Söndagsintervjun med Susanne Ohme

Den här texten tar vid där samtalet via en svajig telefonlinje mellan utkanten av Stockholm och den franska landsbygden avslutades. Susanne Ohme, skötare till en av världens just nu bästa hästar –Idao de Tillard – tar upp den krönika Tony Ryttar skrev i Travronden i slutet av januari. En text som kretsade kring tesen: “Sverige är fullt av fantastiska hästskötare som aldrig syns i vinnarcirkeln”. 

– Det är så himla sant, säger Susanne Ohme och förklarar:

– Egentligen är det bara tillfälligheter som gjort att blivit som det blivit för mig. Det är inte jag som har gjort något speciellt, jag har bara haft väldigt tur. Idao hade varit samma häst ändå, det hade inte spelat någon roll vem som tagit hand om honom. Bara han får komma ut i hagen och äta mat så är han glad. Han kräver ingenting. Den texten som Tony Ryttar skrev var så himla bra för det är så det är. 

Susanne Ohmes ödmjukhet inför det äventyr hon befinner sig på med Thierry Duvalesteins stjärna Idao de Tillard går inte att missta. Men parallellt med historien om den franska topphästen finns också en annan om tjejen från norska Lillesand som gått sin egen väg. 

Travintresset blossade upp tack vare en kompis som redan var inne i sporten. Susanne Ohme började följa med på tävlingar och minns fortfarande den häftiga känslan när hon såg ett travlopp live för första gången. Så småningom började hon arbeta extra hos Öystein Tjomsland och tids nog lockade jobbet mer än skolan. 

– Jag började på gymnasiet men efter två och en halv vecka slutade jag. Det finns inget travintresse i min familj så jag hade ingen aning om att till exempel Wången fanns. Jag gick på ett hästgymnasium men det var bara jag som var intresserad av trav där. Min kompis hade gått över till islandshästar. 

“I behov av att se något annat”

Hon fick ett heltidsjobb hos Tjomsland och blev kvar där i sex år innan hon började snegla mot en flytt. Valet stod mellan Sverige och Frankrike. 

– Jag var i behov av att se något annat. Det kändes enklare att flytta till Sverige än till Frankrike. Så då började jag på Erikssund hos Fredrik B Larsson 2014. Jag var där i ett och ett halvt år, sedan hade jag egentligen bestämt mig för att jag skulle åka till Frankrike efter en tid i Sverige. Men så kände jag att jag ville jobba åt någon mer tränare innan jag for iväg, då sökte jag jobb hos Robert Bergh när han flyttade till Hajom. Sedan blev jag kvar där i sex år, säger hon med ett skratt. 

Hos Åbytränaren fick hon arbeta sitt första vintermeeting i Frankrike och hon är mycket tacksam för åren hos honom. 

– Jag fick uppleva väldigt mycket, typ allt du kan uppleva när du jobbar som hästskötare i Sverige. 

När flyttade du till Frankrike?

– I november för två år sedan åkte jag hit. Planen var att jag skulle jobba ett meeting men sedan blev jag fast. 

Började du jobba för Thierry Duvaldestin direkt? 

– Ja, men det är lite halvsvårt att söka jobb hos franska tränare när du inte pratar språket. Jag ville verkligen vara hos en tränare på landet så att jag fick se någonting annat i och med att jag redan varit på Grosbois och visste hur det var där, säger Susanne Ohme och fortsätter: 

– Så jag frågade Dwight Pieters om han kunde hjälpa mig att söka jobb hos en av tränarna här. Då frågade han Duvaldestin som sade ja. Jag tror faktiskt att jag var den första tjejen som började jobba här, annars har de bara anställt killar. De pratar lite engelska men det är inte mycket, så det var väldigt snällt av dem att ta emot mig för det är inte lätt när det är någon som inte kan språket.

Hur är det med franskan nu? 

– Jag förstår inte allt – men det mesta. De pratar franska med mig på jobbet. Jag har fått träna lite på att prata franska, jag klarar mig på ett enkelt sätt men det får inte bli för svårt. 

Varje dag startar klockan halv sju och frukosten är enkel: en kopp kaffe. Duvaldestins hästar är uppdelade i flera stall på gården. Susanne Ohme tar hand om ett sådant tillsammans med två andra skötare. Men Idao de Tillard är hennes enda passhäst. 

Så det är bara du som tar hand om honom? 

– Ja, så är det verkligen. Mina kollegor brukar inte få jogga honom så ofta, det är länge sedan de var ute och med honom, säger hon och skrattar. 

“Ville så gärna ha revansch”

Susanne Ohme och Idao de Tillards vägar smälte samman i och med vintermeetinget då hästen var fyra år. De har varit med om mycket ihop och hittills slår inget den sista söndagen i januari 2024. Då vann hingsten Prix d’Amérique. 

Hur kändes det där och då? 

– Jag vet inte riktigt om jag har fattat det ännu. Man var så lättad efteråt för vi ville så gärna ha revansch efter året innan då det blev galopp. Vi ville bara se honom tävla, säger Susanne Ohme och pausar: 

– Vi sade inget då, men måndagen innan Prix d’Amérique hade han slagit i någonting och blev plötsligt halt när jag skulle ställa in honom i boxen på kvällen. Han hade slagit i något med framhoven. Det var 40 minuter på måndagskvällen som vi var rätt så säkra på att det inte skulle bli någon start i Prix d’Amérique. 

“Ska inte vara möjligt”

Men så släppte det. 

– När veterinären kom var han mycket bättre. Vi har fortfarande ingen förklaring till vad han har gjort för något, om han slagit i något med hoven och kommit åt någon nerv. Att gå från så halt till ingenting på en timme ska inte vara möjligt. Efter det var vi bara glada att han kunde starta. 

Susanne förklarar att hon inte riktigt hunnit smälta allt hon fått uppleva och upplever med Idao de Tillard. Det är så nära en saga det går att komma. 

– Jag tror inte att jag kommer förstå det förrän jag har slutat här och gått vidare. Det är så himla stort, det blir att man bara fokuserar på nästa sak. 

Tankarna bakom Elitloppet

Och nästa sak är just Elitloppet. En resa till Solvalla var aktuell redan när Thierry Duvaldestin funderade på om han skulle ta ut Idao de Tillard i Fyraåringseliten. Men den gången valde de att stanna hemma. 

– Det har varit en dröm att resa med honom till Solvalla men efter att de inte åkte till Fyraåringseliten hade jag nästan slutat tänka på det. Tills Thierry, efter segern i Prix d’Amérique, sade att de kunde prata med Anders Malmrot efter Prix de France. 

– Då fattade jag: “Oj, han är verkligen sugen på att åka med honom”. Jag vill verkligen åka, men det är ett tufft lopp och går allt som det ska blir det två lopp. Och det är ännu hårdare. Jag hoppas bara att han får visa hur bra han är för de i Sverige också, det är en helt fantastisk häst. 

Vad tror du fällde avgörandet för att de tackade ja?

– Jag vet inte. Thierry har gjort allt man kan göra här nere och det här är en häst som har allt. Det är väl svängarna som är lite emot, vi får se hur han löser dem. Men det är nog ett lopp som Thierry vill vinna. Det är klart att många tycker att det är dumt att åka för man kan riskera mycket också. Samtidigt vet man aldrig vad som händer med hästar, det är ändå djur vi håller på med. Det här blir en upplevelse för både dem och ägarna. 

Vad betyder det här för dig?

– Väldigt mycket. Det är ett lopp alla vill vara med i och det ska bli väldigt häftigt. Vi känner oss välkomnade, det känns roligt att det är så många som vill se honom. 

Jag kan tänka mig att du har många vänner som kommer att vara på plats. 

– Ja, exakt. De får nog heja på en fransk häst i år. Det ska verkligen bli häftigt att åka hem och träffa alla. Jag har fortfarande lite kompisar som inte har träffat Idao de Tillard. Det här är bara något man drömmer om. Man kan knappt tro att det är sant.

Förmodligen en dum fråga: men vad drömmer du om? 

– Allt som har hänt det här året egentligen. Jag drömmer väl bara om att allt ska gå bra och att det inte ska hända någonting fram till Elitloppet så att vi kan åka dit. Jag vet att det är många hemma som har tänkt: “Kommer han verkligen?”. När Thierry sade ja blev det bestämt – men står hästen på tre ben kan vi inte lasta honom på flyget. Men så länge allt är bra och det inte händer något med hästen åker vi. 

Idao de Tillards genrep inför Elitloppet sker den 11 maj i Caen, då är planen att hästen går ut i Prix des Ducs de Normandie. 

Drömmen om att bli egen tränare

Susanne Ohme kan inte riktigt svara på hur länge hon tänker stanna i Frankrike – men en sak är säker: hon kommer inte att vika från Idao de Tillards sida så länge han tävlar. 

Sista frågan: skulle du vilja bli egen tränare någon dag? 

– Drömmen är att få till det. Sedan vet jag hur svårt det är att både få in hästar och få det att gå runt ekonomiskt men det är en dröm jag alltid har haft.