På väg mot nya miljoner

<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/LZRzLp-Cnqc" width="560"></iframe>

På Julmyra ett par mil väster om Uppsala finns i nuläget drygt 200 travhästar fördelat på en handfull tränare. Jim Oscarsson flyttade ut hela sin tävlingsverksamhet till Julmyra under 2016 och blev i samma veva nygammal Solvallatränare. Ett flyttbeslut som kan ha haft stor del i att Team Oscarsson noterades för sitt bästa tränarår på länge.

Hur är läget för dagen?
– Det är jättebra! Jag är helnöjd och det är bara solsken kring verksamheten för dagen. Allting fungerar bra och vi har ett bra team. Hästarna både tränar och tävlar bra och det finns inga problem alls, säger Jim Oscarsson.

2016 blev det resultatmässigt bästa året på länge för stallet som körde in över 3,9 miljoner kronor. Detta mycket tack vare Explosvie de Vie. Den nyblivne sexåringen fanns med bakom startbilen i både Jubileumspokalen och VM-loppet på Yonkers. Två prestationer som inbringade mycket pengar.

Du flyttade ut hela tävlingsverksamheten till Julmyra under fjolåret, har det beslutet någon del i lyftet tror du?
– Det hoppas jag. Vi har haft ungefär samma antal hästar som innan och var på jakt efter en större gård och det här var den bästa möjligheten som fanns ledig. Det finns mer träningsmöjligheter här, men hästarna är de samma som innan flytten. Sedan har jag ett väldigt bra team bakom mig av både hästägare och hästskötare som ser till att verksamheten fungerar. Hästarna har fått vara friska och krya mest hela tiden och allas utvecklingskurvor fortsätter att gå åt rätt håll. För att ta Explosive de Vie som exempel fick han gå till vintervila när han var som allra bäst och det fanns inte en fel på honom. Oftast är det så att man gör en start för mycket med hästarna, men vi valde att ställa av honom i tid. Han är verkligen på tårna inför 2017.

När du blickar tillbaka, vad ser du som högsta toppen under 2016?
– Explosive de Vie när han var tvåa bakom Nuncio i Jubileumspokalen, men också när han var med i VM-loppet. Det är rätt konkurrens för honom att hävda sig i.

Och om vi vänder på frågan, tuffaste motgången?
– Jag bröt armen under en träningsrunda, det var ett rent helvete. Jag låg på banan härute och skrek som ett litet barn i och med en träningspass inför E3. Vi krokade ihop och jag ramlade mellan häst och vagn. En av hästarna som var inblandade var Dream On Honey och hon blev väldigt sliten av att gå i backen där. Hon har inte återhämtat sig fullt ut än och var verkligen påväg uppåt i det läget. Vi hade siktet inställt på Oaks med henne, men efter krocken nollställdes hon totalt. Det är en riktigt fin häst och hon börjar räta upp sig och bör komma igång på allvar inom en månad.

– Samtidigt kan man vända på det hela. Det var väldigt skönt att jag fick dra fram Kevin och låta honom köra de större loppen. Det blev som en språngbräda för honom, men även för mig som fick bra resultat på köpet.

Runt 45 hästar finns i dagsläget på Jim Oscarssons träningslista. Och en stor del av dessa har familjen fött upp och tränat upp på egen hand. Tio fölston finns i verksamheten, men också avelshingstarna Andover Andover och Aperfectyankee.
– Stona går kvar på gården i Eskilstuna. I'm Weasel, B.My Honey och Posessive Lilly bland annat. Jag har alltid tyckt att avel har varit jätteroligt. Att få vara med och ta fram hästarna från början och det har varit min hobby att försöka få fram rätt stammar. 

– Med Aperfectyankee är det sådär för dagen och jag tror tyvärr att hans tävlingskarriär är över och att det bara blir avel för honom nu. Han var jättefin i kvalet och i första starten, men sedan blev han sämre och så har det varit hela tiden. Hästen har det svårt med immunförsvaret och det har varit svårt för oss att få igång honom. 

Tillbaka till Explosive de Vie, hur är planen inför 2017?
– Nu kommer han att få träna på i januari och februari och sedan är tanken att han ska debutera i mars. Vi siktar på Olympiatravet och de lite större loppen, men det är upp till hästen att visa att han duger och vill vara med där.

Som uppfödare är det kommande Pokalåret extra intressant. Det är också loppen i Margaretas tidiga unghästserie som drar igång inom ett par veckor. Precis som många andra tränare ser Jim Oscarsson med tillförsikt fram emot de nya satsningarna.
– Det är härligt att det finns en sådan serie för de hästar som kommer igång tidigt. Och det är klart att man matchar för det. Det är väldigt fina pengar att tävla om.

Finns det någon av dina treåringar som du redan nu tror kommer hävda sig riktigt bra?
– Det vill jag nog inte säga redan nu. Det är farligt. Jag har många som känns fina, men hästarna får visa det först. De måste få tre, fyra starter på sig. Risken är att man som tränare bara blir lurad om man börjar spekulera i det så här pass tidigt.

Bläddrar vi några år tillbaka i kalendern återfanns Team Oscarsson på amerikansk mark. Närmare bestämt i Vero Beach på Floridas östkust mellan 2011 och 2013. Det var en lyckosam tid för stallet och de fick fram unghästarna Aperfectyankee och Nuncio som båda var, och i Nuncios fall är, toppar i kullen. Men trots det valde de att flytta hem till Sverige igen. 
– Jag har alltid gillat USA och är där på besök varenda år. Vi beslutade oss för att flytta dit för ett äventyr och blev kvar i två år, men barnen längtade hem och därför flyttade vi tillbaka. I vissa stunder kan jag längta tillbaka dit, men det är mest när det är kallt här hemma. Jag är nöjd över att vi tog chansen och åkte över och testade och vi hade verkligen två toppår där.

Kan det bli tal om att flytta dit igen?
– Jag är rätt flexibel av mig, men som det känns för dagen ska vi stanna kvar här i Sverige och fortsätta utveckla vår verksamhet här. Det finns inga tankar på någon USA-flytt just nu. Familjen betyder jäkligt mycket för mig och vi har hela tiden varit som ett familjeföretag och haft väldigt roligt ihop. Vi jobbar ihop och alla har sin roll och är lika viktiga.

Du benämner stallet som ett familjeföretag, utveckla!
– Min fru Susanne är allt i allo och lite av en miniboss. Hon sköter allt på markplan med foder och styr upp allting i stallarna. Hon håller koll så att allt fungerar som det ska och att allting rullar på. Dottern Natalie går på gymnasiet i Uppsala, men är med i stallet och härjar som de andra. Nu koncentrerar hon sig fullt ut på skolan, men är alltid med i stallet så mycket som hon kan och är med på tävlingar och selar ut hästarna. Hon är riktigt duktig och är nog den av oss som är mest pedantisk.

Och Kevin?
– Han är nere i Halmstad och har en arbetsgivare (Stefan Persson) därnere. Men Kevin har koll på vårat stall och vi har daglig kontakt. Han kör mycket åt mig, men jag tycker att det är bra att han får vara iväg och utbilda sig på annat håll.

Hur var det när Kevin flyttade?
– Vi pratade mycket om att han skulle åka iväg och jobba hos någon annan. Jag ville att han skulle komma iväg och inte gå här hemma och göra samma sak dag ut och dag in. Annars tror jag att han hade ångrat sig själv efteråt. I den åldern är man väldigt nyfiken på vad andra gör och min träning kan han ju redan. Han kan den utan och innan.

Stefan Melander köpte Nuncio på auktionen i Harrisburg 2012 och hästen sattes i träning hos Jim Oscarsson som både körde in hästen och tävlade med honom som tvååring.
– Inledningsvis var han precis som de andra hästarna i stallet, men när vi kom ned i tider märkte vi skillnad. Hästen blev aldrig trött utan bara trimmade på och gjorde aldrig något fel. Han inledde karriären med att besegra Father Patrick i debuten.

– Hästen har en jäkla skalle, men är i sanningens namn kanske ingen sköntravare och det var väl därför han inte stack ut från allra första början. Han var faktiskt ganska klumpig, men han visade sedan när vi kom ned i tider att han är ett monster. Det är väldigt tacksamt att ha fått träna upp en sådan häst.

Sett genom hela karriären, vilken är din största stjärna genom tiderna?
– Vi har fått fram många fina hästar. Dig For Dollars, Dreams Take Time, Aperfectyankee och Nuncio. Explosive de Vie är där och hackar och i år tror jag att han kommer att växa in i kostymen ordentligt. Hästen var lite skadedrabbad som både två- och treåring och det här är faktiskt första vintern som han har kunnat träna ordenligt.

Slutligen, vad hoppas du på under 2017?
– Att det ska fortsätta rulla på lika bra som under 2016 och att vi får vara med i årgångsloppen och de internationella loppen. Det är där vi vill vara. Sedan har jag sagt att jag vill ha närmare 50 hästar i träning och sista året har vi börjat få in fler och fler hästägare. Det är flera som ringt och sagt att de vill lämna sina hästar i träning. Det är positivt.

FAKTA

Namn: Jim Oscarsson
Ålder: 55
Familj: Frun Susanne 50, sonen Kevin 22, dottern Natalie 16
Bor: Julmyra
Antal hästar i träning: 44
Aktuell som: Stallet körde in nästan dubbelt så mycket pengar under 2016 i jämförelse med året innan
Hästen som Jim tror mest på inför 2017: För dagen har jag väldigt förspänt, det är många som jag tror bra på. Men jag måste säga Explosive de Vie som är rutinerad och vuxit in bland de stora