Sveriges ledande travtidning
Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Första premiehästen i år: "En sån jäkla kick"

Foto: Privat
Foto: Privat

Duke of Mine blev årets första varmblodshäst att gå premielopp.
Patrick Wickman tränar – och äger – tvååringen efter Beanie M.M.
– Jag får en sån jäkla kick av att hålla på med unghästar och se de utvecklas, samtidigt berättar han om hur det uppfattas att köra premielopp tidigt:
– Folk säger att jag forcerar hästarna, men de begriper ingenting, alla är välkomna och titta på hur jag tränar.

Publicerad:

När det mesta kretsar kring Premiechansen så gick Duke of Mine ut redan första dagen på "premielopp-säsongen" och klarade premielopp med tiden 1.29.8.
– Jag behöver pengarna helt enkelt, man måste försöka att få in pengarna på alla möjliga sätt när man fortsätter med den här sporten trots att man tragglar på med röda siffror, säger Patrick Wickman.
Det var inget optimistiskt snack.
– Nej, men det är klart att jag är nöjd med hästen. För mig är det en kick att hålla på med unghästar och se hur de utvecklas. Med Duke of Mine har jag gjort allt från att jag lastade av honom från transporten. Att kliva och vera att man har tvååringar som varierar så i dagsstatus är roligt. Det är en sån jäkla kick för mig.
Unghästarna gör att Wickman fortsatt håller på med trav.
– Ja, de har räddat min yrkesverksamma karriär inom travet, jag brinner helhjärtat för dem. Och jag slår mig för bröstet när det gäller unghästar också, jag är duktig på det. Sedan jag drog igång 2002 har nog 95 procent av tvååringarna jag haft kvalats och 98 procent har gått godkänt premielopp, det var en häst som kom in lite sent som jag inte klarade det med..

"En glad häst är en bra häst"
Vad gör Duke of Mine tidig?

– En jävligt bra tränare! Det verkar inte spela någon roll var de är uppfödda eller har för stam. Franska eller amerikanska gener, konceptet jag har verkar passa alla hästar.
– Jag har lärt mig av Per-Erik Pettersson och Lasse Grew och försökt att finslipa konceptet hela tiden. 
Vad är grundstenarna i ditt koncept?
– En glad häst är en bra häst, kort och gott. De går ute mycket, är tillsammans och det ska vara roligt att träna. Det är aldrig någon som går i botten, det sista de gör i jobben ska vara lätt, för det kommer hästarna ihåg. Precis som vi människor kommer ihåg den där sista groggen som gjorde att vi blev dåliga dagen efter... Jag har ringt runt till stortränare och erbjudit mina tjänster att ha hand om unghästarna i åtta-tio månader med en garanti att premielopp ska vara avklarat i maj, det ska vara en riktigt dålig häst som inte klarar premie i april.

"Jävligt korkat"
På träningslistan finns ytterligare en tvååring: Taanstafl (e. Quevert).
– Den skulle också ha gått premielopp i går men jag vill gärna köra själv så jag går ut med henne den 14 mars i stället.
Huruvida det blir tidig start eller inte återstår att se.
– Sommaren får utvisa det, det är viktigt att den mentala biten hänger med. Jag ska inte forcera någon till start.
Kan det inte uppfattas som att du forcerar tvååringarna till premielopp?
– Jo, alla säger det och det tycker jag är jävligt korkat. Ingen som säger att Lutfi Kolgjini forcerar sina hästar även om han är nere i 1.25-tempon, men en liten skitstövel som jag forcerar. Vem som helt får komma hit och titta hur jag kör och se att jag inte forcerar och de som varit här säger: "Kör du inte snabbare?". Nej, jag kör ofta men inte hårt, de ska aldrig gå trötta. Det är så tråkigt att folk tycker att jag forcerar, men det är folk som inte begriper, det finns inga focerarade hästar med 50 kilos övervikt.

Katstrof – och tillförsikt 
På träningslistan finns åtta hästar.
– Det ser katastrof ut.
Du är inte positiv i dag.
– Jodå, men det är en bittra sanningen. Företagsmässigt är det katastrof, men stallmässigt är det annat. Jag har bland annat en nybliven treårsmärr som ska bli jättekul att starta med i år. Jag har jättefina hästar att jobba men men man måste ha lite omsättning på grejorna för att få fram riktiga toppar och jag är för dålig för att få in häst i träning, det är bara att inse det.
King of Mines framträdanden på V75 har inte varit tillräckligt, menar Wickman.
– Nej, det har inte det. Men jag är inte unik i det här. Vi har 400 proffstränare i Sverige varav en handfull stora. Jag gnäller inte även fast det låter så, jag försöker att se ljuset: som att referera, att familjen är frisk och kry.
– Jag har fått många klappar på axeln för att man är så positiv och det ska jag fortsätta att ha, jag är ingen gnällspik så, är det något jag tycker så säger jag det och det sticker i ögonen ibland.
Stallets "affischnamn" King of Mine är inne i en lugn period.
– Han har en liten lättare skada, det är inget allvarligt, så det får ta den tid det tar helt enkelt.
Lycka till med tvååringarna framöver!
– Ja, tack, nu jäklar ska konkurrenterna få!

ANNONS

Ämnen i artikeln



Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.

ANNONS