Insändare: "Det digitala kopiorna på "kallblodsavel""

Den nya avelsplanen går ut på att påverka kallblodsuppfödarna till, att inte utsätta sig för faran att betäcka med de fantastiska avelshingstarna med den enorma genomlagskraft de visat. Uppfödarna ska i stället betäcka sina ston med så kallade udda hingstar. Hingstar med okänd nedärvningsförmåga som godkänts för sin låga inavelskoefficient i stället för sina prestationer.

Hur är förutsättningarna för att dessa avkommor ska kunna hävda sig i konkurrensen mot avkommor med till exempel Moe Odin- och Järvsöfaksblod? Bland de tio vinstrikaste under 2023 finns Moe Odin- och Järvsöfaksblod i 10 av 10 treåringar, i 10 av 10 fyraåringar, i 9 av 10 femåringar och i 10 av 10 äldre!

Målsättningen med travhästavel måste väl ändå vara att få avkommor som är så konkurrenskraftiga som möjligt. Så länge ingen kan påvisa att inavel bland kallblod har medfört defekter av något slag på någon enda individ, är det oförståeligt att man med allmosor kan locka uppfödare att avla fram avkommor med begränsade möjligheter att konkurrera. Redan i dag, utan att Avelschansen givit effekter, visar statistiken att mer än hälften av alla fyraåringar inte har kommit till start.

En verklig fara för kallblodspopulationens framtid är om andelen av de som inte kommer ut på tävlingsbanan blir ännu högre. Jag kan hålla med om att framtiden kommer att visa på negativa effekter, men inte på grund av inavel utan effekter av Avelschansen. Det är förödande att locka uppfödare till att avla på de udda och obeprövade i stället för de bästa. Dessa avelsgiganter genererar många avelshingstar, vilket motverkar inaveln. Den långsiktiga tanken med Avelschansen påstås vara, att avkommor som framavlas, i sin tur ska fortplanta sig och på så vis åstadkomma en population med allt mindre släktband. 

Av den anledningen har man lagt in en passus: Inga dubbla premie- kvalloppsersättningar eller andra allmosor till kastrerade. Man kan fråga sig varför man då överhuvudtaget ska ersätta hingstarna? Sannolikheten att dessa ska bli avelsgodkända och bli fäder är väl mindre än 1 på 100 och alla avelschansade honkön, som inte sätts i avel kan också jämställas med en valack. Rimligtvis borde det bli fråga om återbetalning, om en avelschanshingst kastreras som fyraåring.

Avelschansen ska bota ett problem som inte finns och upplevs som ett överförmynderi, som införs för att vi uppfödare inte förstår vårt bästa. Det hävdas att även om det i dag inte kan påvisas några negativa effekter av inavel, ”kommer det att visa sig i framtiden”, som om inavel inom kallblodstravet
är något nytt. 

Låt oss titta 70 år bakåt: (Den som ser framåt utan att se bakåt får se upp). År 1947 föddes den fantastiske Steggbest. Han tog 83 segrar! Som avelshingst blev han far till 769 avkommor, varav 36 föddes 1978, då var han 31 år! Han var både far och morfar till Pari och Bestklara med IAK (inavelskoefficient) 26,71 procent respektive 25,72 procent! Inte mindre än 21 avkommor blev avelshingstar, 410 blev ston. Han blev farfar eller morfar till 4.442 avkommor!!!

En av de 21 avelshingstarna var Jahn Sjur som hade faderns trefjärdedelarssyster som mor!! Jahn Sjur född 1954 (IAK 16,6 procent). Han i sin tur blev far till 287 avkommor varav 12 avelshingstar. Han verkade i aveln under 18 år parallellt med sin far! 8 av Jahn Sjurs avkommor efter halvsyskonparningar med IAK 18,16-20,43 procent! En av dem var avelshingsten Haakekongen (IAK 19,95 procent) med 11 avkommor. En annan var avelsstoet Besta (IAK 20,43 procent) som i sin tur fick en avelshingst!

“Titta på bäverstammen”

Ytterligare en Jahn Sjur-avkomma var stortravaren och avelsgiganten Troll Jahn med 89 segrar och 970 avkommor! Varav 3 genom halvsyskonparning, 17 med Steggbest som morfar, 17 med Jahn Sjur som morfar!! Av Troll Jahns avkommor blev 20 avelshingstar och därmed blev han farfar till 1.105 avkommor!En av avelshingstarna var Trollfaks, far till världsrekordhållaren Järvsöfaks som alltså är en slutprodukt av allt detta inavlande under mer än 70 år! Inte ett
spår av ”försämrad sundhet och prestationsegenskaper eller nedsatt fruktsamhet och livskraft!!!”

På tal om inavel och liten population: För precis 100 år sedan (1924) föddes två bäverungar vars föräldrar blev inplanterade efter att landets bäverstam var helt utrotad. (Det var en Hackåsbo som stod för bedriften). Vi har i dag en stor, frisk och sund bäverstam. Ett annat exempel på en djurart med endast ett fåtal individer är myskoxen som lever utan några som helst inavelsproblem. 

“Hur kan man mäta den lyckan?”

Jag har tagit del av 2023 års avelschansbetäckningar. 128 svenska ston har betäckts med sikte på att få föl med inavelskoefficient som inte överstiger
3,4 procent. ” En lyckad satsning”. Hur man redan nu kan mäta den lyckan? 31 olika hingstar har varit inblandade. Mest anlitade har varit: Lome Brage (27 ston), Bäcklös Uriel och Bellfaks (12 ston vardera).

Avelschansens målsättning har bland annat varit att få hejd på dominansen av Moe Odin- och Järvsöfaks-blod. Dock kan konstateras att bland de 128
förväntade fölen kommer Moe Odin, Bork Odin, Tekno Odin, B.W.Modde, Smedheim Solan eller Järvsöfaks och Åsajerven att vara far, farfar eller
morfar till de flesta! Bland de 31 nyttjade hingstarna är endast 10 ”Moe Odin- och Järvsöfaks-fria”. Av dessa 10 hingstar förväntas 43 föl, varav hälften har Moe Odin- eller Järvsöfaksblod på mödernet!

“Först då kan vi bedöma”

Alla betäckningar leder inte till föl, men låt oss anta att 100 föds och därmed skall 300.000 kronor betalas ut ur avelschanskassan vid registreringen. Med spänning ser vi fram emot summeringen av 2027 och 2028, när vi vet hur många som kommit till start. Efter ytterligare 10-15 år får vi svar på hur många av dessa avelschansade som blivit fäder eller mödrar. Då först kan vi göra en bedömning om det varit ”en lyckad satsning” värd pengarna.

Om en (1) av de avelschansade individerna skulle maximera utdelningen och därmed vara bland de 5 främsta i de 5 första loppen och dessutom
vinna kriteriet (förutsatt 500.000 kronor i förstapris) kan 680.000 kronor (inklusive uppfödarpengar) extra utkvitteras!!!

“Ser fram emot det med skräck”

Många har ställt frågan; Varifrån kommer pengarna? Svaret har varit; ”Det är nya pengar” !? Hur ser budgeten ut? Vad gör man om pengarna tar
slut? Vad gör man med pengarna som blir över? Ytterligare en följd av Avelschansen är risk för spelosäkerhet! Jag ser med skräck emot den dag kriteriefinalen går av stapeln och det råkar vara ett startfält med avelschansade och icke avelschansade treåringar från samma tränare och ägare som går i mål och kuskar blir anklagade för att ha låtit en som är avelschansad vinna före en som inte är det och därmed skapat rubriker och protester, inte minst från upprörda spelare!

Om en avelschansad skulle vinna kriteriet får den: 2 x 650.000 kronor inklusive uppfödarpengar, vilket är lika med 1.300.000 kronor medan en icke avelschansad vinnare får hälften och som tvåa fjärdedelen, vilket är lik amed 325.000 kronor!

“Ett dåligt försvar”

Inom andra sporter strävas det efter ”tävling på lika villkor”. Jag vet inte hur eller om det överhuvudtaget kommer att framgå i travprogrammet vilka som har dubbla priser att hämta. När jag påtalat riskerna med att Avelschansen kan leda till spelosäkerhet, får jag till svar: ”Vi har ju premiechansen för varmbloden”.

Jag tycker att försvara en spelosäkerhet med att vi redan har en, är ett dåligt försvar. Risken för att det nämnda exemplet ska bli verklighet är förvisso liten,
men även den minsta risk, att spelarna upplever spelosäkerhet kan leda till en katastrof för travsportens framtid.  Det är spelet som travet ska leva av.

“Bota problemet som inte finns”

Av någon för mig outgrundlig anledning anges inte inavelskoefficienten för ett-, två- och treåringar. Inte genom att söka på travsport.se, inte ens i
hästpasset? Enda sättet är att göra en så kallad testparning mellan föräldrarna!

Inte nog med påfundet Avelschansen: Den 12 januari 2024 kunde man på travsport.se läsa följande: ”Nytt forskningsprojekt om inavelsdepression hos kallblodstravare.” Nu ska man med hjälp av DNA-analyser få svar på hur inavel påverkar a) prestation!?, b) livslängd!? och c) fruktsamhet!? Detta ska ske samtidigt som Svensk Travsport står inför ett år med besparingar på 80 miljoner kronor! Ännu en insats för att råda bot på problemet som inte finns...eller!?

“Anar ett visst mått av uppgivenhet”

• A) Man kan fråga sig om det finns behov av att lägga tid, pengar och forskning på att utröna huruvida de senaste 70 åren av kallblodsavel lett till
  försämrade eller förbättrade prestationer?
• B) Man kan också fråga sig hur och varför det ska läggas tid, pengar och forskning på sambandet inavel och livslängd? Ska vi hädanefter bistå
  forskningen genom att låta alla våra hästar självdö av ålderdom för att se hur gamla de kan bli?
• C) Forskning om sambandet inavel och fruktsamhet!? Det ska läggas tid pengar och forskning på huruvida närbesläktade kan fortplanta sig!?

Förstummad tar jag mig för pannan! Forskarna hoppas att uppfödarna ska bistå med hårprover från sina hästar!? Alla nu levande kallblodstravare har ju lämnat hårprov som föl i samband med registreringen. Dessa hårstrån är ju ”proffsigt” insamlade av utvalda personer och därmed har risken för kontaminering av oönskad DNA och förväxling minimerats. Om inte dessa hårstrån har arkiverats, kan knappast kravet på arkivutrymme vara orsaken....eller?

“Ta det som en utmaning”

Det finns andra farhågor för kallblodstravarens framtid än inavel. Man kan ana ett visst mått av uppgivenhet som riskerar att leda till minskande
betäckningssiffror. I stället för dominansen av Moe Odin och Järvsöfaks, pratas det mycket mer om oron för Öystein Tjomslands och Jan-Olov Perssons dominans.

Dessa fantastiska hästkarlar är onekligen föredömen, men vars resurser är svåra att nå upp till i småskalig verksamhet. Låt oss dock ta det som en utmaning. Men för att vara skämtsam och ironisk: Dominansen kan likt Avelschansens strategi stävjas genom att utdela dubbla prispengar i kriteriefinalen, till hästar som inte tränas av Tjomsland och Persson.

“Galor saknar Årets uppfödare-kategorin”

Som gammal kallblodsuppfödare vill jag varna för Avelschansens lockelser. Jag tror inte det är räddningen för kallblodtravarens framtid. I stället lockelse in i fördärvet. Pengarna borde hellre användas till stimulans till nya uppfödare genom frikostiga bidrag samt teoretisk och praktisk utbildning inom avel, inkörning och marknadsföring.

Det är också viktigt att uppfödare blir uppmärksammade för den viktiga länk de utgör för travsporten. Det finns märkligt nog flera travbanor som vid sina travgalor saknar kategorin Årets uppfödare. Är det kanske så, att de som med sin avel fått fram de seger- och vinstrikaste hästarna inte ska vara stolta över framgångarna, utan i stället skämmas över att de utsatt kallblodstravaren för en dyster framtid, genom de valt fel föräldrar till sina föl!?

– Bo Torstemo, Hackås.

PS. Jag vore ytterst tacksam om någon av de personer som ligger bakom avelschansidéerna, på något sätt vill kommentera mina synpunkter.