Insändare: "Tack ATG för er stabila nedgång"

Jag vill passa på att tacka och gratulera ATG:s CFO, Lotta Nilsson Viitala, för en fin presentation av ATG:s delårsrapport för perioden 2022-01-10—2022-07-31. ”Stabilt första halvår för ATG”, var rubriken på atg.se. 

Nettospelsintäkter: -2%
Nettospelsintäkter hästar: -6%
Totala intäkter: -2%
Kostnader: +4%
Rörelseresultat: -13%

Det är självklart ett alldeles fantastiskt resultat för ATG, stabilt som det uttrycks av Nilsson Viitala. Jag vet inte riktigt hur mycket beröm som kan ges, men det känns som att orden inte riktigt räcker till. 
-125 miljoner kronor i rörelseresultat känns stabilt och det känns självklart att det är i linje med ATG:s budget och travsportens långsiktiga strategiska utvecklingsplan. Tack Lotta för en fin presentation och tack till alla dina medarbetare som har skapat detta fina resultat!
Dock, jag skulle aldrig kunnat tänkt mig något annat. Jag kan knappt påminna mig om att något resultat inte har varit stabilt eller i linje med den långsiktiga strategiska utvecklingsplanen för travsporten enligt ATG någon gång under de senaste 25–30 åren. Det känns inte bara stabilt, utan också väldigt förtroendeingivande. Än en gång, tack Lotta!

I den mer jordnära verkligheten för de som äger och/eller föder upp hästarna som ATG finns till för och lever på ökar träningsavgifter, transportkostnader, foderkostnader, veterinärkostnader med mera. I det fallet handlar det inte om några enstaka procent i kostnadshöjningar. Numera får man också som hästägare och uppfödare även betala entré för att gå på trav och de gamla fina travprogrammen får köpas, om de nu fortfarande finns kvar?  Dock, självklart älskar vi alla våra hästar och vi vill verkligen ATG:s och ST:s väl och ve. Jag är tacksam för att det finns så framsynta och förutseende personer i ledningen för ATG och ST, som självklart kommer säkerställa att de aktiva även framgent får en fantastiskt fin möjlighet att utveckla svensk travsport. Det känns stabilt att ledningarna och styrelserna verkligen ”lägger sig ner i selen” för att vidta kraftfulla åtgärder för att utveckla svensk travsport och uppfödning. Med lite tur så kommer kanske ST, med benäget bistånd från ATG, även att åter instifta tusenklubben i sin gamla form, även om den självfallet var oerhört svår att administrera och sköta, vilket ST angav som skäl för nedläggningen. Men som tur var, något förhastad var nedläggningen uppenbarligen, föranledde beslutet att själva grundkärnan i verksamhet, travsporten, återuppstod som Fågel Fenix med benäget bistånd av travmuseet i Årjäng. Det vore alldeles utomordentligt trevligt om vi inte bara har en historia i travsporten som sköts av museet, utan även att vi känner att någon tar ansvar för en framtid! 

Vem som sköter den? Framtiden för travsporten alltså. För egen del känns det synnerligen stabilt att ST och ATG innehar ledartröjan med ytterligt kompetenta styrelser och ledningsgrupper med stor kunskap och stort intresse för svensk travsport, uppfödning och folkrörelsen svensk travsport! Framtiden för svensk travsport och uppfödning känns väldigt ljus! Jag är helt övertygad om att alla i dessa kompetensnav med bistånd av sin expertkompetens från tjänstemannasidan, det vill säga styrelserna i ST och ATG samt berörda ledningsgrupper, känner till att det kostar knappt 9 000 kronor och 22 procent i provision på inkörda prispengar (i ett land med väsentligt högre prispengar än Sverige) att hålla häst i träning hos topp 5-10 tränarna i Frankrike. Transportkostnader i Frankrike? Det debiteras inte vanligtvis, om det görs, så handlar det om motsvarande 500 kronor tur och retur Normandie-Rivieran. ”Den som inte vågar se framåt och inte kan se bakåt – måste se upp!”, citat Henrik Tikkanen.

Det kanske snart är dags att se upp?

Mvh, Per Johansson