Stefan Hultman om Travkompaniets stjärnor

Reportaget publicerades i Travrondens vinternummer 2016 och återpubliceras digitalt med anledning av Stefan Hultmans bortgång. 

Stefan Hultman hade leasat Namarra Boko av Annika Kleberg i tron att hästen var efter finske avelshingsten Viking Way. Men det handlade om den franske Viking’s Way, vilket skulle visa sig vara ett lyckokast. Den 12 maj 2000 var dock ingen dag Stefan kommer ihåg med glädje. Han lastade Namarra Boko för en 80-milatripp till ett Breeders Crown-lopp i Skellefteå.

– Örjan flög upp och det här loppet skulle bara vinnas. Namarra Boko stod i 1,50 i odds, men redan före start blev vi varnade för att Ola Hansson faktiskt hade en riktigt svår utmanare i Chili Khan. Chili Khan fick ledningen, medan Örjan tvingades harva utvändigt. Över upploppet var Namarra Boko chanslös att gå förbi. Det var en stor chock och jag blev jäkla sur. Det blev sedan lite ”snäv körning” av mig mot en kvinnlig journalist när jag skulle åka ut med bilen från stallbacken. Men det där är glömt nu och det finns inga hard feelings längre, säger Stefan Hultman.

Uppmärksammades utomlands

Chili Khans framfart på tävlingsbanan uppmärksammades även utomlands. Tränaren Christer Johansson fick bud på hästen från Italien.

– Christer ringde till mig senare samma år och berättade att en italiensk hästagent som hette Franco Moni ville köpa hästen, men att han själv inte kände sig bekväm med detta. Jag förklarade min egen erfarenhet av Moni och förklarade att det inte var någon bra man. Jag tror att Christer ville ha runt 300 000 kronor och jag lovade att återkomma.

Några pengar av den storleken fanns inte att tillgå i Stefans egna fickor.

– Genom åren har det inte hört till vanligheterna att jag frågat Margareta Wallenius-Kleberg om finansieringshjälp, men i det här fallet blev det så. Jag berättade för Margareta att Chili Khan var en fin tävlingshäst, som även borde bli intressant som avelssto i framtiden. Chili Khan vann så småningom två V75-lopp för mig och satte svenskt rekord på 1.13,1/1 640 meter vid sin seger i stoeliten i Halmstad.

Chili Khan togs till avel 2002 och betäcktes med Zoot Suit de två första åren. De båda stona Khamsin (ostartad) och Long Distance (en seger och 16 500 kronor) skvallrade inte direkt om att det inom kort skulle komma en världshäst.

– De två första avkommorna var kortbenta och föll mig inte i smaken. När jag såg Chili Khans tredje föl, en viss Maharajah, blev det helt andra känslor. Han hade fint huvud och varma ögon och jag kände direkt att honom måste jag bara ha. Samtidigt förstod jag att det inte skulle bli billigt.

Gick med skalpers

I samma kull hade Stefan bland annat Marshland och Milliondollarbaby. Maharajah var ingen häst som tidigt höjdes till skyarna av personalen.

– Han gick bland annat med skalpers, skiftade och smågalopperade första gången jag körde honom. Men det var fantastisk power i hästen och jag sade efter jobbet att det här är den bästa häst jag kört. Personalen tyckte nog att jag var dum i huvudet.

Det gick klockrent framåt för ”Marre” och han hade kunnat starta redan som tvååring. Debuten dröjde dock till den 2 april 2008, då hästen var tre år.

– Jag hade strött lovord om Marre och trodde trots spår åtta på seger. Men det blev en incident på upploppet och hästen galopperade. Jag hade haft en tung period och misströstade när inte ens Maharajah förmådde vinna.

Stefan fick dock höra några uppiggande ord av Örjan Kihlström.

– Ja, han poängterade att den där Marre behövde jag i alla fall inte oroa mig över. Det kändes tryggt när Örjan sade så.

Det stora genombrottet kom genom segern i långa E3-finalen på Bergsåker, där inte ens Örjan kunde hålla tårarna tillbaka.

– Jag upplevde inte själv det där med Örjan, men fick snabbt klart för mig att det var något som folk reagerade mycket på. Örjan har för övrigt nästan alltid varit lyrisk då det kommit till Maharajah, förutom efter tredje Prix d’Amérique-starten, då han var klart bekymrad och inne på att vi borde avsluta tävlingskarriären.

Gick som på räls

Tre- och fyraåringssäsongerna gick som på räls med segrar i bland annat Kriteriet, Derbyt och Europaderbyt. Elitloppet hade Stefan redan vunnit med From Above, men en annan av hans pojkdrömmar fanns kvar: att vinna Prix d’Amérique. Precis allt gjordes också för att Marre verkligen skulle göra detta sista helgen i januari 2011. Redan inför en start i Mantorp 2010 gav Örjan en vink om vad han önskade av Hultman.

– Jag skulle ta hand om Marre efter värmningen när plötsligt Örjan började prata om att öva starter med hästen. I Frankrike måste han kunna klara av att stå still. Jag tog fasta på detta och vid åtminstone 20 tillfällen grillade jag Maharajah i denna konst. Till slut fungerade det hur bra som helst.

När den första Prix d’Amérique-starten närmade sig var det ett annat problem som blev allt mera påtagligt. Det surrades mycket om att Marre skulle kunna få problem med de franska diskningsreglerna för orent trav.

– Ja, Anders Lindqvist och en del andra personer tog upp detta och med all rätt. Jag blev också orolig, speciellt med tanke på att Marre har ett vitt framben.

Nu drog Stefan nytta av sin erfarenhet från hundutställningar!

– Pappa jagade med strävhåriga taxar medan mamma Lillemor ställde ut dem. En av dessa hade vita hårstrån på sitt huvud. Det kunde vara förödande för slutresultatet, men det fixades till tack vare brun skokräm.

Det blev ingen sådan för Marres del, utan vi använde oss istället av det svarta kolstybb-materialet på Vincennes och gnuggade in hästens vita framben med detta. Det fungerade fint och alla tyckte att Marre travade jättebra där i Prix d’Amérique.

När starten äntligen gick var Hultman segerviss. Till och med väldigt säker på att det hela skulle sluta med den första svenska segern sedan Gigant Neo 2006.

– Jag hade noterat att Ready Cash hängt på höger töm i sista starten före Prix d’Amérique och även galopperat till slut. Därför trodde jag inte att han skulle kunna slå Marre. Man måste dock hylla Franck Nivards körkonst i sammanhanget, då han pressade Maharajah vid precis rätt tillfälle, genom sista kurvan där Örjan var tvingad att hålla i Marre lite. Vi kom tillbaka över upploppet, men det räckte inte. Jag var närmast i chock efteråt i stallet, det var som att sticka hål på en ballong. Maharajah förlorade mot en bättre häst, vilket jag inte trodde var möjligt.

Stefan drog utomlands med sambon Carina direkt efter andraplatsen i Prix d’Amérique, något som snappades upp och vreds till medialt.

– Det var första semestern på väldigt länge efter en period med sjukt mycket jobb. Vi hade planerat semestern sedan länge och då det gällde matchningen av Maharajah var allt inriktat på Prix d’Amérique. Ryktena gick om att jag flytt landet i ren desperation, men så var alltså inte fallet. Marre gick sedan väldigt bra som tvåa i Prix de France och vann därefter Prix de Paris över fyra kilometer. Den distansen är väldigt tuff hemma i Sverige, men två varv på Vincennes är verkligen ingen lek. Jag trodde knappt att det hela var möjligt när jag körde runt mina första varv på banan med Energetic. Så jag håller Prix de Paris- segern högt.

Tillfälligt krossad

Pojkdrömmen var tillfälligt krossad, men inte för gott. Fler försök skulle göras. Året efter förbereddes Marre med en rad gulddivisionslopp hemma i Sverige från oktober och in i december. Han förlorade fem gånger i rad som stor favorit, något som Stefan fick känna på.

– Maharajah var lite svår att hitta toppformen på och Prix d’Amérique var huvudmålet. Samtidigt kan jag förstå att många V75-spelare blev irriterade över att han inte vann. Men jag ville ju också det. I Prix d’Amérique missgynnades han av en omstart och fick sedan en tuff inledning i tredjespår. Han hade också fått en varning på ett gaffelband, vilket gjorde att jag inte kunde förbereda honom optimalt. Hästen var dock bra igen och inte så långt efter Ready Cash som fyra.

Tredje starten i Pd’A 2013 slutade med att Maharajah blev oplacerad.

– Han fick transportsjuka vid nedkomsten till Paris och sedan saknades det några procent till toppformen när det var dags för loppet.

Det kunde ha varit slut där. Men det hästen visade i jobben fick Stefan att fortsätta hoppas.

– Maharajah kändes så otroligt fin att jag helt enkelt inte kunde tro att karriären var över. Jag sade till Örjan att jag funderade på att plocka ut Marre i Olympiatravskvalet på Mantorp och då tyckte han att det skulle bli kul. Hästen fick gå barfota och med jänkarvagn och flög fram till slut till andraplatsen.

G.H.Nemo var först i mål, men Marre besegrade Elitloppsvinnaren Iceland.

– Jag kommer ihåg att Stefan Melander skrek idiot till Örjan när han fick klart för sig att Örjan skulle välja Marre.

När det blev dags för final i Olympiatravet två veckor senare valde Stefan Hultman att stanna kvar hemma i villan på Ekerö.

– Maharajahs kungakrona hade hamnat på sned och det var verkligen upp till bevis. Jag hade också stor press på mig både från omgivningen och mig själv och var för nervös för att åka ner till Åby.

Från sin fåtölj, några meter från de välfyllda prisskåpen i villan på Ekerö, följde Stefan finalen med skräckblandad förtjusning. Efter att Maharajah krossat allt på ett imponerande sätt kom ett öronbedövande vrål från Hultman.

– Jag sprang ut på uteplatsen och skrek så att det säkert hördes ända till Södertälje. Den här Olympiatravsvinsten håller jag som topp tre under hela karriären.

Inte spikrakt

Förberedelserna gick sedan ändå inte spikrakt inför Maharajahs fjärde Prix d’Amérique. Han förlorade Oslo Grand Prix som stor favorit (trea) och blev sedan struken för hälta inför sitt första Elitlopp. Det var en mindre blödning i ett gaffelband i vänster bakben som var orsaken. Samma skada som han hade problem med vintern före. Men hästen kom tillbaka under hösten och förberedelserna flöt bra tills den sista starten före avfärden mot Paris. Den 11 januari, två veckor före Prix d’Amérique, föll Marre som stor favorit i ett lopp på Solvalla (fyra). Banan var speciell den dagen, men Stefan Hultman hade en annan klar uppfattning om vad som var fel. Något han emellertid inte gick ut med offentligt.

– Blodprover på Maharajah visade att han låg precis på gränsen till överträning. Jag mörkade detta, men lade upp det lite annorlunda än vad som annars var tanken. Jag stod över det där sista tuffa jobbet och valde en lugnare värmning. Dessutom visade jag mig inte för Marre förrän på tävlingsdagen, då han förknippar mig med tävling och då kunde ha stressat upp sig onödigt mycket.

Ni vet sedan hur det gick – Stefan Hultman och Örjan Kihlström ordnade en bejublad svensk seger i Prix d’Amérique och ännu en av Stefans pojkdrömmar hade infriats. I slutet av året togs sedan beslutet om att låta hästen avsluta tävlingskarriären för att istället fokusera på avelsbiten. Det blev alltså inget femte Prix d’Amérique och inte heller något elitlopp.

– Men Marre fick leda defileringen av Elitloppet 2015. Då var både jag och Örjan rörda.

Maharajah betyder ”stor konung” på hindi – och ingen kan säga något annat än att hästen bär sitt namn med högt huvud.

– Maharajah lämnar också avkommor med bra kors och djup samt med samma varma ögon som han själv har, avslutar Hultman.

Hultman om fyra andra stjärnhästar från Travkompaniet