Susanne H Osterlings bästa tid är sommaren

Hur lever ditt travliv för dagen?
– Det är fulla dagar som går ut på att först hinna med allt hemma för att sedan åka på trav. Jag föredrar att åka på kvälls­tävlingar även om det kan bli sent vissa gånger. Men jag ska absolut inte klaga. Det känns väldigt bra just nu.
Juni har varit en fantastisk månad för dig, har det någonsin gått bättre?
– I fjol var också ett väldigt bra år. Det började att rulla på rätt bra i maj och juni då också och det har blivit samma upplägg i år.

Berghs hästar är otroligt fina och man känner ­direkt att det finns lite innanför pannbenet på dem

Susanne H Osterling har blivit någon form av expert på Hertiginnan av Västergötland Kronprinsessan Victorias lopp på Axevalla. I loppets 25-åriga historia har Osterling tagit hem fyra inteckningar. Ifjol vann hon med Robert Berghs ­Digital Control och i år med Berghs Mellby Drake.
– Det var en häst i utmärkt författning. Innan fick jag veta att hästen kunde öppna hyfsat bakom bilen, men jag kände direkt att han i stort sett skulle följa vingen. Jag skrattade lite efter loppet och funderade över hur pass snabbt en så kallad startsnabb häst öppnar i jämförelse med honom. Det var jättekul att köra honom och han var okomplicerad på alla vis. 
Kort därefter fick du vinna med Geisha Sund på Umåker, vad har du att säga om det loppet?
– Även hon var en otroligt härlig invidivd. En riktig merca som gick både utan bomull och käk. Jag släppte av henne från start och även hon följde bilen på ett bra sätt och sprang och sprang och klippte med öronen och kände att livet lekte. Berghs hästar är otroligt fina och man känner direkt att det finns lite innanför pannbenet på dem.
Hur är det att få sådana här fina chanser från Robert Bergh?
– Jag körde lite grann åt honom när han bodde här uppe. Förra året kastade jag iväg ett sms till honom om att jag skulle till Axevalla och köra och då gav han mig chansen. Det är verkligen inga dåliga djur man får köra och en sådan häst som Geisha Sund är ingen man sitter och kör till vardags. Hon har inte 2,5 miljoner kronor på sig för intet utan det är en extraordinär häst. Robert har ofta hästarna i ordning och säger han att en häst är i form även om den inte startat på ett par månader så vet man att det är så. Det ger en bra känsla och resulterar ofta i något bra.
Dubbla storsegrar på kort tid, vad har du siktet inställt på nu?
– Det man sneglar på är alltid Dam-SM. Jag får se vad det blir med det loppet i år och om man får chansen att köra i något av uttagningsloppen.

Jag föredrar att åka på kvällstävlingar även om det kan bli sent vissa gånger. Men jag ska absolut inte klaga. Det känns väldigt bra just nu

Om vi blickar tillbaka, varför blev det trav för dig från första början?

– Det har alltid varit trav för mig. Mina föräldrar propsade på att jag skulle ordna en utbildning, men så fort jag hade en ledig stund åkte jag till stallet och jobbade. Efter gymnasiet har jag jobbat 110 procent med travet och sedan har det rullat på. Proffslicens har jag haft sedan 2005.
Vad är det som gör trav så fantastiskt tycker du?
– Det är hästarna som individer. Tävlingsbiten är en kick jag aldrig skulle lägga åt sidan även om man en del gånger känner att det blir ­väldigt mycket att göra och mycket stress. Ibland kan jag känna att det vore skönt att bara ha en häst hemma att kunna klappa och dona med, men jag tror att efter en vecka skulle det nog börja klia i fingrarna igen. På tävlingarna träffar du en massa människor och får dela glädjen med andra. Det behöver inte alltid vara i större lopp utan den känslan kommer alltid fram. När man vet att man lagt ned tid och det ger resultat slutar det i en väldig glädje.
Du rider och kör mest lopp, men har även en tränarverksamhet. Hur beskriver du den?
– Jag har drygt tio hästar i stallet. Fjolåret var ganska tungt tycker jag med en del sjukdomar i stallet. I år har det gått hyfsat även om det inte blivit några ­jätteresultat, men de som tävlar har gjort det bra och jag känner att det är på väg åt rätt håll.
Största drömmen?
– Det är klart att jag någonstans drömmer om att få vinna något större lopp med en egentränad häst. Det är det som driver en. 
Travsommaren för Susanne H Osterling, hur ser den ut?
– Det är dåligt med semester i den här branschen utan det är trav i största allmänhet. Någonstans får man försöka hitta en stund att andas ut och fira den fina tiden som varit. Sedan kunna umgås med familjen också. Det är viktigt att komma ihåg att det även finns en värld utanför travet.