Sveriges ledande travtidning
Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Med Sumpan som scen

Foto: Mia Törnberg/TR Bild
Göran Forsmark hemma i Sundbyberg våren 2012. På onsdagen kom beskedet att skådespelaren gått bort 65 år gammal. Foto: Mia Törnberg/TR Bild

Under onsdagen kom beskedet att folkkäre Göran Forsmark gått bort, 65 år gammal. Vid sidan om skådespeleriet hade Forsmark ett stort travintresse. Våren 2012 träffade Travrondens dåvarande medarbetare Henrik Ingvarsson Forsmark i Sundbyberg för en intervju om kärleken till travsporten, filmrollerna – och den gången när han bjöd in travtränarna till teatern.

Publicerad:

Med Sumpan som scen

Han har gjort massor av roller. Folkkära och udda karaktärer, både på film och teaterscenen. Men utanför karriären och mellan jobben återvänder skådespelaren Göran Forsmark ständigt till sin kärlek till trav och galoppsporten.
Och han har också integrerat hästsportprofiler och fått dem att pallra sig iväg till teatern!
Så pass mycket att en del också fortsatt att gå...

Jag kan inte låta bli, utan går rakt på sak. För ni minns väl scenen – i mina ögon den mest klassiska ”travscenen” som producerats i dramafilm – i Lars Molins Den tatuerade änkan (för övrigt utsedd till bästa utländska tv-film på Emmy-galan 1998). Den scen när sonen till Ester (Mona Malm i rollen som den tatuerade änkan där sonen Joakim alltså spelas av Göran Forsmark) kommer hem till sin mor, men istället för att knacka eller ringa på dörren den här gången annonserar sin ankomst med att lägga buntvis med tusenkronorssedlar i brevinkastet. 

En efter en, tusenlapp på tusenlapp. Och när modern sedan öppnar och frågar var i herrans namn alla pengar, 119.683 kronor, plötsligt kommer ifrån så kommer den. Lite som en porlande bäck i maj solen. Som en dikt av Tranströmer. Som en ljummen Norrlandssommarnatt.

De fem hästnamnen från den V5-rad varifrån pengarna ”härstammar ifrån”. En situation, om än kanske inte just så raffinerad, som de flesta travspelare nog kan känna igen sig. I lyckotillståndet, stoltheten, ruset. Den fulländade tillfredsställelsen över att man lyckats sy ihop säcken. Och...en V5-rad kan näppeligen någonsin ha uttryckts mer poetiskt än i denna scen.

Så som sagt. Frågan är om han kommer ihåg de där fem hästnamnen, så här 14 år efter det att serien visades. Göran, klädd i grön tröja över en vit skjorta och i rutig kavaj, lägger pannan i veck, för handen under hakan och funderar så det knakar. Det börjar bra. Aces Tonic kommer snabbt. Florida Flower hyfsat därefter. Another Lord...relativt smärtfritt. Men sedan...jo...Sunrise Tilly...värks till sist också fram.
– Den sista var...nej, det går inte. Första bokstaven L säger du? L, L,L...

Nej. Life Star sitter för långt inne. Men fyra av fem får anses mer än godkänt. Det är ju ändå över ett decennium sedan vi pratar.
– Det var Lars (Molin) som valde namnen. Det var väl hästar han helt enkelt gillade och – som skulle låta bra ihop. Poetiskt och vackert, minns Göran Forsmark.

Rollen ”Joakim” var som klippt och skuren för Göran. Lars Molin, den alldeles för tidigt bortgångne regissören, och Göran umgicks mycket och hade stambord på Solvalla, och det var inga problem att få Forsmark att pricka rätt som travspelare/travnörd.
– Jag minns speciellt en scen när jag är ute på Solvalla och klockar värmningar. Och Pia Johansson, som spelade min syster, kommer dit för att prata om sin oro för vår mamma.

Som dock får uppenbara problem med att få kontakt med sin travtok till bror på Vallas läktare. Till slut får systern nog och häller helt sonika kaffe i knäet på den hopplöse brodern. Som har fortsatt helstängt påsig – och ändå fortsätter koncentrera sig på vad som händer på travbanan...
– Hur mycket det finns av honom i mig? Ganska mycket måste jag väl säga. Jag går ju på trav och galopp så fort jag hinner och spelar ju och så. Så visst...

Vi träffas en solig vårdag i Sundbyberg. I Göran Forsmarks Sundbyberg måste man säga, för det är i hans hemkvarter vi befinner oss. Så det blir lunch utomhus, på restaurang Nybergs i de centrala delarna av ”Sumpan”. Här i kvarteren har han varit bosatt i 15 år vid det här laget, så vi pratar som sagt onekligen hemmaplan.

Och många mil från hans födelseort och uppväxt i lappländska Malmberget. I en familj där pappan var i hissbranschen och mamman telefonist på Televerket och från ett Malmberget där jante lagen...väldigt mycket var jante lag. För om det på andra ställen sägs att ”du ska inte tro att du är nåt” så heter det i Malmberget att; ”ingen ska någonsin tro att någon någon gång kommer att bli nåt”. Eller att ”en pilsnerflaska blir aldrig mer än full, även om man så ställer den under Niagara fallet”.

I tonåren flyttade familjen till Skellefteå och det var också där Göran kom i kontakt med travsporten. Där lärde han också känna legendaren Stig Lindmark, hos vilken han har kört en hel del häst hemma hos under årens lopp. Till exempel en kanon som gamle kallblodsstjärnan Sabestus!
– Stig är en otrolig hästkarl och underbar människa, så det har verkligen varit fantastiskt att lära känna honom.

Via scenskolan i Malmö i mitten av 1970-talet har han under åren varit fast anställd på såväl Göteborgs-, Stockholms Stadsteater som Norrbottensteatern. Och sedan 1995 är han frilans.En frilansande skådespelare som haft ständiga uppdrag, såväl på teaterscenen och som i tv- och filmsammanhang.
– Ja, jag har haft tur som har haft jobb hela tiden. Men i höst vet jag fortfarande inte vad jag ska göra, det är lite läskigt faktiskt...

Foto: Mia Törnberg/TR Bild
Göran Forsmark hade vid intervjuns tillfälle varit på alla Sveriges travbanor utom tre. Här följer han lunchtravet från en krog i Sundbyberg. Foto: Mia Törnberg/TR Bild

Under våren har han annars bott i Jönköping, där han spelat en pjäs inom Riksteaterns repertoar och senare i sommar ska han medverka i en skildring av Gnosjöandan, just i Gnosjö. I övrigt har Göran Forsmark varit med i massor av både stora och mindre sammanhang genom åren. Mest känd för den breda massan är han kanske för rollen som tjuvskytten Håkan i Kjell Sundvalls Jägarna. Andra fler större produktioner han funnits med i är Skärgårdsdoktorn, Beck: Öga för öga, Ivar Kreuger och den senaste julkalendern; Tjuvarnas jul. Och så kommer vi fram till att han av någon anledning fått spela rollen som pastor väldigt mycket.

Och inte alltid den sympatiska typen, om man säger så.
– Men det är ju så, det är roligare att spela sådana roller, karaktärer som inte är så trevliga. Jag vet inte varför det har blivit just många präster, men det stämmer. Det har blivit några stycken...

En nylig kritikerrosad föreställning han hade huvudrollen i var mor/son-relationsteater dramat Ensam Rävhane. En rörande och rolig teaterberättelse om ensamhet, kärlekslängtan och om en något komplicerad relation mellan mor och son. Där Göran spelade sonen och ungkarlen Lennart, vilken börjar nätdejta med en kvinna i Ryssland och där mamma Vera spelas av Ingrid Wallin. Och just den här föreställningen utvecklades till ett annorlunda projekt för Göran.

Föreställningen, som balanserar mellan varm komedi och intensivt drama, ”förvandlade” han nämligen till lite av ett trav- och galopp-projekt. Han bestämde sig en dag för att ringa runt till trav- och galoppmänniskor, och helt sonika bjuda in dem till att komma och titta på den här pjäsen. Göran bedömer det till att han ringde runt till mellan 100-150 personer i branschen – och åtminstone 35-40 av dem tog chansen och kom och tittade!
– Till Lomma kom bland andra Mats Rånlund, Johnny Takter, Lennart Reuterskiöld och Jacob Johansen. I mellan-Sverige Roger Pettersson och Per Fromell, i Edsbyn Ulf Eriksson, Elin Gustavsson och Susanne Osterling och flera andra. I Östersund blev Jan-Olof Johansson så till sig att han kom fram efteråt och utbrast att: ”nu ska jag minsann börja gå på teater!”.

Ett lyckat projekt måste sägas. Och en sak som Göran tveklöst kan tänka sig att göra om. Dessutom har han gott om idéer och tankar om till exempel den kommande nya galoppbanan i Upplands-Bro, den som ska ersätta Täby Galopp 2015.

– Jag hoppas verkligen att man tar chansen och gör något extra av det. För det första att man kanske bygger i gammal stil. Att man gör det möjligt så att man också kan anordna konserter och teaterföreställningar där. Att man får till en fin pub. Stallar för alla möjliga sorters hästar... Att man hittar på lite saker när chansen finns! Solvalla är nog tyvärr kört, det är för betongigt där.

Och så tycker han att man gärna kan ta hjälp av en kille som Sundbyholmstravets marknadschef Stefan Eriksson.
– Han har många idéer som är bra och annorlunda. Jag önskade att fler jobbade på det sätt han gör inom hästsporten och att man tittar och lyssnar på honom.

Annars gillar han småbanorna bäst. Atmosfären och känslan ute på mindre orter och banor. Ställen som gamla hemmabanan Skellefteå eller Lindesberg.
– Jag tror jag har varit på alla banor i Sverige utom Arvika, Visby och Färjestad. De måste jag beta av, kanske nu i sommar, avslutar Göran Forsmark och släntrar vidare genom sitt Sundbyberg.

Av Henrik Ingvarsson, april 2012.

ANNONS

Ämnen i artikeln

Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.

Andra läser också

    ANNONS