Insändare: "Hur relevant är avelsvärderingen av listhingstar egentligen?"

Avelsvärderingensnämnden gör en till synes väl balanserad värdering av nya hingstar med en viktning med 60 procent mot tävlingsprestationer, 20 procent mot faderslinjen och 20 procent mot moderslinjen. Den poängsumma (max 100) som detta genererar kompletteras sedan med bland annat. exteriör och veterinär beskrivning, röntgenutlåtande, temperament och bedömning av hingstens avkommor. 

Så långt fyller ”konsumentupplysningen” absolut sitt syfte, men det känns sedan som nämnden skjuter rejält bredvid mål vad gäller listhingstar. Eftersom hingsten inte finns på plats är det naturligtvis omöjligt att göra en värdering av temperament och exteriör. När det sedan inte heller finns svenska avkommor att tillgå, verkar hingstens prestationer i avelsboxen och avkommebedömning bli alltför schablonartad.

Särskilt uppenbart blir detta när man granskar nämndens omdöme av hingsten Real de Lou. Jag följer franskt trav mycket ingående och ser så gott som dagligen på tävlingar från landet. Det är då mycket enkelt att få ett särskilt gott öga till just Real de Lou eftersom han konsekvent lämnar mycket bra löphästar som ofta också har en utstrålning utöver det vanliga. 

Trots att Real de Lous 860 avkommor så här långt tjänat 20 miljoner euro och att hingsten redan lämnat över 75 miljonärer väljer avelsnämnden att ge hingsten lägsta möjliga betyg: “Lågt skattat avelsvärde”. Redan antalet ston franska uppfödare valt att skicka till hingsten borde vara en signal till den svenska avelsvärderingsnämnden att det rör sig om en riktigt bra hingst. 

När man sedan inser att intjäningen per avkomma är högre än till exempel Bold Eagle och Brillantissime, känns det som en berättigad fråga hur Bold Eagle (som av nämnden tilldelats ett ”mycket högt avelsvärde”) och Brillantissime (”högt skattat avelsvärde”) kan skattas åtskilliga steg högre än Real de Lou? Svaret ligger troligtvis i att skattningarna gjorts näst intill enbart på hästarnas egna tävlingsmeriter och inte på avkommornas.

Detta blir sedan än tydligare när man dessutom väger in det stomaterial som respektive hingst fått att arbeta med. Inom galoppen kan man enkelt ta fram statistik på hingstarnas avkommors intjäning i förhållande till stonas egna prestationer. Detta finns tyvärr inte tillgängligt via de datakällor jag har att tillgå, men det råder ingen som helst tvekan om att Real de Lou tillförts ett i sammanhanget relativt enkelt stomaterial. 

Har fått ett enkelt stomaterial

Påfallande ofta lämnar hingsten dessutom stoets bästa avkomma när man följer upp deras totala karriärer i avelsboxen. Det enkla stomaterialet till trots fortsätter den nu 20-åriga Real de Lou att producera topphästar och håller fortfarande många yngre och mer välkända franska avelshingstar efter sig i de franska topplistorna. Detta alltså trots att han haft alltför dåliga förutsättningar för att producera de fixstjärnor som kan lyfta hingsten mot den absoluta avelstoppen.

Jag har svårt att avgöra varför avelsvärderingsnämnden gjort den bedömning man gjort i det aktuella fallet, men konstaterar i alla fall att min egen bedömning ganska ofta skiljer sig från nämndens. Om avelsvärderingsnämndens uppdrag verkligen är att ge svenska uppfödare en konsumentupplysning värd namnet  menar jag att man måste fundera på svaren på ett antal frågor: 

• Är egna tävlingsmeriter, stam eller produktionen som avelshingst på sikt viktigast för just en avelshingst?
• Är det rimligt att värdera en hingst med åtskilliga hundratals avkommor i huvudsak på egna tävlingsmeriter?
• Kan man använda statistik på ett bättre sätt för att följa upp hingstarnas produktion?
• Kan man värderar utländska avelsmeriter på ett mer djupgående sätt?
• Hur kan man få en bredare värderingsbas av främst listhingstar som inte finns på plats när värderingen utförs?
• Värderas franska och amerikanska hingstar relativt varandra objektivt sett lika eller har någon av raserna en fördel med den värderingsmodell som används?

Jag fann en välhållen 20-åring

Slutligen - för att verkligen förvissa mig om Real de Lous förträfflighet innan jag själv eventuellt använder honom till mina egna ston, valde jag att besöka Haras de Lou i Ornedalen för att besiktiga honom. Jag fann en klok och välhållen 20-åring med endast smärre exteriöra avvikelser som fortfarande tycker att livet är toppen. 

Efter resan kommer det att dyka upp avkommor i den svenska stamboken inte bara efter honom – utan även efter några andra hingstar som avelsvärderingsnämnden sannolikt kommer att skatta med mycket låga avelsvärden. Framtiden får utvisa om konsumentupplysningen eller min egen analys var riktig.

– Tord Olsson