Tredje Kriteriet för Hans R Strömberg

– Sade du att det är konstigt att jag är med i en kriteriefinal nu när jag är så gammal? undrar Hans R Strömberg.

Nej, jag sa ”roligt”…

– Jomen, det är det ju verkligen. Och kanske lite konstigt också, jag vet inte. Men jag kör nog på, något år till, med alltihop. Det är inte bara den här som går bra. Jag har fått in flera unghästar nu, som ser spännande ut.

Hans R Strömberg har varit proffstränare i 44 år. Två gånger tidigare har han varit i final i Kriteriet.

1981, med Wind Stamore – några månader innan Strömberg fick sin licens – var den första av dem.

– Jag skulle inte officiellt få proffsstatus förrän vid årsskiftet, så Leif Witasp stod som tränare för mina. Men i själva verket var jag redan i gång, och det var jag som hade hand om hästen, berättar Strömberg.

– Vi blev femma-sexa någonting. Jag körde lite för optimistiskt, minns han, en smula självkritiskt.

“Då gjorde jag fel igen”

Sedan 2011, med den blivande folkkäre evighetsmaskinen On Track Piraten, var det dags för nästa kriteriefinal.

– Fast då gjorde jag lite fel igen. Ryckte skorna, för första gången. Vi hade aldrig provat det på Piraten förut – och det funkade inte alls.

– Kanske dumt att testa det för första gången i en sådan stor final. Men vi hade spår åtta, och jag tyckte att det var värt att chansa lite. Det gick inte. Vi blev oplacerade.

Kanske kan det bli bättre lycka 2025. För nu är det dags för kriteriefinal för Hans R Strömberg igen – den här gången med Ruffel (e. Power).

– Ja, haha, jag satt precis och kollade tillbaka just på Powers kriteriefinal, alltså 2019 då Ruffels far vann… det finns faktiskt en del likheter mellan dem. Båda coola, båda startsnabba, båda starka – och håller farten till slut.

Strömbergs historik med Ruffel, går tillbaka ända sedan våren som ettåring.

– Det var ett gäng på fem roliga och trevliga ägare som ville att jag skulle åka till uppfödaren, och titta på hästen.

”Vänta nu, vad är detta?”

Strömberg följde med till Lars Erikssons gård utanför Mora. Och han gillade vad han såg.

– Fast det var en liten omogen ulltufs som jag fick in, i april där. Så just då var det kanske svårt att förstå att det var en finalist i en klassisk final som det var frågan om.

När begrep du att Ruffel var så bra?

– Det var nog inte förrän i somras, på Rättvik, när Mats Djuse körde honom till första segern. Några krånglade i volten, och det blev först två omstarter – och man undrade hur Ruffel skulle ta det. Men så gick loppet i väg, och han brakade till ledningen, och bara försvann ifrån alla andra, på 1.14,9 full väg, och med hela upploppet som segermarginal!

– Då började man ju tänka lite att ”vänta nu, vad är detta?”…

Men till kriteriekvalet på Solvalla häromveckan, kom Ruffel, Mats Djuse och Hans R Strömberg som kraftiga underdogs. Lottade till spår elva, och spelade till över 55 gånger pengarna. Trots att hästen faktiskt hade gått 1.13-tider över full distans i tre av sina fyra senaste starter, innan dess.

– Fast ingen trodde väl egentligen på oss. Så var det. Jag var lite osäker själv också, hur bra han skulle stå distans, när det var 2640 meter – som han aldrig hade provat förut.

Det visade sig inte vara några problem alls. Tvärtom. Ruffel och Mats Djuse låg långt ner i kön hela första varvet, men var till sist tvåa i mål, med god marginal neråt, på 1.13,8/2640 meter (bakom Perfect Chest, Daniel Redén/Örjan Kihlström).

– Jag visste ju att Ruffel är väldigt snabb från start, med öppet spår.

– Men nu fick jag lära mig att han är riktigt bra på att avsluta fort till slut också, även över lång distans, skrattar Hans R Strömberg.

Enda som lyckades

Ruffel var den enda hästen som startade med bakspår i kriterieförsöken, som ändå lyckades kvala in till finalen. Bara en sådan sak är förstås smått imponerande.

Trots detta är Strömberg och hans Ruffel nu ånyo nederlagstippade. Från spår tolv ska det bara inte gå att vinna Kriteriet.

– Jag har väl inga jättehöga målsättningar eller förväntningar på så vis, nickar han.

– Fast det är klart: Jag vet ju att jag har en häst i form. Vi får smyga med där bak, och se vad som händer. Om det skulle gå undan i loppet, och en del andra tröttnar eller kommer bort på något vis, så, ja… då kan nog kanske Ruffel plocka ner några till slut, den här gången också.

Svärsonen, Jörgen Westholm, 53, som är gift med Hans äldsta dotter Sara, har i många år varit en stor inspirationskälla för Strömberg senior.

– Ja, det måste jag säga.

– En stor gemensam framgång för oss var Hilda C.D, för 15 år sedan, som jag skickade till Frankrike, med Jörgen. Hon gick fantastiskt där.

Din och Jörgens kontakt till vardags nu?

– Vi pratar ofta, förstås. Han inspirerar och lär mig jättemycket, hela tiden. När man har Jörgen nära intill sig, så går det aldrig att slappna av. Han håller verkligen liv i en, och stimulerar ständigt till ny utveckling och nya tankar.

“Räcker med att skaka hand med honom – då märker man”

Jörgen Westholm själv, är inte sen att kvittera berömmet, från sin svärfar.

– Hans är en otrolig hästkarl.

– Det räcker att skaka hand med honom, så märker man att han är en genuin stallmänniska, och en grovarbetare av rang. Det är som att få en rasp i näven, skrattar Westholm.

Varför får just Strömberg, som 72-åring, fram en kriteriefinalist?

– Han är fortfarande väldigt intresserad av allt det här. Nyfiken. Vill så mycket, och ser hela tiden till att fylla på stallet med nya spännande unghästar – och att få dem vältränade. Det är verkligen imponerande.

Hur länge till kommer han att orka och kunna konkurrera med er som är 20 år yngre och mitt i karriären?

– Det kan gå ett bra tag till. Ibland kan framtidstron växla lite med hans humör och dagsform…

– Vissa dagar låter det som att han ska sluta i morrn. Andra dagar säger han att han ska köra i tio år till. Om han landar någonstans där mitt emellan, så blir det kanske lagom, haha.

Kan Hans R Strömberg vinna Kriteriet till helgen?

– Nja, ingenting är ju omöjligt. Fast det är klart, från spår tolv blir det väl väldigt svårt, i alla fall. Men jag tror att kicken att över huvud taget komma med i en klassisk final, betyder mycket för honom. Och det förstår jag!