Sveriges ledande travtidning
Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Forskaren: "Många säger att det har effekt"

Foto: MONTAGE
Elin Hernlund och Gunnar Nilsson. Foto: MONTAGE

Få behandlingsmetoder är så omdiskuterade, och sätter branschfolk i två läger, som bränning och blistring. En del menar på att det är djurplågeri, andra menar att det har mycket god effekt.
Forskningen är gammal kring ämnet – och nu vill man slå fast hur det står till, en gång för alla: Är bränning och blistring något att ha, år 2019?

Publicerad:

Bränning av hästar har enligt historien pågått sedan urminnes tider. Dokumentation finns bland annat på att det gjordes kring år 500.

En hel del studier har gjorts gällande behandlingen. Den mest omfattande gjordes i slutet av 1970- och början av 80-talet av veterinärerna Ian Silver, Allen Goddhship och Lance Lanyon. Teamet på Bristol University utförde studien på senskadade ponnyer och valde då att bränna en del och låta övriga vila. Resultatet: man såg ingen effekt på rehabiliteringstiden och kom fram till att bränning varken var berättigat eller användbart.

På Sveriges Lantbruksuniversitet arbetar Elin Hernlund. Hon är forskare inom biomekanik, hästkliniker med fokus på ortopedi och lärare i funktionell anatomi av rörelseapparaten på häst. Hon vill forska mer i ämnet.

– Vi har en del projekt där vi är nyfikna på skador där det sker att det behandlas med blistring eller bränning, men än så länge har vi inget forskningsprojekt som rör bränning eller blistring i sig, någonting som jag är väldigt intresserad av att få till, säger Elin Hernlund och fortsätter:

– I dag har vi helt andra och bättre utredningsmetoder för resultaten än vad man haft tidigare. Vi har objektiv rörelseanalys, biokemiska analyser och biomekaniska metoder som vi skulle kunna använda oss av för att få bättre utvärderingar av effekten av behandlingarna. Det går det inte komma ifrån att det är etiskt problematiskt att föreslå en sådan studie. Jag har i alla fall diskuterat med mina kollegor och man ställer sig frågande till om man verkligen ska plåga hästarna genom att åsamka bränning eller blistring. Mitt argument har varit att det faktiskt görs och att det därför måste bemötas med forskning. Det i sig är ju intressant: att vi som forskare har en diskussion kring det etiska dilemmat till och med när det kommer till experiment, i och med att det tidigare visat sig inte har någon effekt.

"Läst tusentals sidor"

Gunnar Nilsson, numera pensionerad från arbetet som klinikchef på Hästsjukhuset Solvalla och specialist i hästsjukdomar samt docent i hästens kirurgi, har intresserat sig för bränning och blistring genom alla år. Redan på 1960-talet var det uppe på tapeten.

– Jag är negativ till varje form av blistring, underhudsblistring och bränning. Efter att ha läst tusentals sidor i ämnet har jag ännu inte sett på ett enda vetenskapligt arbete som talar för att dessa behandlingar påverkar läkningsprocessen positivt. En av mina assistenter sade en gång någonting väldigt klokt: "Veterinärer måste vara väldigt övertygade om positiv effekt när man utför dessa behandlingar". Några sådana bevis finns enligt min mening inte.

Forskare Elin Hernlund känner att det måste till nyare, och mer omfattande, forskning kring bränning och blistring, för att en gång för alla komma fram till om det är en behandlingsmetod som är legitim eller inte.

– Grunduppfattningen är att man skapar en inflammationsreaktion i ett område där man har en sjukdomsprocess, oftast gäller det rörelseapparaten. Det brukar traditionellt sett vara leder, senskador, kringliggande vävnad vid senor eller runtom ligament. Ställena man använder metoderna på är bland annat harhaser. Det är många veterinärer som är skeptiska till bränning och blistring, men man ska veta det att det också finns jättemånga som faktiskt säger att det har effekt.

– Jag ställer mig väldigt frågande till vilken effekt man är ute efter att skapa när man skapar en inflammation i ett område där det sannolikt redan finns en inflammation. Man kanske tänker sig att man vill få igång en snabbare läkningsprocess, för att den läkningsprocess som redan pågår inte är tillräckligt bra. Det tror jag säkert är en av anledningarna till att man gör det, men det finns som sagt inga studier på att det är så det fungerar, eller att det har någon effekt, säger Hernlund och fortsätter:

– Jag har kollegor som jag har stor respekt för som berättar att de anser att den här typen av behandling faktiskt är effektiv när det exempelvis kommer till harhas. Allt man kan säga, är att det återstår att bevisa. Därför vill jag också forska kring det, för att en gång för alla se om det ligger någonting i det eller inte.

"Tillräcklig vila erfordras"

Gunnar Nilsson är tydlig även när det kommer till behandling av harhas.

– Vi vet att bränning av en normal led ger samma förändringar i ledvätskan som en skadad led har. Du får bland annat förhöjt antal vita blodkroppar, förskjutning i differentialräkningen, höjd histaminhalt och du får förändringar i albumin/globulin-kvoten. Detta torde tala för att bränning har en icke önskad effekt, säger Nilsson och fortsätter:

– Vad det gäller ledskador så innebär modern hästsjukvård bland annat artroskopiundersökning och behandling baserad på artroskopifynden. Vad gäller senskador och ligamentskador är det i första hand tillräcklig vila som erfordras. Att med blistring, underhudsblistring eller bränning tro att man får förbättrad läkning är en ohuman och enligt min mening felaktig form av djursjukvård.

"Måste vara beredda på att stå till svars"

Elin Hernlund menar på att forskningen ligger efter. Men hon ser också andra bekymmer med åtgärden i sig.

– Metoden är gjord för att skapa inflammation och de smärtstillande som vi använder oss av dämpar inflammation. Så bara det är problematiskt: ger man smärtstillande så motverkar man det som till stor del är syftet. Så smärtstillande tror jag egentligen inte är någonting som man generellt använder sig av vid sådana här typer av behandlingar. Och det är också en anledning till att forska kring det här. I dag är vi mycket duktigare på att bedöma smärta på häst. Visst är behandlingens effekt viktigt, men man måste ha med hur mycket smärta man faktiskt åsamkar hästen, säger Hernlund och fortsätter:

– Och om det innebär smärta för hästen, ger det här bättre läkning? Att det tar lika lång tid för återhämtning, men att läkningen är bättre än den man får av andra metoder? Det är oerhört intressant, men då är det något som måste dokumenteras, för det är inga metoder jag skulle använda mig av utan bevis. Det finns en stor brist på forskning och jag har aldrig hittat något som faktiskt visar på effekt.

Elin Hernlund hoppas få forskningsmedel för att ta tag i ämnet bränning/blistring. En sådan studie kan sedan komma att ta två-tre år innan något resultat kan komma att redovisas.

– Hästsporterna är granskade etiskt av allmänheten vilket jag verkligen välkomnar och det är bara att se den senaste tidens diskussioner som varit. Vi måste vara beredda på att stå till svars för de behandlingar som vi utför. Och de svaren anser jag ska bygga på forskningsresultat.

–  Nu är det ju så att inom veterinärmedicin finns det något som heter beprövad erfarenhet, men man kan undra hur länge man ska kunna åberopa beprövad erfarenhet kring behandlingar som är så pass etiskt tveksamma. Därför är det här viktigt.

ANNONS

Ämnen i artikeln



Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.

ANNONS