Anna Axén om första segern med Catharsis

Den korta berättelsen sammanfattar Anna direkt:

– Hästen vann sin första seger och jag tog min första seger, lite lyckligt, säger hon.

Ögonblicket inträffade på Örebrotravet i onsdags, i ett P21-lopp långt bortom tv-kameror och uppståndelse.

Lurades in – av sin pappa

För alla runt hästen Catharsis var det mycket större än ”bara" ett lopp i den lägsta klassen, efter många års slit.

– Jag började som ridtjej från början men så lurade min pappa – som själv var hobbyaktiv – in mig på travet år 2004. Han ville att jag skulle ta montélicens vilket jag gjorde och jag fastnade för travet.

– Men sedan dess har jag fått tre ungar, haft ett avbrott och jag har aldrig lyckats, men jag har inte gett upp och tycker att det är så häftigt med travet, det är som en liten familj med alla vänner runt omkring på Mantorp.

Hon är bosatt strax utanför Motala på en gård där det finns ”ridmöjligheter”.

– Men köra och träna får jag göra inne på Mantorp så dit åker jag in varje vecka och vi är ett härligt tjejgäng som tränar ihop. Vi har en liten messengergrupp där vi håller kontakten och planerar in träningsturer.

Hästen var egentligen för stor

För stunden är det valacken Catharsis som hon åker in till travbanan med. En sexåring efter Trixton som kostade 650.000 kronor på auktion som ettåring men efter en sejour hos Markus B Svedberg och en hos Josefine Ivehag så lades hästen ut till försäljning, då i en helt annan prisklass efter att ha visat begränsade kvaliteter på tävlingsbanan.

– Jag letade häst och det var någon som tipsade mig om den men han var jättestor, 173 centimeter hög, och det kändes för stort för mig. Dessutom hade han i princip bara galopper i raden.

Hon lade ned tankarna på att köpa honom, men Ivehag som sökte nytt hem åt hästen för sin hästägares räkning gav sig inte.

– Flera var här och provkörde honom men ingen ville köpa honom så jag tjatade faktiskt lite på Anna. Jag visste att hästen skulle få det bra där och hon kom hit och provkörde, säger Ivehag.

“Jag såg ingenting”

När Anna beskriver hur det kändes att köra Catharsis låter det inte som ett givet beslut att köpa honom.

– Han var så stor, travade lite snett och jag såg ingenting…man är lite dum kanske, men jag beslutade mig ändå för att köpa honom.

Det här var för drygt ett år sedan och sedan dess har hästen tävlat på och plockat några slantar och varit trea två gånger. I onsdags fick Oskar J Andersson förtroendet i sulkyn och i samråd med honom gjordes en liten förändring i utrustningen.

– Jag frågade honom om vi skulle chansa och rycka framskorna och när han sade ja så vågade jag jag göra det.

Pragmatisk i glädjens stund

Efter en resa i rygg på ledaren kom luckan in på upploppet vilket fick Annas familj – pappa Hannu Stadig och man Janne Axén – att engagera sig lite extra genom att tjoa ordentligt.

– Jag tänkte, vad fasen, ni skrämmer ju hästen hela vägen från andra sidan banan. Själv blev jag svag i benen och efter tårarna så blev jag väldigt fokuserad och tänkte på hästen. Han har aldrig varit i vinnarcirkeln och jag försökte få i bomullen i örat men han är ju så stor så jag nådde inte men fick hjälp av Oskar. Det kändes också som att Oskar tyckte det var väldigt roligt att vinna åt oss och som jag sa till honom, det var som att vinna Elitloppet för oss.

(TV: Bilder från ATG.)

Att hennes pappa, som en gång i tiden fick in henne på travet och som deläger hästen, var med på plats gladde henne mycket.

– Han är ju född 1948 och börjar bli till åren så det var väldigt glädjande att han var med, liksom min man ”Janne” som gör hästarna lugna. Utan min familjs stöd hade det aldrig fungerat med den här hobbyn och jag vill också lyfta fram min stöttepelare Bengt R Karlsson som sedan 2005 funnits med som stöd i allt vad trav heter för mig.

“Alla är så gulliga”

Hur låter det i den där messengergruppen nu?

– Jag har fått fler gratulationer än när jag fyller år, alla är så gulliga.

Även om segern förstås var efterlängtad fokuserar B-tränaren lika mycket, om inte mer, på andra värden också.

– Det som gör mig lyckligast är att han verkar må så jäkla bra i sin stora gräshage med lösdrift där han går med sin kompis ”Abbe” som är en tidigare tävlingshäst.

Men det är klart – att få titulera sig vinnare är inte oväsentligt, när materialet och förutsättningarna är begränsade.

– Jag jobbar inom hemtjänsten och hästarna man kan köpa är sådana som inte presterat innan direkt och det är inte lätt med ett heltidsjobb, tre ungar, träna häst på fritiden och sedan lyckas i loppen.

Ivehag igen:

– Nu har inte jag världens största stall är var själv inte ägare till Catharsis men där ser man hur mycket en häst, som kanske inte riktigt fungerar hos en proffstränare, kan betyda för och roa en B-tränare. Helt fantastiskt att den vann lopp och tog hennes första seger.

“Euforisk stämning”

Segerkusken Oskar J Andersson:

– Jag försökte lura Peter G:s häst i galopp in i första sväng så det fanns en tydlig plan från min sida men jag fick byta taktik. När jag vände upp efter loppet var det onekligen euforisk stämning, familjen studsade fram till vinnarcirkeln.