bestämma hur han vill ha det i sitt liv. Han har en otroligt positiv inställning till livet och till att tävla.
Timo Nurmos har tränat fram massor med stjärnor och just Kriteriet är något som han blivit expert på. Totalt åtta segrar, varav sex i Sverige och två i det finska, har det blivit. I Sverige har vinnarna vari: Marquis de Pommeau (2006), Sahara Dynamite (2007), Red Hot Dynamite (2009), Chelsea Boko (2012) och Readly Express (2015).
– Det är förstås svårt att lyckas sätta dem i perfekt författning precis till ett speciellt lopp. Allt hänger på att hästen är fräsch och fin och vill springa. Det gäller att göra de rätta sakerna och ta de rätta besluten. Men jag har verkligen lyckats under flera år. Det är inte alltid den bästa hästen som vinner Kriteriet, men idag kan jag nog säga att det var den bästa hästen som vann, säger Timo Nurmos och ler.
Att just den här kriteriesegern var speciell för Timo Nurmos är lätt att förstå. Ögonen var blanka och han hade svårt att få fram orden i segerintervjun.
– Jag kan säga att det här är min största seger någonsin. Det blir ju så då man haft mamman och fött upp hästen och också äger den. Det är svårt att slå den här känslan, säger Nurmos.

Vunnit Kriteriet tidigare
Det är dock inte den första egna uppfödningen som vunnit Kriteriet. Ebony Eyes vann det finska kriteriet 1992.
– Vi var två stycken som stod som uppfödare på honom. Han vann även derbyt i Finland. Naturligtvis hoppas jag på en repris med Villiam. Det är visserligen långt fram i tiden, men Derbyt blir förstås det stora målet nästa år. Det mesta talat för att han har tävlat färdigt för i år, säger Timo Nurmos.
Han vill också passa på att hylla skötaren Fredrica Sandbergs jobb med Villiam.
– Hon är oerhört viktig och det märks att de tycker om varandra. Om han hade varit en människa så hade de förmodligen varit ett par, säger Nurmos.
Eftersom hästen var premie­chansad så blev segerchecken på hela fyra miljoner kronor. Utöver det till tillkommer 30 procent i uppfödarmedel till Timo som efter Jorma Kontios körprovision kan kassera in fem miljoner kronor.
– Men det här med pengar tänker jag aldrig på. Det var inte direkt därför jag började med trav. Morfar höll på med arbetshästar och jag fick vara med och köra redan som fyraåring. Det var så mitt liv med hästar började.

Firar med löptur och bastu
Någon större festande under söndagskvällen blev det dock inte för Timo Nurmos. När han lämnade Solvalla visste han precis hur ”firandet” skulle se ut.
– Ja, det blir en timmes löptur och sedan så blir det bastu. Jag sprang faktiskt en timme i morse också, men då blev det ingen bastu.
Ingen fest under måndagen då?
– Nej, då ska jag träna hästar, skrattar en rörd tränare, ägare och uppfödare.