Jan "Timo" Timonen: Så minns jag Frank Andersson

Det gemensamma spela-på-travintresset förenade oss djupt den helgen, även Frank var helt travgalen och jag hade ett rykte om mig att kunna blixtra till och presentera högoddsare som levererade. Däremot trodde jag inte ett skvatt på att Marcon Lep skulle lyckas vinna ett av elitloppsförsöken över den (opassande) korta distansen, och jag gled gärna mot spelluckorna med de tusenlappar Frank ville satsa på hästen.

Någon större brådska gjorde jag mig ärligt talat inte och till oddset 4,04 lät jag laxarna ligga kvar i min ficka istället för att plåga mig själv i de extremt långa köerna. Det gick som det gick, men jag fick några dagars anstånd med att betala vad som blev att fattas till Andersson. Pengar till öl och ytterligare några spel hade vi ju trots allt i min ficka.

Däremot fick jag i över 30 års tid dras med tilläggsnamnet Marcon Lep och dessutom höra just den bookmakerstoryn berättas för "nytillkomna" ett stort antal gånger. Tilläggas bör att historien till min glädje alltid avslutades med att Frank också berättade om den raka DD till 99 gånger (Uffe Norrby skrällde i DD-1, minns jag) som han fick av mig flera år efter Marcon Lep, vilket följaktligen gav mig klara plus vid slutsummeringen.

När jag, min sambo och två bonusbarn i början av 2000-talet skulle semestra hos Tompa "Travögat" Öhman, som var relativt nyinflyttad i Halmstad, stötte vi på Frank hemma hos Travögat. Frank bodde vid den tidpunkten i Söndrum i närområdet,  och tyckte det var alldeles för trångt för fyra gäster hos Ögat, varpå han och hans dåvarande sambo bäddade åt oss i flera av rummen i deras betydligt större hus.

Omtänksamt och snällt, men med en baktanke. Mitt i vardagsrummet stod nämligen en jätte-tv som visade sig vara påslagen dygnet runt. Men utan ljud. Och utan "vanlig" bild. Bara text-tv:n på, med kvällstravets sex V6-lopp bläddrandes fram och tillbaka. Där skulle Frank och jag bli sittande, närhelst på dygnet, dryftandes olika spelförslag och givetvis skissa på en 100-gångers flerkupong, vilket på något vis var Franks spelsignum. All in.

Många trav- och spelminnen givetvis, även från "Göteborgsperioden". Det måste ha varit 1996 när vi var inneboende hos konstnären Al W i dennes ateljé, mitt emot Nordstan. Åbytravet var sällan snälla mot oss på torsdagskvällarna, men när det var dags för Frank att uppträda i Superstars, som sändes på TV3, skulle det ändå ätas gott framför TV:n. 

"Spring ner till Kinesen och kritsa du Timo, dina knän passar bättre i trapporna än mina. Asiaterna gillar dig och vi har ju några klaringar på lördag som löser notan med råge".

Så fick det bli. Knäproblemen togs förresten upp även då löpningen gick trögt i TV-tävlingen...

Under en preiod var Frank också med och drev nattklubben och discot på Hotell Gillet i Köping. När jag och gubbarna i Ludvika skulle till Eskilstuna på trav på söndagar ombads vi ta den lilla omvägen via Köping och hämta upp Andersson: 
– Pojkar, för i helvete! En travsöndag på Eskils får man ju bara inte missa, kvittrade ex-brottar´n mellan de Ludvika-brända "glykol-klunkarna" i baksätet.

Maniskt spel- och travintresserad och en energiskt underhållande, men ofta strulig "galning", är vad jag tänker när jag tänker på Frank. 

Jag tänker även på hans fem barn Isac, Mira, Montana, Winston och Mileon.  Jag tänker också att nu får de lära sig hur man spelar raka dubblar och 100-gångers flerisar, i den evigt öppna spelluckan, vare sig de vill eller inte.

Vila i frid, travälskaren Frank.

JAN "TIMO" TIMONEN