Insändare: "Är travsporten öppen för alla?"
Insändare i Travronden
Detta är en insändare. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.
Travronden värnar om det fria ordet och yttrandefrihet. Vi vill att du ska uttrycka din åsikt och dela med dig av dina goda tankar och idéer. För att bli publicerad krävs att du håller god ton, följer våra riktlinjer och svensk lag.
Det pratas ofta varmt om bredden inom svensk travsport. Större delen av återväxten inom travet kommer dock från de som redan har anknytning till travet. Hur inbjudande och tillgängligt är travet för de tvåbenta som inte har någon koppling alls? För att vara verksam inom travet är det nödvändigt att; vara resultatet av ett långt släktled med nedärvd talang; ha ekonomiska resurser långt över genomsnittet; ha tillgång till bil, stall/gård; ha optimal fysisk och psykisk förutsättning; ha stöd från familj, vänner, och partner? För de som inte har några resurser, för de grupper som redan är utmanade och kämpar med olika brister, vilken möjlighet finns det för dem att komma in i travets värld?
Travskolorna runt om i Sverige erbjuder möjligheter till utbildning, även för vuxna nybörjare. I dagens ekonomiska läge kan det vara tufft att få ihop till kursavgiften. Olle Goops Minnesfonds (före detta Björntaget) värnar om bredden i travsporten, om att travet är till för alla. Fonden är öppen för ansökningar till travskolornas kursavgifter från barn och unga som inte har någon anknytning till travet. På hemsidan informeras det att ansökningsmöjligheterna nu kommer att breddas för att skapa tillfälle för fler att söka bidrag. Det återstår att se i vilket format och utsträckning, men det låter lovande.
Ett förslag skulle kunna vara att erbjuda kursmöjlighet för människor i olika utsatta grupper som ofta befinner sig i ett utanförskap. Till exempel de som behöver arbetsträna efter långvarig sjukdom, arbetslöshet, och/eller funktionsnedsättning; nyanlända som saknar arbete, sammanhang, eller egen försörjningsmöjlighet. Genom arbetsförmedlingen finns det flera olika program och insatser med olika stöd, både för den som söker inträde till arbete, och för arbetsgivare som kan erhålla stöd med upp till 80 procent av kostnaderna för arbetskraften. Självklart kan inte vem som helst jobba som en förstklassig hästskötare, men det finns ju grundläggande utbildning att tillgå. Dessutom finns det ju massor av sysslor som inte har med direkt hästhantering att göra, i ett stall men även inom travsporten i stort.
Fler och fler hästskötare slutar för att ägna sig åt något annat i stället. Många, långa, tunga dagar, kvällar, och nätter tar ut sin rätt. Arbetsförhållandena för hästskötarna behöver förbättras omgående för att inte förlora kompetent personal. Idealet skulle vara att kunna avlasta hästskötarna, minska deras arbetsbörda och vara öppen för möjligheten att välkomna outforskade grupper och de oinvigda, de icke frälsta, till travets förtrollade värld. Sedan låta deras intresse och engagemang sippra genom leden och sprida sig till deras krets. I sämsta fall kanske det blir en kort inblick i travet, på längre sikt kanske det utmynnar i rekrytering, ny arbetskraft och nya människor som ansluter sig till travet.
Många blir diagnostiserade med psykisk ohälsa, som till exempel utmattningssyndrom, inte bara inom travet utan det är ett utbrett samhällsproblem. Tyvärr ser det inte heller ut att avta, utan i stället ökar det i omsättning. Rehabilitering är ofta lång, svår och oviss. Att förhindra att det går så långt borde ligga högt på listan av prioriteringar. Närheten till naturen och umgänge med djur har visat sig vara speciellt helande. Stall och gårdar är av naturliga skäl ofta svåråtkomliga med kollektiva färdmedel, men det är bara en av de logistiska utmaningarna. Kanske behöver det tillsättas projektledare och samordnare i de olika regionerna för att underlätta processen? Det borde finnas både projektpengar och fonder som ligger och väntar på att få användas för fortsatt utveckling av travsporten.
En av grundbultarna inom travsporten är hoppet om att allt är möjligt, att allt kan hända, att den ouppnåeliga drömmen blir verklighet. Med förhoppning om att både två- och fyrbenta av alla kön får chansen att drömma och utvecklas, ett citat från filmen Seabiscuit (2003), baserat på hästen med oddsen emot sig:
“You know, you don't throw a whole life away just ‘cause he’s banged up a little.” (Ross, G. Universal Pictures)
/Gunilla Adams
Ämnen i artikeln
Så jobbar Travronden med journalistik
Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.