Debatt: "Mottot bör vara att förbättra – inte förbjuda"

Det finns säkerligen goda motiv bakom det förslag som nu läggs fram för att inskränka regelverket kring svenskfödda hästar genom en snävare definition och därmed uppnå mer begränsade starträttigheter. Oaktat motiven anser vi att ett sådant förslag kommer att fungera kontraproduktivt och riskera att äventyra den svenska travsportens framtid.

De inskränkningar som föreslås riskerar att försämra både kvaliteten och kvantiteten på våra hästar. En kvalitetsmässig försämring blir det genom att vi inte kan använda de hingstar vi vill för avel på grund av ytterligare hinder i logistik och fler ekonomiska pålagor. Därmed riskerar vi att avelsmaterial av högsta klass försvinner till andra stamböcker. Förluster i kvantitet riskerar vi genom att begränsningarna, mycket sannolikt, leder till att uppfödare väljer andra länder att verka i, inte bygger ut sin verksamhet eller inte fortsätter alls.

Spel på hästar, travsportens främsta inkomstkälla, förutsätter bra lopp, kvalitet, och ett hästantal som räcker till att fylla de viktiga loppen, kvantitet. Med fler restriktioner riskerar vi att undergräva sportens ekonomi.

I april 2020 trädde Svensk Travsports utökade geografiska område i kraft, och omfattar nu även Norge, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Tyskland och Holland. Därmed har Svensk Travsport samma status som avelsorganisation i hela området och kan stambokföra svenska varmblodiga travhästar i dessa länder. Det är en bra utveckling.

Ett starkt djurskydd

Betecknande innebär de förslag om begränsningar som nu framförs att Svensk Travsport ska återkalla detta utökade geografiska område, vilket också föreslagits. Vi menar tvärtom att inom svensk travsport måste vi arbeta för inkludering. Inte exkludering.

I stället för att argumentera för stängda gränser och ökade hinder bör vi arbeta för att hjälpa, uppmuntra och gynna alla som vill föda upp travhästar. Vi har i Sverige skapat en mycket stark avelsbas då vi har kunnat ta del av det bästa i avelsväg från länder som Frankrike och USA. Det finns ingen anledning att nu gå i motsatt riktning.

Givetvis ska vi sträva efter ett starkt djurskydd och en god djurhållning. Men i perspektivet av djurskydd, djurhållning och miljöpåverkan blir det knappast försvarbart att behöva transportera både sto och föl för att registrera ett föl i Sverige.

Den lösning på problematiken som diskuterats, att en ansvarig från Svensk Travsport reser till de gårdar som är godkända av Svensk Travsport, i de länder där fölen finns, och identifierar dem mot en kostnad som påförs uppfödaren, är en mer attraktiv tanke. Självklart är vi positiva till alla typer av prover och kontroller mot doping och otillåten medicinering.

Vi ser också stora logistiska problem med att hästar födda utomlands skulle tvingas uppehålla sig i Sverige i minst ett halvår och att även avelsston skulle tvingas flytta till Sverige. Redan i dag är det svårt att få plats med inackorderingar på gårdar i Sverige och i synnerhet sådana med bra kvalitet. 

Välkomna att anmälas i USA

Vi ser gärna att en hållning om öppenhet, som till stor del relaterar till bestämmelserna inom EU, också appliceras till förhållandena mellan Sverige och USA. I dag finns det inga skäl att ändra på det nuvarande regelverket angående så kallade weanlings (föl som avskilts från modern men ännu inte fyllt ett år) och som kommer från USA för att registreras i Sverige. Utöver att det rör sig om ett litet antal hästar i jämförelse med utbytet inom EU, är det viktigt att slå vakt om ett samarbete för att vidmakthålla en mångfald som gynnar travsporten och alla uppfödare.

Den förändring av regelverket som gjordes för många år sedan och som innebar att kravet på att transportera dräktiga ston togs bort, har absolut gynnat både djurskyddet, vår avel och sport.

När dessa rader skrivs kommer den glädjande nyheten att svenskfödda Felicity Shagwell vunnit Breeders’ Crown-finalen för äldre ston på The Meadowlands. Man kan notera att alla svenskfödda hästar är välkomna att anmälas till de största årgångsloppen i USA som Hambletonian Stakes, Peter Haughton Memorial och Breeders’ Crown. Detta har gett ett positivt bidrag till svenska uppfödares ettårings-auktioner med fler budgivare och köpare.

Förbättra – inte förbjuda

Men protektionistiska åtgärder från ett håll, riskerar att bemötas med likartade åtgärder från annat håll. Vi bör därför avhålla oss från att agera i farans riktning.

Om man skulle få för sig att utesluta icke-svenska tränare från att etablera sig på svenska banor, skulle sannolikt många reagera med avståndstagande. Lika märkligt skulle ett förslag vara att förbjuda norskfödda kallblod att tävla i svenska unghästlopp – vilket ju förekommer frekvent. Vi uppfattar de inskränkningar som nu föreslås kring begreppet svenskfödda hästar i nästan samma härad – som omotiverad protektionism.

Faktum är att några av oss som skrivit denna artikel till och med skulle kunna gynnas av en sådan protektionism. Men vi anser att travsportens långsiktiga intressen likväl bör ha företräde framför det som skulle gynna oss kortsiktigt.

Den svenska travsportens motto bör vara att förbättra – inte att förbjuda.

Johan Arneng, Brixton Medical AB & Stall Zet
Lutfi Kolgjini, Lutfi Kolgjini AB
Anders Ström, Am Bloodstock AB & Stall Courant AB
Margareta Wallenius-Kleberg, Menhammar Stuteri AB