Valentin Prevost inför Guldklockan

Första vintern i Sverige var sådär. Nu är det helt okej, säger Valentin Prevost, 28, och går ut i snön i raggsockor och ett par svarta crocs. Arbetsdagen är över, nu börjar jobbet med de egna hästarna. 

Valentin och sambon Camilla Svahn har tio stycken här i den lilla byn Klasbo som ligger i skogen norr om Sala och Heby, nästan precis på gränsen mellan Västmanlands och Uppsala län.

– När vi båda jobbade heltid och hade fyra hästar vid sidan om var det inte lätt. Särskilt inte på vintern. Först jobba hela dagen i ett stall, sedan åka hem och köra i mörkret, säger han och skakar på huvudet.

Klockan är tre på eftermiddagen och om det inte vore för all snö hade det redan varit mörkt som i en säck på gårdsplanen. Valentin och Camilla kliver in i en lada där fyra hästar väntar på att bli ompysslade. Han jobbar 60 procent hos proffstränaren Sybille Tinter, hon halvtid i en skola. Resten av tiden ägnar de åt sitt eget stall.

– Det är faktiskt som en dröm att vi har det så här, säger Valentin.

I år har deras hästar vunnit fem lopp och tillsammans sprungit in drygt 350 000 kronor. Ett facit som paret har delade meningar om.

– Fy vad dåligt, tycker Camilla. Vi behöver sällan skämmas över prestationerna, men det har varit för mycket stolpe ut. Man blir så sur.

– Det har gått okej, menar Valentin. Vi har inte vunnit så mycket, men hästarna har gått bra nästan hela tiden. De springer hela vägen in i mål och mår bra. Det är det viktigaste. Segrarna kommer. Vi hade kunnat haft en till med Fläsk Ken, men då gjorde jag pannkaka. Säger man så?

– Du stoppade huvudet i sanden. Så var det.

Valentin spricker upp i ett av många leenden.

– Ja, så var det. Pannkaka.

Fläsk Ken är ett bekant namn för den som följer V75. Camilla har själv fött upp den sjuårige valacken som i fjol tog fem raka segrar från juli till september. Nu står han skadad i sin box. I hans ställe har stoet Justhewayouare klivit fram med tre segrar och den senaste att besöka vinnarcirkeln var nyförvärvet Dark Steed som varit tvåa, trea och etta i sina tre starter för Valentin och Camilla. 

Här i stallet finns också ett framtidshopp i form av tvååriga Mellica. Ett sto efter Googoo Gaagaa som ligger Valentin varmt om hjärtat.

– Jag hade hand om hennes mamma, Quite Nice, när jag jobbade hos Per Lennartsson. Det var där jag träffade Camilla.

Valentin växte upp tre mil utanför Lyon i sydöstra Frankrike. Hans pappa är biodlare och hans mamma arbetar på kontor. Själv fastnade han tidigt för hästar.

– Jag började på ridskola när jag var fem–sex år. När jag var 14 jobbade jag med att rida hästar på ett galoppcenter och när jag var 15 kom jag till Grosbois.

Där arbetade Valentin åt travtränaren Eric Clouet.

– Han hade inte så bra resultat, men var mycket erfaren. Jag lärde mig mycket av honom. Det var en bra tid. Efter det hade jag en paus från travet och jobbade som servitör på en restaurang i Alperna i två år.

Sedan längtade Valentin tillbaka till hästarna, men han ville inte arbeta i ett franskt stall.

– Det är lite dåligt med personal i stallen. Dåligt betalt och mycket jobb.

Därför ringde han en vän.

– Jag var på Grosbois tillsammans med Arthur Leportier. Han hade börjat jobba i Sverige och lät mig komma hit en vecka för att kolla hur det var. En månad senare kom jag tillbaka och då hade jag bilen och alla mina saker med mig. Det var sex år sedan nu.

• Vad fastnade du för med Sverige?

– Jag vet inte riktigt, säger Valentin och gör en grimas som kan betyda många saker på franska, men som nu ser ut som att den ska tolkas just så. Jag hälsade på Arthur under kriteriehelgen. Det spelade säkert in.

Valentin fick jobb hos Per Lennartsson och arbetade sedan hos Fredrik Wallin innan han kom till Sybille Tinters stall.

– Om jag inte hade träffat Camilla tror jag faktiskt att jag hade varit tillbaka i Frankrike. Men nu gjorde jag det och köpte ett hus här i stället, säger han och skrattar.

• Hur känner du i dag – vill du flytta tillbaka till Frankrike?

– Nej, det är bra här. Jag hoppas att vi kan ha 12–13 hästar och att Camilla kan jobba fullt ut här. Jag tror att det skulle bli riktigt bra.

Efter en tid i Sverige fick Valentin chansen på tävlingsbanan – i monté.

– Kolla inte på de loppen, säger Camilla och skrattar.

Valentin suckar med ett leende på läpparna.

– Jag red i Frankrike och det gick inte bra där heller. 30 lopp utan att vinna. Nej, det var ingen succé, säger han.

Den 21 maj 2019 körde Valentin sitt första lopp i Sverige och redan i det andra vann han med Camillas Justhewayouare. Ett slags genombrott kom i fjol då han tog 14 segrar och körde in nästan 750 000 kronor på 106 starter.

– Allt stämde förra vintern. Om jag körde en ospelad häst kunde favoriten plötsligt galoppera framför mig. När det går bra, går det bra.

Och vice versa har Valentin fått erfara i år.

– Det har gått sådär. Jag har kört mer men vunnit färre lopp. Det är tråkigt. Det har blivit många andra- och tredjeplatser. För många, säger han och fortsätter:

– I somras tyckte jag inte att det var kul. Jag minns att jag körde tre hästar på Sundbyholm. Det gick inte bra med någon av dem och dessutom fick jag böter. När jag kom hem klockan två på natten sade jag till mig själv: “Vad gör jag egentligen?”.

Lyckan vände. Sedan september har Valentin vunnit sju lopp och det fattas bara två segrar för att han ska nå sitt personbästa från i fjol.

– Nu är det kul igen.

På onsdag är Valentin en av tolv kuskar som gör upp i årets upplaga av Travrondens Guldklocka. Han har kört flitigt i serien under året och i april vann han ett försök med Huit som tränas av Sybille Tinters pappa Klaus Kern.

– Min första seger på Solvalla. Det var stort. Det känns bra att den kom i ett sådant lopp och inte i ett breddlopp, säger han.

Totalt samlade Valentin ihop 30 poäng, sjätte flest av lärlingarna som deltagit i Guldklockan i år.

– När jag såg att jag låg runt 14:e plats tänkte jag att jag måste skärpa mig. Det har varit mitt mål att ta mig till finalen. Jag är riktigt tacksam mot alla som hjälpt oss och de som har gett mig chansen att köra.

Valentin kvalade in till Guldklockan även i fjol, men körde inte i finalen.

– Jag hade bokat en resa till Frankrike över jul. Det var inte godkänt från mamma att stanna kvar här för att köra Guldklockan. Det var lite tråkigt, men den här gången sade jag till mamma att hon får komma hit i stället. Nu ska jag vara med.

Hur ska du göra för att vinna?

– Hålla mig lugn. Jag tror att det blir viktigt. Jag såg hur Julia Smedman gjorde när hon vann förra året. Hon tog det lugnt och körde till slut. Det är min plan.