Skötarenkäten: Så är det att jobba under vintermeetinget

"På Grosbois går det inte att få bättre träningsmöjligheter"

Vad säger du om årets Prix d’Amérique?

– Jag tyckte att den bästa hästen vann. Jag tycker att det blev ett roligt lopp. Det var ett bra Prix d’Amérique. Det var också kul med Joviality som visade att hon kan tävla i alla länder. Det spelar ingen roll vart hon startar någonstans. Hon kämpar oavsett. 

Vad är ditt bästa minne på fransk mark? 

– Det måste vara Rocky Tillys seger för två år sedan. Att han fick vinna ett stort lopp i Paris. Det är mitt gullbarn, mitt hjärta. Sedan vann min kollega sitt första lopp i Frankrike med min passhäst, det var också väldigt roligt. 

Hur är det att leva och bo på Grosbois?

– Det här är mitt femte vintermeeting. Jag skulle bara vara här i fyra månader men sen trivdes jag så bra. Jag älskar min vardag här. Det är skönt och lugnt för hästarna. Man har tid att hålla på med hästarna på det sättet man vill. På Grosbois går det inte att få bättre träningsmöjligheter, allt är alltid preppat. Vi får hö och spån levererat. Vi har veterinär här. Allt är så smidigt. Man kan lägga tid på det man vill lägga tid på. Vi på Grosbois är verkligen ett gäng. Vi är många kompisar här. Jag har funderat på att åka ut på landet men jag har allt här. Det är så socialt här. Om någon vinner ett stort lopp här är alla glada för en och man firar ihop, det spelar ingen roll vilket stall som gjort ett bra lopp.

– Att bo i Frankrike överlag är okej, de är lite svåra ibland, det är mycket pappersarbete. Nu har jag lärt mig franska så det är lite lättare att kommunicera i alla fall. De är ett väldigt trevligt folk när man lär känna dem. Sen saknar jag mat som finns hemma i Norge lite grann.

"Det känns häftigt att ha tagit chansen att göra det här äventyret"

Vad säger du om årets Prix d’Amérique?

– Jag tittade mest på vinnaren Idao de Tillard eftersom en av mina bästa kompisar, Susanne Ohme, sköter om honom. Jag visste redan efter förra året att han skulle vinna i år. Det är grymt bra att vinna från dödens. Bra jobbat Sanne. Jag har aldrig varit på Prix d’Amérique förut och det var väldigt häftigt. Sedan hade jag starthäst i loppet efter och var tvungen att gå direkt till henne efter att hästarna i Prix d’Amérique gått i mål.

Vilket är ditt bästa minne från Vincennes i vinter?

– Det var coolt när Iceland Falls och Sayonara var med i samma lopp på Vincennes för ett par veckor sedan. Iceland Falls blev tvåa där och det var häftigt. Jag har inte hunnit med att vinna än men det kommer innan vintermeetinget är slut tänker jag. Jag har fått chansen att ta hand om väldigt fina hästar som tävlar i en oerhört tuff konkurrens. Men vi ska se till att vinna snart.

Du gör ditt första vintermeeting som skötare, hur ser din vardag ut?

– Det är lite annorlunda att jobba i Frankrike jämfört med Sverige men nu börjar jag komma in i det. Det är lite annorlunda gällande logistiken och sedan känner jag att jag kanske skulle ha tagit en kurs i franska innan jag reste hit. Här arbetar man varje dag men har samtidigt siesta mitt på dagen. Jag hade ett hum om hur det skulle fungera innan jag åkte hit men det tar ett tag att komma in i hur allt fungerar med hagar och så vidare. När man väl fått in rutinerna är det inte alls lika svårt.

– Vi får se hur tävlingsprogrammet ser ut under resten av meetinget, jag är inte den som spanar efter lopp på det viset men visst hade det varit coolt att få vinna på Vincennes. Det är drömmen jag har just nu. Det är en häftig upplevelse att prova på livet här och jag kände att jag bara var tvungen att göra det. Att få chansen att se alla möjliga banor och Vincennes otroliga anläggning. Men det är kul att kolla in andra banor också. Vi var trea i Lyon för ett tag sedan och det var kul. Det känns häftigt att ha tagit chansen att göra det här äventyret och ha någonting att minnas tillbaka på i framtiden.

“Det var även den första gången jag värmde hästen på Vincennes så jag var nöjd med min dag redan innan loppet”

Vad säger du om årets Prix d’Amérique?

– Tyvärr var jag inte på plats men det var ett spännande Prix d’Amérique och vinnaren var väldigt imponerande. Jag förväntade mig att loppet skulle vara lite mer jämnt men det var ingen tvekan om vem som var bästa hästen. Atmosfären på Vincennes en Prix d’Amérique-dag är otrolig så det skulle vara ganska häftigt att ha häst i just det loppet någon dag.

Vilket är ditt bästa minne från Vincennes i vinter?

– Det måste vara Eric the Eels segern i Prix du Languedoc, när jag tog min första skötarseger på Vincennes. Det var även den första gången jag värmde hästen på Vincennes så jag var nöjd med min dag redan innan loppet. Eric är en fantastisk häst och han vann det där loppet så enkelt. Det kändes inte så speciellt då eftersom det bara var en vanlig måndag och det inte var så mycket folk på plats, men det var ändå ett grupp III-lopp och Vincennes är alltid Vincennes. 

Hur är det att leva och bo i Frankrike och vad drömmer du om under fortsättningen av meetinget?

– Jag är inte riktigt någon vintermänniska så klimatet i Frankrike passar mig helt perfekt. Livet kretsar mycket kring arbete och hästar, men när jag vi har möjlighet försöker jag och min pojkvän uppleva och njuta av Frankrike så mycket som möjligt. Vi har bara en timme till havet så vi brukar åka dit ganska ofta på sommaren. 

– Jag är nöjd om hästarna presterar på deras nivå och sedan väntar jag hela tiden på Eric the Eels nästa lopp. La Sassicaia gick också ett bra lopp på Vincennes den 30 januari, hon är också intressant. Coquaholy brukar alltid vara bra han också men jag vågar inte drömma om vinster, de kommer om de kommer.

“I övrigt försöker jag ändra så lite som möjligt på hemmarutinerna”

Vad säger du om årets Prix d’Amérique? 

– Det blev ett häftigt lopp med en väldigt värdig vinnare. Idao de Tillard gjorde verkligen grovjobbet i loppet och är en häst som man bara måste tycka om. Annars var självklart Jovialitys tredjeplats imponerande. 

Vad är ditt bästa minne på fransk mark? 

– Förutom den här vintern måste jag säga när Toto Barosso vann sin första start på Vincennes förra meetinget. Efter att ha haft en magisk säsong på hemmaplan fick han avsluta med en seger på självaste Vincennes kändes det som en saga med ett lyckligt slut. 

Hur skiljer sig vardagen åt när du jobbar i Frankrike jämfört med hemma i Sverige? 

– Det är fjärde gången jag är i Frankrike. Som längst hade jag varit här i sex veckor när jag jobbade hos Christina Medin. Den gången var jag inte på Grosbois utan cirka två timmar utanför Paris. Nu har jag varit på Grosbois sedan mitten av november. Den stora skillnaden här jämfört med hemma är väl att jag inte behöver anpassa mig efter någon. Hemma tränar vi hästarna i lag och det är viktigt att passa tiderna. Här rör jag på hästarna lite mer mellan fortkörningarna än hemma där de har tillgång till mycket större hagar. Men i övrigt försöker jag ändra så lite som möjligt på hemmarutinerna. Både hästarnas ordinarie skötare samt massör har gett mig bra info om hur jag ska hålla dem i bästa skick så de ska kunna prestera minst lika bra här som de gjort hemma. När jag åker på trav är väl den största skillnaden att vi väldigt sällan har fler än en eller två starthästar en tävlingsdag.