Insändare: "Kolossen på Solvalla"

Jag funderar mer och mer på vad de handläggare och andra sysselsatta som sitter i Hästsportens Hus egentligen gör på sina arbetsdagar? Vad gör dessa människor förutom sitt dagliga värv med registrering och handläggning av olika ärenden? Hur bidrar dessa personer till att hästsporten utvecklas? Sitter de till exempel med i några utvecklingsprojekt på sidan om sitt ordinarie arbete? Jag kan efter många år av involvering och engagemang i travsporten konstatera att det är mycket snack som pågår men tyvärr väldigt lite verkstad.

Visst har det producerats många fina dokument och målsättningar men att förverkliga dessa har visat sig vara väldigt svårt. I stället för att vända den negativa trenden med färre aktiva utövare, färre uppfödare och licenstagare, färre besökare, färre hästägare, vikande betäckningssiffror, stillastående prispengar et cetera har det mest handlat om skandaler som Propulsion-gate och dopingaffärer de senaste åren.

Vad är orsaken till att det inte händer mer för att vända de nedåtgående kurvorna? Är det fel personer – utan riktig drivkraft – som uppehåller viktiga ledarpositioner eller finns orsakerna att finna någon annanstans? Summa summarum känns det som om att hela administrationen av travsporten behöver moderniseras.

Jag har själv erfarit att Svensk Travsport (ST) inte är en organisation där bra kundservice och bra kundbemötande existerar. Detta viktiga kundbemötande genomsyrar tyvärr inte hela ST. Skickar du in ett dokument eller ett klagomål till receptionen får du ett svar att de har mottagit ditt ärende. Skickar du däremot in ett ärende direkt till en handläggare uteblir oftast svaret. I ett modernt företag hanteras all kundservice på samma sätt.

Dessutom finns det flaskhalsar i tjänsteproduktionen som ingen verkar vilja ta tag i för att lösa problemen. Ingen inom ST eller dess styrelse verkar förstå vad kvalitetsarbete är för något påfund. Till exempel ska de personer som önskar att ta körlicens genomgå en licenskurs. ST har beslutat att alla nya kuskar som önskar ta körlicens och de kuskar som inte har kört travlopp på över fem år ska genomgå en sådan obligatorisk licenskurs hos något travsällskap. En licenskurs som ofta ställs in för att för få anmäler sig till kursen.

Det innebär att leveranstiden på tjänsten ofta blir orimligt lång. Dessutom har en del personer som har rätt kontakter inom travsporten hamnat i gräddfilen. I denna gräddfil har några personer – som jag känner till – inte behövt genomföra en komplett licenskurs. Dessa personer har enbart behövt genomgå ett skriftligt teoriprov och köra ett till tre provlopp för att erhålla en körlicens. Andra personer utan dessa kontakter hänvisas till att genomföra denna licenskurs. 

Det är märkligt och orättvist att licensansvariga hos travsällskapen har möjligheter och rätt att frångå de licensbestämmelser som ska gälla för alla. Var finns rättvisan och rättssäkerheten i detta system? Hur kan villkoren vara olika beroende på vem du är, vad du heter eller vilka kontakter du har?

Jag kan bara konstatera att licensbestämmelserna behöver ses över i syfte att korta leveranstiden och garantera en rättssäker process.

Vidare har jag svårt att förstå att inte fler än jag lämnar in klagomål på denna orimligt långa leveranstid i och med att många licenskurser ställs in. Exempelvis har den licenskurs som skulle genomföras på Gävletravet nu – med början i oktober – skjutits upp en månad på grund av för få anmälda personer (läs: en person). I ärlighetens namn har jag svårt att tro på att detta uppskjutande skall leda till fler personer anmäler sig till kursen än tidigare. ST behöver nog inse att detta föråldrade sätt med nuvarande upplägg av licenskurser inte fungerar och att leveranstiden inte är godtagbar i en modernt samhälle.

Hur kan ST hålla fast vid ett sådant omodernt upplägg när antalet aktiva med körlicens minskar för varje år? ST, sportchefer med flera behöver inse att de behöver anpassa sig till nya förutsättningar när marknaden ser ut som den gör i dag. Man kan inte fortsätta att leva in en fantasivärld hur länge som helst utan måste ta hänsyn till hur verkligheten ser ut just nu. Det är dags att vakna och börja agera för att vända kurvan eller åtminstone stoppa avhoppen.

Det borde vara enkelt att låta de personer som önskar ta körlicens genomföra ett skriftligt teoriprov samt att köra ett antal vanliga provlopp. Dessa provlopp kan övervakas och filmas av travsällskapens licensansvariga eller assistenter. Då blir leveranstiden betydligt kortare och flaskhalsen försvinner. 

Dessutom handlar förmågan om att köra travhäst mer om kompetens, talang, erfarenhet, kontinuitet och körvana än antalet år som du inte har kört travlopp. En del sportchefer verkar inte förstå detta utan stirrar sig blinda på antalet år som du inte har kört travlopp.

I och med att det nu jäser i leden och det till och med höjs röster om att hela ST:s styrelse bör bytas ut – och inte enbart den förra vd:n – behöver ST:s ansvariga vakna och inse att det måste börja ske något praktiskt arbete för att förbättra och förändra den svenska travsporten.

En modern organisation arbetar med kvalitetsarbete och genomför kundundersökningar. De behöver förstå att målet är att ha så många nöjda kunder som möjligt och så få klagomål som möjligt. Dessa parametrar bör även mätas varje år för att få indikationer om verksamheten utvecklas i rätt riktning. 

Jag kan slutligen konstatera att det inte hänt så mycket inom ST de senaste fem åren beträffande kvalitetsarbete och översyn av de interna processerna. Ett nödvändigt arbete om travsporten inte ska dö sotdöden.

– Leif Karlsson, B-tränare