Först besvikelse – sedan nöjda treor
Både Svante Båth och Erik Adielsson var besvikna efter försöket. Attraversiamo reste sig dock till finalen och visade med sin tredjeplats att han tillhör världseliten även som äldre.
– Det bästa av allt var kanske att han gick med full spänst över mållinjen, kommenterade Erik Adielsson.
Den sistnämnde fick nöja sig med fjärdeplatsen i försöket från tredje par utvändigt.
– Vi fick rygg på Propulsion och jag trodde nog att Attra skulle kunna mera till slut. Man kände sig lite besviken i det läget.
Tränaren Svante Båth var av samma åsikt:
– Det kanske låter konstigt att man är besviken över att inte besegra Propulsion. Men med tanke på att Proppen blev hängande i tredjespår tyckte jag faktiskt att Attra borde gjort det i försöket.
Spår åtta i finalen fick inte direkt Adielsson att dra på smilbanden.
– Nej, man funderade förstås på hur det skulle kunna lösa sig därifrån. Nu fick vi ett bra invändigt lopp och sedan fritt 200 kvar. Samtidigt kom vi upp i rygg på Propulsion över mål. Det kändes jätteroligt att Attra var så fin i finalen.
Om du fått en tredjeplats redan i morse när du vaknade, hade du tagit den?
– Det hade känts bra, men samtidigt drömmer man alltid om något ännu bättre. Så är det.
För Svante Båth handlade det om första elitloppsfinalen. Enda ändringen efter försöket var att skygglapparna åkte på.
– Det var aldrig aktuellt att rycka några skor, speciellt inte när vi hade ett åttondespår bakom bilen. Skygglapparna gjorde kanske sitt samtidigt som det blev en invändig resa i finalen. Det är många som inte tänker tillräckligt mycket på den biten, skillnaden att springa i andraspår kontra invändigt.
För Erik Adielsson var det här bästa elitloppsplaceringen hittills. Tidigare har han som bäst varit fyra med Nu Pagadi och faktiskt Propulsion (2016).
– Det blev något slags poetiskt rättvisa att Propulsion till slut fick vinna Elitloppet. Om det är någon som gnuggat till sig den segern så är det Proppen, betonade Adielsson och fortsatte:
– Det var en surrealistisk upplevelse att köra ett Elitlopp inför tomma läktare, mycket märkligt. Samtidigt har jag landat i att det ändå är viktigt och bra att vi kan fortsätta tävla under de rådande omständigheterna.
Svante Båth lämnade sammantaget Solvalla med belåten min.
– Jag är absolut nöjd. Min inställning till det här var också ganska avslappnad med tanke på att hästen bara är fem år. Jag försökte njuta av det hela istället och kände ingen press. Lite nervöst blir det alltid, men det var ingen fara.
Nästa uppgift för Attraversiamo?
– Vi ska förstås gå igenom hästen, men om allt verkar bra är jag sugen på Boden om 13 dagar.
Ämnen i artikeln
Så jobbar Travronden med journalistik
Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.