Skötarenkäten: Tipsen för att klara av vinterrusket

”Just nu drömmer man om vinnarcirkeln”

Vad är ditt värsta vinterväderminne?

– Oj. Jag har ett par hundra att välja bland. I Skåne har man inte vinter på det sättet, så jag tänker att jag tar något från det senaste året. Det var en dag här när det var riktigt snökaos. Vi har flera olika gårdar som vi åker emellan. Då hade jag en god vän som jobbade här ett tag, Jesper Olsson. Han var på andra gården och hans bil fastnade i snön. Då ringde Jörgen och bad mig att ta amaroken som är fyrhjulsdriven för att åka och hämta Jesper.

– Jag hoppade i bilen och körde iväg. Det är en lång väg, sedan svänger det höger och sedan kommer man upp till gården. Men jag såg inte svängen överhuvudtaget utan körde bara rakt ut i snön och fastnade. Mobilen hade två procents batteri, jag ringde i panik för att få tag på någon, sedan blev jag fast där i någon timme eller två. Därefter kom två till tre bilar som skulle köra förbi mig men de körde också ned och fastnade. Helt plötsligt satt vi där flera bilar och bara tittade på varandra. Sedan kom traktorn och det fixade sig. Men jag körde verkligen fast direkt.

Vad ser du fram emot i (v)år?

– Det jag tycker är roligt överhuvudtaget är alla unghästlopp. Jag har fyra treåringar, jag ska inte döma ut den fjärde men i alla fall tre av dem är riktigt fina. Alla har möjligheten att vara med i något stort om de har någon slags inställning på tävlingsbanan. Man sitter och drömmer om vinnarcirkeln nu. Det gör mycket med ägarna också. Det är nästan viktigare vilka ägare än vilken häst det är. Det är det som är kul.

När är det vår enligt dig?

– Jag har bott i Skåne tidigare. Men här uppe måste det vara när man kan skruva ur alla broddar. Den tar jag. Sedan åker öronmuffarna av under elitloppshelgen, de sitter kvar länge.

”Det kan blåsa och regna igenom precis alla kläder”

Vad är ditt värsta vinterväderminne?

– Nu bor vi i Skåne och är ganska skonade från det brutala vintervädret. De generella vinterminnena som är förfärliga i Skåne är när det är noll grader och pissregn från sidan. Det skulle jag väl säga är det värsta vi kan ha. De där kalla vinterminnena som man kan uppleva när det är hur många minusgrader som helst har vi inte riktigt här.

Vad ser du fram emot i (v)år?

– Det jag ser fram emot är framför allt att de nyblivna treåringarna ska komma ut och visa upp sig. Allt medan att det samtidigt är sol, lite fler plusgrader och sommarpäls. Det ska bli kul att se de som inte har tävlat innan. Jag har en fin passhäst, en nybliven treåring som heter Honey Express som är kvalad som tvååring och som ska debutera i början på våren. Det ska bli väldigt spännande. Sedan är det skönt att det bara blir lite mer skonsamt för alla att arbeta, både för oss och hästarna.

Vinter i södra Sverige sägs vara mildare, vad är för - och nackdelarna?

– De absoluta fördelarna skulle jag säga är att vi inte har så mycket minusgrader. Vi behöver sällan träna med brodd, vi kan träna med sommar- eller höstbalans. Jag kan nog räkna på en hand de gångerna som vi har haft en bana som inte går att träna på. Vi kan nästan alltid träna hästarna oavsett väder.

– Nackdelarna är väl att det inte spelar någon roll hur mycket du klär på dig för att du fryser ändå. Det blåser och regnar igenom precis alla kläder. Vi har många uppsättningar av kläder. De absolut jävligaste dagarna får vi byta mellan varje tur. Vi har ett värmerum där kläderna hinner torka innan nästa körtur. Vi kommer ändå ganska skonsamt undan.

”Är det riktigt jävligt har vi frosttejp i ansiktet”

Vad är ditt värsta vinterväderminne?

– Jag minns en tävlingsdag förra våren i mars. Jag hade en treåring som skulle debutera på Östersund.

Det var jag och en till skötare som hade en varsin häst. Rakbanan på Östersund var glashal. Det hade varit väderomslag. Dels var tävlingsbanan smetig och skitig och allt var smutsigt, dels höll vi på att köra ihjäl oss på rakbanan för brodden tog inte. Och när vi åkte hem var det snöstorm. Vi fick köra i 60 kilometer i timmen hela vägen från Östersund och hem en vardagskväll där vi typ haft sista loppet. Vi var säkert hemma en timme senare än vad vi hade räknat med.

Vad ser du fram emot i (v)år?

– Jag ser väldigt mycket fram emot våra treåringar. Det känns som att vi har ett väldigt fint material. Det ska bli spännande att se när de kommer ut. Om man går till det personliga är det de tre treåriga stona jag har som känns väldigt fina. Det ska bli spännande att se vem som blir bäst. Vi har två gårdar och jag har haft dem sedan de kom till tävlingsgården. I fjol började vi smyga i gång någon gång mellan mars och maj med debuter. Kanske slipper vi Östersund i snöstorm.

Hur klär man sig bäst en riktigt kall vinterdag?

– Egentligen är inte kylan det svåraste. Vi har ganska bra och torr luft sägs det och man känner skillnaden. En V75-dag på Solvalla när vi lastade kom jag ihåg att vi tänkte “usch, vad kallt”. Det var kanske tio till femton minusgrader. Sedan kom vi till Solvalla, där skulle det bara vara typ åtta minus men det var så fruktansvärt kallt. När vi kom hem var det fem grader kallare men vi gick runt utan vantar och tyckte att det var så skönt att komma hem.

– Jag har upptäckt att fleeceunderställ är fantastiskt. Det är så tjockt och varmt. Det är riktigt härligt de kallaste dagarna. Sedan är det egentligen bara att tänka smart med lager, att man inte sätter på sig allt man har. Det är viktigt med en bra grund. Skoterstövlar är standard, det klarar man sig inte utan. Sedan har jag värmevantar men de kommer jag inte riktigt överens med. Jag tror att man måste ha en bra modell. Den här vintern har jag också haft linersvantar i merinoull, det funkar också ganska bra. En fleecebuff till ansiktet, sedan går det lättare om man har körglasögon med gummiband, de stänger åt bättre än andra. Är det riktigt jävligt har vi frosttejp i ansiktet, precis som skidåkarna. Det är väldigt skönt på näsa och kinder.

”Jag tänkte att nu flyttar jag tillbaka till Tyskland”

Vad är ditt värsta vinterväderminne?

– En dag förra året kom det plötsligt så mycket snö. Allt jobbade emot mig. Det var svårt att arbeta i den höga snön men det största problemet var egentligen att komma hem med bilen. Det slutade med att jag blev fast i ett dike och att Marcus Schön från Molnebo fick komma med traktorn och dra upp mig. Inte ens ytterdörren gick att öppna för att det var så mycket snö. Det är svårt att köra då, det ger en osäker känsla.

– Jag har aldrig någonsin varit med om så mycket snö hemma i Tyskland. Egentligen var det inget dåligt minne för det är skönt att veta att det alltid finns folk som kan hjälpa en när man sitter med problem.

Vad ser du fram emot i (v)år?

– Det är en häst, Isla Tortuga (e. Minnestads El Paso) som jag har följt sedan insemineringen av stoet, Grazia Greenwood, tills nu när han är två år. Jag tog med mig det stoet från Tyskland. Nu ska han förmodligen gå sitt premielopp i år. Jag ser fram emot det för att det är så speciellt när du varit med hela vägen från start tills att de ska börja starta. Det ska bli kul.

– Han föddes bokstavligen i mina armar för stoet hade lite problem när hon skulle föla, det känns verkligen speciellt.

Vilka tips har du för hösten och vinterhalvåret?

– Jag köper både min jacka och mina överdragsbyxor i en storlek större. Då får jag plats med ett par lager under, jag tror att jag en riktigt kall dag här har haft ungefär sex lager. Riktiga sockor, typ sådana som farmor stickat, är riktigt bra!

– När du är varm på själva kroppen spelar det inte så stor roll vad du har för skor eller vantar, då håller du dig ändå relativt varm. Det är i alla fall min erfarenhet.

– Det första året visste jag inte hur jag skulle hantera vädret, efter första vintern här tänkte jag “nej, nu flyttar jag tillbaka till Tyskland”. Jag sade till mina föräldrar att om nästa vintern är likadan flyttar jag hem. Men jag lärde mig att hantera det. Nu fungerar det ändå.