Insändare: "Rädda vår avel"
Svensk uppfödning är på nedgång och närmar sig en kvantitativt oacceptabel nivå för spelandet och därmed för travsportens fortlevnad. Farliga trender måste hejdas i tid.
Insändare i Travronden
Detta är en insändare. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.
Travronden värnar om det fria ordet och yttrandefrihet. Vi vill att du ska uttrycka din åsikt och dela med dig av dina goda tankar och idéer. För att bli publicerad krävs att du håller god ton, följer våra riktlinjer och svensk lag.
När Svensk Travsports sportchef Robert Karlsson fördelade de 100 extra miljonerna i prispengar såg han ingen jordmån för en rejäl tvååringssatsning. Jag tror att han såg fel. Mitt resonemang grundar sig på att bättre ekonomi är en betydande faktor för att öka intresset för uppfödning, och även för hästägande.
Generellt är det stor skillnad efter tävlingskarriären för ston kontra hingstar och valacker. Därför finns det skäl att särskilja tävlingsprogrammen. Tävlingsnettot blir förstås bättre om ett sto ges möjligheter att tjäna ett visst belopp på två (tre) säsonger än om det behövs fler säsonger för att tjäna samma belopp. Avels-(andrahands-)värdet blir också bättre.
Det finns inget belägg för det
Rimligen skulle då intresset öka för hästköp och uppfödarna få bättre betalt. Vi kan se de stora pengar som svenskar göder amerikansk travsport med.
Det unga avelsstoet föder kanske inte bättre avkommor, men i alla fall fler. Det finns inget belägg för att amerikanska avelsston mår sämre än de svenska trots att de har tävlat hårt tidigt i stället för att slita länge. Vi har omdömesfulla tränare och veterinärer som ansvarar för att hästarna inte tävlar innan de är redo för det.
Ge stona en kort tävlingskarriär
Slutsatsen för mitt resonemang blir att man bör inrikta stona på en kort tävlingskarriär och ett långt lugnt liv som avelsston. Hingstar och valacker har det nog bäst så länge de tävlar, om vi undantar de få som blir avelshingstar. Dessa inriktas därför på en lång tävlingskarriär såsom nu.
Detta skulle man kunna åstadkomma genom att fördela rejäla pengar ungefär 25, 60 och 15 procent till två-, tre och fyraåriga ston. Med betydligt fler tvååringsårslopp kan man välja lämpligt motstånd, medan man med nuvarande brist på lopp tvingas möta de bästa, vilket förstås avskräcker. Sedan inga mer stolopp, för de bästa stona hävdar sig väl mot hingstar och valacker.
Då reste sig publiken
Jag glömmer aldrig Elitloppet när Robert ”Robban” Westergrens Xanthe med Berndt ”Goldfinger” Lindstedt i sulkyn svängde in på upploppet i ledning med fransyskan Roquépine utvändigt. Publiken reste sig upp med ett samfällt vrål. Då lyfte gamle Henri Levesque på tömmarna och Roquépine försvann till en överlägsen seger.
Vi har också sett många andra stjärnston såsom Frances Bulwark, Gélinotte, Julienne, Queen L, Peace Corps, Ina Scot, Moni Maker, Joviality och många andra som har hävdat sig synnerligen väl i öppen klass.
En negativ spiral i framtiden
Många tränare är nog bekväma med att slippa träna till tvååringsslopp, men även de behöver ”se det komma” om de ska slippa en negativ spiral i framtiden i grund orsakad av hästbrist.
Externt kapital från hästägare är en jättestor finansieringskälla för travet. I en minusbransch måste man fresta med jackpottar även om det också finns andra värden som lockar.
Johan Dieden, uppfödare.
Ämnen i artikeln
Taggar i artikeln
Så jobbar Travronden med journalistik
Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.