Hoppryttaren Nils Strid Svensson tog sin första travseger

Nils Strid Svenssons resa inom sporten började med Simb Rooney (e. Quite Easy U.S.) som blev den första travhästen i hans träning då valacken anslöt i september 2023. Det var hans grannar Ulrik och Ylva Lindh som ställde frågan om han var intresserad av den då treåriga hästen. 

– De hörde av sig och frågade om jag ville ta mig an den här – och sen har det rullat på så. 

Efter att ha jobbat och ridit i Tyskland i några år var hoppryttaren tillbaka på svensk mark – fast besluten om att han ville ha färre hästar i stallet. Han drog och ned på antalet – från 25–30 hopphästar till 10, men numera tränar han också åtta travhästar. 

– Det är ett gäng och det blir bara fler och fler. Det är en massa fina hästar som folk ringer och behöver hjälp med eller vill ge bort, och jag tycker att det är himla roligt.

Bröderna hjälps åt med träningen

I vintras bestämde sig Nils Strid Svensson, tillsammans med sin bror Karl, för att ta kusklicens. Bröderna hjälps nämligen åt att träna stallets travhästar. De huserar med samtliga hästar på föräldragården som ligger cirka 20 minuter från Axevallatravet. 

– Han har alltid hållit på med fotboll innan och varit mycket hos David Persson. De jobbade ihop innan David blev tränare. Så han har varit där och kört några dagar i veckan i alla år. Nu har vi kört in en massa hästar ihop och han har himla bra körhänder och är lugn och fin med hästarna, säger Nils Strid Svensson och tillägger: 

– Hade jag inte haft honom hade jag aldrig kunnat ha alla åtta. Jag har alltid minst tio ridhästar igång och sedan är jag lite på Husaby hästklinik och gör en del böjprov åt en veterinär. Vi kör på med det här ihop, sen kanske det är jag som kan lite mer om hästar och det här runtomkring.

Vann på Solvalla: “Coolt”

Bröderna har hunnit köra ett antal lopp var – och i söndags på Solvalla kom Nils allra första seger i sulkyn. Det var även den första triumfen för valacken Stratocruiser som han satt bakom. Kusken beskriver den femårige hästen, som tränas av Anna Forssell, som något hetlevrad men de har hittat ett sätt som funkar för dem. 

– Jag körde bort den lite när vi hade spår åtta i loppet innan på Lindesberg. Då var jag lite sen upp till bilen och hamnade i dödens, och det går inte att plocka upp honom då heller så den blev lite trött där på slutet. Så jag sade till Anna nu när vi var på väg hem: “Det är ändå en jävla känsla, hellre vinna på Solvalla första gången än Lindesberg”. Det är lite coolt. 

Som hoppryttare har han ridit VM för unghästar, SM och tävlat på klassiska ridsportarenor som Falsterbo och Scandinavium. Men hjälpsamheten inom travsporten och möjligheten att utvecklas har fått honom att snegla allt mer mot rundbanor. 

– Jag har en massa idéer med hästarna och lär mig så jäkla mycket hela tiden. 

“Ge hästarna mer tid”

27-åringen från Götene har en massa spännande perspektiv på en sport som fortfarande är relativt ny för honom. Han är van att utbilda en häst i tre till fyra år innan det ens blir tal om någon avkastning – och ser det som en rejäl bonus att det finns möjligheter för B-tränare att tävla om bra pengar. Ryttaren tror att tålamodet han tränat upp inom ridsporten kan komma till nytta i hans roll som travtränare. 

– En unghäst rider man och utbildar i flera år. Man är nöjd ibland även om det inte är så bra för att det ändå var något litet som blev bättre. Travet är mycket mer här och nu. Det tror jag kan vara en styrka när jag kommer från ridningen. Alla tyckte att jag var helt knäpp i huvudet med Simb Rooney när jag sade till Jesper (Rydberg, reds.anm.) att köra invändigt i minst tio lopp. Han ska bara lära sig. Det handlar om utbildning, utbildning. Den hästen har så extremt mycket ogjort och är så himla fin. Jag tror att man kan ge hästarna lite mer tid, det ska gå så fort och det ska hända så mycket, säger han och fortsätter:

– Jag är krass med hästar som inte vill eller som är dåliga. Men fina hästar kan ibland behöva utbildas också, alla är inte fina från start. 

“Skulle aldrig vilja ha 100 hästar”

Några tankar på att växla upp B-tränarlicensen till en proffslicens har han inte i dagsläget. 

– Det var en amatör från Färjestad som sade till mig: “Hellre en bra B-tränare än en dålig A-tränare”. Jag lyssnar lite på henne där. Nu har jag bara en travhäst i träning åt någon annan, det har varit lite fler tidigare men de har gått vidare när de blivit körbara. Skulle det bli ett måste (att ta A-tränarlicens) någon gång skulle jag kunna tänka mig det men jag har ändå en hästverksamhet av det här. Mina hästar måste gå runt, det måste de ändå göra. Så länge jag kan vara B-tränare så är jag väldigt gärna det. Sedan skulle nog kunna tänka mig att vara det (A-tränare) men jag skulle aldrig vilja ha 100 hästar, då kan jag tycka att man har noll koll, jag gillar verkligen att hålla på med hästarna själv. 

I hans redan hektiska liv ska nu både hopptävlingar och travlopp få plats i kalendern. Lyckligtvis finns det inte så mycket annat som han vill ägna sig åt. 

– Det är inte mer än varannan helg jag är iväg med hopphästarna och sedan startar travhästarna lite i veckorna, men nu har det varit någon lördag där det varit lite meckigt att pussla ihop det. Jag har jäkligt svårt att skicka iväg brorsan själv med någon travhäst. Jag vill gärna vara med när de startar.