Utcheckad

Historien om paret Eriksson, är egentligen inget annat än en klassisk saga. Nästan för bra för att vara sann;
De sågs när de båda var 13 år unga. Och fann livslång kärlek.
– Jag såg henne när hon for omkring på hästryggen, med sitt långa blonda år, ler Håkan.
– Och jag fick span på honom där runt stallet, precis samtidigt, säger Ulla.
De tittar ömsint på varann.
Det blev dom båda, självklart.
Sen den där dagen, har de slitit ihop, i ur och skur, i 50 år. Nästan alltid i god sämja. Med varann – och med omvärlden.
Inte så många som klarar av det tricket, nuförtiden. Vare sig i eller utanför hästvärlden.
Under tiden har de också fostrat fem barn.
Och byggt ett liv, en gård, en karriär, ett imperium, tillsammans.

I höstas checkade de ut – och cashade in.
Hälsan sa ifrån, Håkans axlar började värka mer och mer.
De sålde sitt livsverk, Berga Gård, och drog sig tillbaka.
Nu ska de bara leva lyckliga i alla sina dar.
– Helst vill man ju sluta i tid. Medan man har hyfsat med tid kvar. Det har vi väl alltid tänkt. Och sen vi tog beslutet, har jag blivit 80 procent bättre i axlarna på mindre än ett år.
– Har vi riktig tur kan vi kanske få 10-15 friska år ihop nu, när vi är pigga nog att bara njuta och ha det gott, säger Håkan, på sitt milda och stillsamma vis.

Slutkört - eller…?

Det är svårt att intervjua Håkan Eriksson. B-a-r-a Håkan Eriksson, alltså. Det går inte ens.
Fru Ulla och han är verkligen som e-t-t. Ett lag, en enhet, ett så självklart par, att när man ställer en fråga så blir det som automatiskt ett svar som involverar och kommer från dem båda. De fyller i varann, alldeles av sig självt.
– Barnen brukar kalla oss ”en realist och en optimist”. Det stämmer nog ganska bra, säger Ulla - realisten.
– Hon är ekonomikonsulten här. Jag är väl mest… positiv, skrattar Håkan – optimisten.

Vid nyår lämnade han in tränar­licensen. 
I helgen, runt V75-tävlingarna, tackas han av, officiellt.
På Sundbyholm, förstås.
Platsen där allt började och allt slutade. Basen i alla år.
– Jag åker fortfarande in på de flesta tävlingsdagarna. Fast bara till restaurangen. Backen håller jag mig borta ifrån. Alla aktiva är så duktiga, de klarar sig bättre utan såna som mig, säger Håkan.
– Fast kusklicensen har jag faktiskt behållt. Inte för att jag har tänkt att köra nåt mer, men, ja… mest för känslans skull, bara. Man vet ju aldrig.

37 millar!

Försäljningen av deras ställe, Berga Gård, har fascinerat hela Travsverige.
Alla framgångar, alla intäkter, alla år av slit, har konsekvent återinvesterats i just gården.
De hyrde in sig på stället, Kjula-Berga gård, åtta kilometer utanför Eskilstuna, i början av 80-talet. Köpte loss det 1989. Har byggt och putsat och fejat och grejat sen dess. Dag ut och dag in.
Till sist fanns där 60 hagar, där fanns rundbanor, rakbanor, djupsand, skrittmaskiner, backar, stall-längor, 383 kvm boningshus, 221 hektar mark, varierad löv- och barrskog… ja, det mesta en hästfreak – eller en häst – kan tänkas drömma om. Och mer eller mindre i tipptopp skick, alltihop.

För att sköta försäljningen, anlitade de ifjol Jan Ulvenäs från ”Eklund ­Stockholm New York”, superstjärnmäklaren Fredrik Eklunds världsberömda firma.
– Skriv inget om priset. Grannen ville ligga lågt med det, säger ”Hockey”.
Men just det, prislappen, har blivit Trav- och fastighetssveriges förmod­ligen allra sämst bevarade hemlighet.
En snackis bland i stort sett alla i branschen.
Grannparet Magnus och Camilla Eriksson (samma namn som Hockeys egna barn – men det är alltså i-n-t-e dom) köpte hela rasket. För runt 37 miljoner kronor.

Vardagslyx på hemmaplan

Vi börjar prata lyxliv. Överdådig njutning. Att kunna slösa hur man vill.
Paret Eriksson skulle ju för all del kunna sätta igång med ett sånt ”la Dolce Vita” nu, direkt.
Men icke.
– Nja, jag vet inte… vi har väl vårt eget sätt att se på det där, säger ”Hockey”.
Och deras sätt att fira sin nyvunna ­rikedom är i-n-t-e att bada i champagne, strö pengar omkring sig, eller att åka ­jordenrunt på flashiga drömsemestrar.
– Vi är nöjda precis som det är här hemma i vardagen, just nu. Vi vill bara vara med varann, med barnen och barnbarnen – och följa med i hästvärlden, så där lite lagom från sidan.
Resor?
– Vi har rest rätt mycket genom åren. Oftast i januari. Men nu är vi nästan lite mätta på det.
Eget hus, utomlands?
– Vi har väl kikat lite grann nere i Spanien… men inte för att vi själva vill dit, direkt. I så fall skulle det mest vara för barnen och deras familjer.

Däremot har de onekligen riggat sin pensionärstillvaro på ett förnämligt sätt, hemmavid.
- En toppfräsch nybyggd vardagskåk, i lilla Mälaridyllen Kvicksund.
- Ett somrigt skärgårdsparadis på Tidö-Lindö.
- Tre båtar.
- Och så då fem barn och nio barnbarn, alla med tät och nära kontakt med föräldrahemmet.
Och h-e-l-t slut med hästar är det faktiskt…
…trots allt inte.
– Njae, några har vi väl kvar ändå.
"Några" visar sig vara inte alls en eller två eller möjligen tre, som det måhända låter som… utan ett 20-tal! Exakt hur många, verkar de inte ens själva helt säkra på. Men det är Ready Cash-föl här och där, det är starthästar hos diverse gamla kolleger, och det är fortsatt kontroll och daglig kontakt med Ullas absoluta hjärteprojekt, avelsverksamheten.
Dessutom har de, till allmän upprymdhet, just fått se yngste sonen, Marcus, med sin familj bygga ny kåk, precis intill deras gamla Berga-gård…
– Haha, ja det där har verkligen blivit perfekt för oss. Grannarna, som också är våra kompisar, köpte ju gården. Och så flyttar sonen in på i stort sett samma marker. Så nu kan vi gå omkring på våra gamla domäner precis när vi vill, utan att behöva ta nåt ansvar, skrattar Håkan.
 

Hjärtehästen!

Paret Eriksson lever sitt liv i nuet.
Men de har för all del nära till nostalgin, om man bara retar den tarmen lite. Vi pratar länge och väl om ”den gamla goda tiden”.
Om 80-talet med hopplösa trashankar från stortränarna, om 90-talet med 
egen uppfödning och grym uppryckning, om ”stam-mödrarna” Spinoni och Vitessa, om 26 anställda och 100 hästar på tre ­olika anläggningar, om löp­körning sju dagar i veckan, om extra halvtidsjobb och fem barn i hemmet, och ja…
…och så om Acclaim, förstås.
– Acclaim-åren var ändå de allra roligaste, säger Håkan.
Nu skiner han upp i hela ansiktet.
– Acclaim var ju allt vad jag hade drömt om i alla år, egentligen. Vi vann 20 V75-lopp ihop, varav fem i gulddivisionen. Vi vann V75-mästaren. Vi fick vara med i både Elitloppet och Olympia­travet. Och hästen tjänade ju 7,5 miljoner (kronor).

Nånstans här blir både herr och fru Eriksson tårögda.
Acclaim sitter djupt, det känns i hela rummet.
– I dag är han ridhäst i Bollnäs, hos en jättegullig tjej.
Har ni varit där och hälsat på?
– Självklart. Han har det s-å bra!

Inte var det bättre förr!

Men deras livslånga relation till travet är inte bara förknippat med nostalgi – där finns också en hel del inslag av stolthet.
– Jag vill ju inte absolut inte vara ­skrytsam, men… det är klart att det är roligt när folk kommer ihåg grejer som man har gjort, och kanske tycker att det var bra, säger ”Hockey”.
Extra glada, verkar man i det erikssonska hemmet vara över de erkännanden som staden Eskilstuna, utanför travkretsar, har gett till Håkan.
Det är Eskilsstatyetter och ambassadörstitlar och hedersomnämnanden lite här och var i hyllorna.
Fast härligast av allt på förmiddags­fika hos pensionärsparet Eriksson, är ändå… optimismen och framtidstron. Inga bittra "det-var-bättre-förr" här, inte.
För egen del råkar jag vara kompis med en av deras söner, och har alltid undrat hur han absolut alltid kan vara så enormt positiv, intresserad, artig, uppmärksam och genuint, innerligt trevlig. Med ständig muntrare uppsyn och piggare blick än nästan alla andra jag känner.
På plats i Kvicksund förstår jag plötsligt varför.

Inte ens liiite arg…?

Livsfilosofin i hemmet visar sig kunna summeras i texten på en av deras kyl­skåpsmagneter…:
"Njut av livet – det går inte i repris!"
– Det där är så sant, enas makarna blixtsnabbt om, i munnen på varann.
Jag bestämmer mig ändå för att, innan vi skiljs åt, en gång för alla testa gränserna för deras förnöjsamhet och positivism, genom att prova med en sista serie av provokationer…
Handen på hjärtat, "Hockey", du som är en äkta hästkarl… blir det ändå inte lite långtråkigt ibland, att bara sitta här i ett vanligt villakvarter, efter alla år med egen ranch?
– Nej, aldrig. Inte ett dugg. Jag är jättenöjd som det är nu.
Några fiender måste du väl trots allt ha skaffat dig, genom alla år i den här heta tävlingsvärlden… nån jäkel som du hamnat i gruff med, och fortfarande retar dig på…?
– Jag tror faktiskt inte det. Inte vad jag kan komma på nu i alla fall.
Travet sköts väl lite illa ändå…?
– Nej, svenska travet är fantastiskt välskött. Bäst i hela världen. Möjligen skulle de väl ha låtit bli det där med att flytta V75 till så sent på lördagen. Det är lite synd om stallfolket, med det. Men ­annars tycker jag att många gnäller för mycket, i alla fall utåt. Det allra mesta runt svenskt trav fungerar ju ­jättebra.
Men alla skador och olyckor då… du har väl ramlat ur vagnen och svävat i livsfara vid en massa tillfällen…?
– Nja, jo… några gånger har man ju drattat i backen. Men det har inte varit någon fara. Lite småblessyrer, bara. Jag har verkligen haft tur där, jämfört med en del andra.
Klimatet och vintervädret är ju för jävligt i alla fall!
– Som tränare och kusk var man väl inte alltid så glad för det, kanske. Men numera tycker jag inte att det gör så mycket med lite vinter. Det kan vara ganska trevligt.

FAKTA: HÅKAN ERIKSSON

Född: 9 maj 1953, i Eskilstuna.
Mått: 189 cm, 83 kg.
Familj: Hustru Ulla, samt fem barn mellan 29 och 40 år; Cecilia, Caroline, Camilla, Michael och Marcus.
Bor: Villa i Kvicksund och fritidshus på Tidö-Lindö.
Kör: Mercedes. 
Intressen: Trav, resor och familjen.
Antal segrar som aktiv: Som kusk 1.879 st. Som tränare 1.419 st.
Första segern 11 maj 1974: Version på Sundbyholm.
Seger 100 20 december 1981: Charm Fighter på Solvalla.
Seger 500 2 november 1986: Payling i Eskils­tuna.
Seger 1.000 14 maj 1996: Lady Nogr i Örebro.
Sista segern 25 december 2015: Fast Agnes i Eskilstuna.
Första på V75-segern 26 december 1993: Broadcast News på Solvalla (dött lopp med Delvin Ness).
Sista segern på V75 24 september 2011: Fantoccini på Färjestad. 
Championat:  Totalt 13 st (Eskilstuna 10, Örebro 2,  Mantorp 1).
Några av ”Hockeys” mest ­kända hästar genom åren: Acclaim, Landers Legend, Thrust My Step, Bitte Bell, Vip Stone, ­Spirituell Spionage, Fantoccini.
Tränarkollegor som hästägar­en ”Hockey” nu har travare hos: Tomas Malmqvist, Jörgen Westholm, Troels Andersen, Diederik Meilink, John Östman.