Möt nyfikne Fredricson

Det är en småruggig novemberfredag. Jönköping, staden tätt intill Vättern, andas häst för en helg. 2019 års upplaga av Jönköping Horse Show lockar mängder med hästmänniskor från hela Europa. Världsstjärnor som Bruce Goodin, Michael Whitaker, Fredrik Jönsson, Rolf-Göran Bengtsson och Richard Howley är på plats, men ändå överskuggas de av en viss Peder Fredricson.

Som dubbel vinnare av Jerringpriset har han nått in i svenska publikens hjärtan och på senare år även den absoluta världseliten.

Denna tävlingsdag får Travronden en exklusiv möjlighet att prata med Peder Fredricson, om livet, om hästen som djur och om den häst som kanske betyder mer än någon annan någonsin kommer göra – H&M All In.

Peder Fredricson är 47-åringen som i mångt och mycket tog Idrottssverige med storm när han 2016 tog en svensk medalj i OS i Rio de Janeiro. Till vardags håller han till på Österlen i Skåne, där han och frun Lisen Bratt Fredricson tränar ett 30-tal hästar, däribland den stora stjärnan H&M All In.

Den 13-årige bruna hästen, uppfödd i Belgien, har tagit Peder Fredricson till nya höjder. För även om Södertäljesonen andats häst genom hela uppväxten, har det långtifrån alltid handlat om en satsning på hoppningen och att tävla på absolut världsnivå. Det var inte för mer än ett par år sedan som karriären verkligen tog skruv, något som Peder Fredricson tror sig veta anledningen till.

– Jag är väldigt nyfiken av mig, så tidigare har jag lagt mycket tid på att lära mig. Jag har läst böcker, jag har gjort avstickare. Jag har hållit på med dressyr och ett tag kände jag exempelvis att jag ville lära mig mer om frihetsdressyr. Jag vill fortfarande lära mig mer om alla möjliga olika grenar, men just nu hinner jag inte det, hur spännande jag än tycker att det är. Men som svar på din fråga om varför karriären tagit sådan fart de senaste åren, så tror jag det beror på att jag tidigare lagt ned mycket tid och energi på att samla på mig kunskap, medan jag de senaste åren satsat på sporten. Jag har lagt min tid och energi på de saker som ger framgång i sport: hitta bra hästar, se till att hästägarna är glada, att sponsorerna är nöjda och se till att jag är på högsta nivå i stort sett varje helg, att tävla mot de bästa helt enkelt, säger Peder Fredricson och fortsätter:

– Framgång bygger på så små marginaler och är en sådan färskvara att man behöver vara i toppen nästan hela tiden. Då kan man ju ställa sig frågan varför det är så? Jag tror det är så för att man i andra sporter tränar på själva tävlingsmomentet, det är väldigt sällan vi tränar på omhoppningar exempelvis. Det har att göra med att man i träning vill bygga upp hästen och få den att hoppa bra. Tränar man omhoppning får man den stressad. Samtidigt som ryttare behöver jag utmanas hela tiden mot de där hundradels sekunderna som det handlar om i slutändan. De som tävlar på högsta nivå varje vecka, de får den träningen. Skillnaden mot exempelvis dressyren är stor, eftersom de tävlar en gång i månaden. De kan träna på sin prestation hemma, till skillnad från oss hoppryttare.

I sitt sommarprat 2018 var Peder Fredricson öppen med de psykiska problem som framgångarna skapat. Det var efter silvermedaljen i Rio de Janeiro som han sänktes fullständigt. Det hårda slitet och framgångarna det gav gjorde att kroppen inte längre orkade med.

– Det stämmer, samtidigt vill jag lite krasst säga att jag inte hade nått de framgångar jag har nu om jag inte hade kört på så hårt som jag gjorde. Jag körde på hårdare än vad jag klarade av, men samtidigt fick jag väldigt mycket gjort under den tiden. Det är en fin linje, man ska spänna bågen för att få saker och ting att hända. Jag har fått mycket utveckling sedan dess, det ska man veta. Det krävdes otroligt mycket energi, men i och med att det gick så bra på OS öppnades helt andra möjligheter mot tidigare. Dörrar som alltid varit stängda gled upp på glänt – och då gällde det att agera för att nyttja möjligheterna. Det var det jag gjorde och det tog helt enkelt för mycket kraft. Ett halvår efter OS kom smällen, jag klarade inte av det tempot som jag då var uppe i. Jag var tvungen att ta en paus. Och även om det inte är bra att ta slut på kroppen på det sättet som jag gjorde kan jag ändå inte sitta här i dag och säga att jag ångrar det, eller vill få något ogjort. För som sagt, utan det stenhårda arbete som utfördes hade jag aldrig haft framgången i OS, vilket i sin tur aldrig hade inneburit att dörren öppnades, en dörr som gör att jag är där jag är i dag.

Tror du att man som företagare inom hästbranschen har större risk för att krascha rent psykiskt och orkesmässigt kontra andra sporter?

– Som fotbollsspelare har du en manager, tränare, materialare, psykolog och någon som klipper gräsmattan. I vår bransch måste vi sköta allt själva. Dels måste vi utveckla oss själva och teamet, dels måste vi även se till att vi får in bra hästar, fixa sponsorer och hålla alla runt omkring stallet glada. När det då öppnas lite dörrar och ytterligare saker adderas till en vardag som redan är rätt maxad, då får man jobba rätt hårt. Det tror jag många inom alla våra grenar kan känna igen sig i.

Peder Fredricson själv har hållit på med flertalet grenar inom hästsport. Genom hans far Ingvar finns det dessutom en koppling till travsporten. Det var veterinärprofessor Ingvar Fredricson som var den som under 1970-talet var med och utvecklade utformningen av dagens travbanor. De doserade kurvorna blev ett faktum och de är här för att stanna inom travsporten. Men förutom det har familjen Fredricson ytterligare kopplingar till travsporten. Genom trav- och galopptränare Hans Adielsson fick Peder Fredricson hjälp inför OS i Rio de Janeiro 2016.

– I och med att jag är nyfiken händer det att jag letar efter lösningar i andra hästsportgrenar. Inför OS i Rio hade en av mina hästar problem med korsförlamning. Då tog jag kontakt med Hans som jag visste hade bra koll på problemet. Han hade haft så enormt många hästar i träning, så jag förstod att om det var någon som skulle veta hur man skulle få bukt på problemet så var det han. Jag hade en del möten och telefonkontakt med honom som hjälpte mig. Så nog tycker jag det är viktigt och oerhört intressant att kika ”över gränserna”, det finns mycket att lära. Förutom hoppning har jag ju tävlat både i fälttävlan och dressyr. Nyfikenhet är viktigt.

Världsstjärnan menar att det inte spelar någon roll vilken gren inom hästsporten man håller på med. I slutändan handlar det om att ha en frisk och sund häst. Utan det nås inte framgång.

– Oavsett vilken disciplin du håller på med handlar det om att ha en häst med bra självförtroende, som mår bra, inte har ont någonstans och vill prestera. Har man en sådan häst får man resultat, oavsett om det är hoppning, dressyr, galopp eller trav. De bästa tränarna har förmågan att träna hästarna på sådant sätt att de byggs upp snarare än bryts ner.

Skulle du säga att det är en förmåga som man lär sig eller har?

– Jag tror det är både och. Vissa människor har en bättre förmåga att kommunicera, det går inte minst att se på barn. Vissa är fantastiska med djur, medan andra inte riktigt förstår den biten. Hur många gånger har man inte sett en familj med en hopplös hund, som sedan skaffar en till och så blir den precis likadan? Samtidigt finns det de som tar sig an problemhundar och klarar det otroligt bra. Det tror jag är någonting som man har eller inte har i sig, men om man sedan är intresserad kan man utveckla sina kunskaper. Ju mer man lär sig, desto mer förstår man hur hästarna fungerar,både när det kommer till anatomi, matsmältning, hovarnas uppbyggnad och så vidare. Ju mer kunskap, desto större chans är det givetvis att man får en häst att må bra. Det är därför jag brukar säga att jag aldrig blir fullärd, det är därför jag brinner för att utöka min kunskapsbank hela tiden.

Inom travet är just anatomin viktig, exteriör är många gånger A och O bland tränarna när de är på auktion för att hitta sin nästa stjärna. Hur viktigt är exteriör kontra psyke på en ridhäst?

– Det hänger ihop. Exteriören är viktig till viss del för hållbarheten. Står hästen helt fel på hovarna har den större risk att inte hålla för sporten. När hästen börjar få ont någonstans tar det på psyket. Så det är viktigt att ha ett bra grundtemperament från början, sedan får man se till att träna den på ett sätt som den tycker är trevligt, tävla den på sätt som den byggs upp av och försöka få den att må bra genom att den inte har ont någonstans. Då har man större chans att få en häst som lyckas vid tävlingar.

Du pratade tidigare om att du lagt ner mycket tid på att lära dig och utöka din kunskapsbank. Hur mycket av en tävlingsmänniska skulle du säga att du är?

– Min grunddrivkraft är inte tävlingsförfarandet, utan den är att jag tycker om mina hästar och hästen som individ. Sedan hänger det ihop så till vida att det är en livsstil, det är en sport, men det är även en business för mig och Lisen (Bratt Fredricson, fru till Peder reds anm.) vilket gör att vi strävar efter framgång. Men jag ser framgången som ett resultat av att mina hästar mår bra, att de känner sig fräscha. Utan det får jag ingen framgång. Det går inte att få stora framgångar med hästar som inte mår bra, det är någonting som jag burit med mig hela karriären, säger stjärnryttaren och uttrycker även att egna hälsan är viktig för att nå toppinsatserna:

– Dels måste kroppen må bra, dels måste man också tänka på rätt sätt. När man travar in på banan ska man vara i rätt mindset, det ska vara rätt känslor som går igenom skallen. Det är saker man får jobba med hela tiden, men det är samtidigt saker som jag faktiskt tycker är väldigt roligt att arbeta med också. Jag är inte bara intresserad av hästens psykologi utan psykologi och kommunikation rent allmänt

Hästen med stort H är H&M All In. Hästen som kom in i Peders liv 2012 har sedan dess utvecklats, kanske allra främst mentalt. Redan när Peder red hästen första gången märkte han vad det fanns inombords.

– Det var en väldigt liten häst, så liten att jag blev smått orolig. Men direkt när jag satt upp på honom märktes det vilken häst det handlade om. Efter att jag provred honom ringde jag till henne som nu äger honom och sade att jag aldrig suttit upp på något liknande. Sedan har det inte varit någon spikrak resa med honom, han har varit het och introvert och även haft en del problem med musklerna. Genom hårt arbete och att vi lyssnat på varandra har det däremot utvecklats till någonting alldeles fantastiskt. Jag får nog aldrig en häst som All In igen, så att ha fått äran att ha honom i mitt liv är fantastiskt. Och jag är evigt tacksam gentemot ägaren för att man satsar på mig och vill behålla hästen i sin ägo och i min träning.

– Jag har sagt att när jag fick tag i All In visste jag inte om att det fanns hästar som honom. Men nu när jag har och haft ”Allan” är det väldigt svårt för andra hästar att komma upp på den nivån som han är.

Du har tidigare nämnt värdet av att ha en frisk och fräsch häst. Hur viktigt är det psykiska arbetet du utför med dina hästar, för din framgång?

– Det finns inga genvägar med hästar. Alla som håller på med hästar professionellt har olika sätt att träna, men jag tror att jag arbetar mer mentalt med mina hästar. Jag tror att min starka sida är mer den kommunikativa delen än ridskickligheten. Det sistnämnda kompenserar jag genom min relation till hästen och att jag verkligen får den att ge sitt allt, säger Fredricson och fortsätter:

– Mycket av relationen till hästen handlar om att man ska veta hur hästen känns i det normala – så man tidigt upptäcker om något är fel. Jag tränar inte en häst som har ont eller har problem någonstans, för risken att de istället kompenserar och således kan få ont på fler ställen. Det blir som en ond cirkel, istället för att få bukt med det grundläggande problemet. Därför gäller det som sagt att känna sin häst.

2019 års säsong börjar gå mot sitt slut. 2020 är det storsatsning mot OS i Tokyo som gäller. Där hoppas Peder Fredricson att det ska bli en än ädlare valör än den silvermedalj som man bärgade vid spelen i Rio de Janeiro och som ledde till det första av hans två Jerringpris.

– Fokuset framöver, rent tävlingsmässigt, är givetvis OS i Tokyo nästa år. Sedan har jag stort fokus på att lära mig mer. Samtidigt är jag på den här höga nivån där jag vill vara. Jag är nöjd med livet, det är ett privilegium att få vara på den platsen i livet som jag är på för dagen. Men som jag varit inne på tidigare; även om jag är nöjd, vill jag alltid bli bättre.

Och vad är det då du känner att du kan utveckla ytterligare?

– Väldigt mycket, det finns enormt mycket att utveckla. Det gäller bara att hinna att utvecklas, det är det som är den stora utmaningen. Att få dagen att räcka och ha tillräckligt mycket energi. Just nu håller jag på att leta nya hästar, precis som i vilken hästsport som helst så är det väldigt viktigt att ha individer som kommer underifrån och ha bra hästar som får en att synas. Just nu har jag väldigt fina hästar, men som vi alla vet varar inte deras karriärer för evigt. Man ska vara glad om en häst är på absolut toppnivå i fem-sex år. När jag är klar med det går jag in i nästa utmaning, som i sin tur kommer följas av ytterligare en. Det går som i cirklar, för det kommer inte dröja jättelänge innan jag måste ha samma fokus som jag har i dag, säger Fredricson.