Sveriges ledande travtidning
Foto: Maria Holmén

I stöten

STOCKHOLM. En av Sveriges främsta kuskar. Styrelseledamot i Svensk Travsport. Erik Adielsson är en av de största profilerna – men håller sig gärna i skymundan.
– Jag tycker inte att jag är en särskilt intressant ­person, säger han.

Publicerad:

Det är på trav – eller i telefon – som man pratar med travsportens aktiva. Vissa mer pratglada än andra, precis som människor är i allmänhet. Vissa med arbete sju dagar i veckan, vissa med större flexibilitet. Erik Adielsson är den flexibla typen men undviker gärna mediebruset. 
Därför tänker jag mig att snooker­hallen på Södermalm i Stockholm är en spännande plats att mötas på. Vi båda delar det, relativt, udda intresset för snooker – en tio gånger svårare och krångligare variant av mer klassiska pool (det som i folkmun kallas för ­biljard, men uttrycket biljard är samlingsnamn för snooker, pool och carambole).
– Jag är inte så himla mycket för intervjuer och så.
Varför inte?
– I 20 års tid har det skrivits om mig och jag har ställt upp på ”allt”, jag tycker det mesta är skrivet så jag hoppar gärna över längre intervjuer som handlar om mig som person.
Skrivs det tre identiska artiklar varav en handlar om dig, en om Örjan Kihlström och en om Björn Goop törs jag lova att din blir mest läst. Varför är det så?
– Oj, är det så? Det hade jag ingen aning om och varför, ja, det kan jag verkligen inte svara på. Jag tycker inte själv att jag är en särskilt intressant person.
Fast, de som själva tycker att de är intressanta brukar väl i själva verket inte vara det?
– Nej, det är kanske lite sant.
Jag har kallat dig för präktig.
– Präktig har nog alla varit, eller upplevts som, i något sammanhang, det tror jag.

Givetvis älskar jag travet, men jag tittar inte på V64-sändningar sju dagar i veckan, det tror jag i och för sig inte att alla mina kollegor heller gör.

Till skillnad mot flera av dina tuffaste konkurrenter känns det inte som att du lever med travet dygnet runt.
– Nu för tiden är jag ingen travnörd längre, på det sättet.
Utveckla.
– Givetvis älskar jag travet, men jag tittar inte på V64-sändningar sju dagar i veckan, det tror jag i och för sig inte att alla mina kollegor heller gör. 
Ligger nog en del i det – men du kör färre lopp och har mer ledig tid?
– Absolut. Jag har haft tur i livet, jag har väldigt mycket tur i livet och det är jag väl medveten om. När jag började köra fick jag oförtjänt bra chanser och nu i dag kör jag åt Stig (H Johansson, reds. anm.) och Svante (Båth, reds. anm). Samtidigt har jag haft mina sena kvällar i Mantorp, Kalmar och så ­vidare. Det är ingen slump att jag kommit dit jag är i dag. Jag har sysslat med detta länge och känner mig trygg i det jag gör, men jag har haft tur många gånger. När jag skaffade familj blev en liten brytpunkt av naturliga skäl, då skar jag ned på tävlandet.
Vad gör du när du är ledig?
– Familjen kommer alltid i första hand, utöver det så tar styrelseupp­dragen i ST och ATG en del tid.
Jag tror inte att det är den allmänna uppfattningen att det är så tids­krävande.
– För mig tar det nog längre tid än för andra där, det är en del material att läsa igenom och att sätta sig in i. 
Var det givet att ta tacka ja till uppdraget?
– Nej, absolut inte. Men jag kände ett visst ansvar också. 
Om du är helt ledig från travet?
– Då fixar jag en del med mitt bolag, det är lite andra saker än trav i det, men inget som är värt att nämna på något mer ingående sätt.
 

Foto: Maria Holmén
Foto: Maria Holmén

Familjen är något annat du inte gärna pratar så mycket om.
– Av två skäl, dels barnen: de kan inte välja om de ska vara med eller inte, det valet är mitt och dels min fru Disa, hon kommer inte från travet så att säga. 
Om du bortser från jobb, styrelseuppdrag och affärer i bolaget – vad gör du då?
– Träffar kompisar, det blir inte så ofta tyvärr. Sedan har jag nog ganska vanliga hobbys: golf, skidåkning, resor.
Snooker är inte så vanligt…
– Nej, det är sant, men vanlig biljard däremot.
Trots att undertecknad lirar en del snooker på fritiden och att Erik inte lirat på över ett år står det 1-1 i matchen och han känns farligt het.
Du har twittrat en del om kortspel genom åren.
– Ja, det gillar jag.
Kan man gilla spel som travkusk eller är det lite ”förbjudet område”?
– Av naturliga skäl spelar jag väldigt sällan på trav. Pokern är intressant och annorlunda, dels gillar jag matematik och även att läsa av människor vilket det handlar mycket om. Det är inte spel på det sättet med färdiga odds och så. 
Jag vet att du gillar middagar på stan.
– Väldigt mycket! Det är jävligt trevligt! Rätt sällskap är viktigare än maten.
Vad är rätt sällskap?
– Att man kan prata fritt.
Betyder det att du kan känna dig reserverad för vad du säger i allmänhet och även till media för att inte bli missuppfattad eller liknande?
– Det ska jag inte säga, men när det inte känns juste då tycker jag det är jobbigt.

När det skrivs och sägs saker som kanske inte stämmer eller känns felaktiga, det har jag lite svårare för, fast det är nog mer utanför vanlig media. 

Har du svårt att ta kritik?
– Både och, om jag känner att jag har gjort fel eller sagt något dumt så är det fullt rimligt. Men när det skrivs och sägs saker som kanske inte stämmer eller känns felaktiga, det har jag lite svårare för, fast det är nog mer utanför vanlig media. 
Min uppfattning är att du är lite USA-inspirerad, följer till exempel amerikansk fotboll och så, du har aldrig tänkt att "göra en Åke Svanstedt" och flytta dit?
– Nej, inte nu.
Men förut?
– För ungefär tio år sedan så fanns det kanske vissa tankar, men egentligen inte om USA, snarare Frankrike i så fall. Men i den vevan slutade Stig att köra lopp och det passade väldigt bra för mig. Utan den möjligheten hade det nog kunnat bli Frankrike.
– Jag trivs väldigt bra med mitt liv nu.
Finns det något du skulle vilja ändra på?
Han pausar kort. Vilket alltid är synonymt med ett nej-svar:
– …nej, det skulle jag inte vilja påstå. 
Matchen är slut. Travkusken slog journalisten: 2-1. 
– Har du svårt att sova i natt nu? pikar han.
– Verkligen inte, men jag skulle tro att det är så här det känns att bränna med Quid Pro Quo till 1,10, svarar jag.
– Jag har ju tur i livet, jag säger ju det, replikerar han.
Problemet är att jag inte ens kan skylla på det. Jag körde startgalopp med en travmaskin.

Foto: Maria Holmén
Foto: Maria Holmén

FAKTA/Snooker

Vad: Snooker är en form av biljard, uppfunnen 1875 i Indien. Länge var snooker en ganska ouppmärksammad sport. Efter att  TV-sändningar i färg-TV började i slutet på 1970-talet tog populariteten fart och snooker var en av Storbritanniens största TV-sporter på 1980-talet. Till Sverige kom sporten på initiativ av Kim Hartman.
Spelets namn kommer från ett sätt att få motspelaren att göra misstag: om en spelare lägger undan köbollen (vit) så att motspelaren inte kan träffa korrekt boll sägs det att motspelaren är ”snookrad” (ungefär ställd, lurad), på svenska ”i mask”. 
Den främsta prestationen i snooker är att lyckas med ett maximum­break (eller 147). Detta är en term i snooker för när en spelare samlar ihop det maximala antalet poäng under en vistelse vid bordet (ett s.k. ­break). Det totala antalet poäng på bordet, utan foul, är 147 (15 röda, 15 svarta och sedan sex färgade). (Källa: Wikipedia)
Världsetta: Mark Selby, England.
Regerande världsmästare: Mark Selby.
VM: Avgörs mellan 15 april och 1 maj 2017 i Crucible Theatre i Sheffield, England.
Sportens stora profil: Ronnie O’Sullivan kallad The Rocket för sin snabba och offensiva spelstil. The Rocket var under många år världsetta, har vunnit VM fem gånger: 2001, 2004, 2008, 2012 och 2013 och har rekordet för flest antal maximumbreak i officiella sammanhang, 13 stycken.