Lördagen den 25 oktober var det – som de flesta vet – premiär för den nya spelformen V85 på Jägersro. Eftersom jag var på tillfälligt besök i Skåne passade det bra med att besöka den bana som jag ofta besökte i yngre år. Med tanke på hur det allt som oftast ser ut på travbanorna i dag hade jag dock inga större förhoppningar på någon publiksuccé, men visst fanns det i mitt bultande travhjärta en förhoppning om motsatsen. Jag minns ju hur det var förr, i slutet på 90-talet och början på 00-talet, då totohallen på Jägersro var fylld med människor, sorl och stämning på tisdagarna (en ”vanlig” travdag).

Väl på plats i lördags var stämningen konstgjord, i form av trumslagare (i den ekande totohallen – vem kom på den idén?!) som samsades med evighetsvevande filmer om V65- och V75-premiärer och en omgjord version av Dolly Partons ”9 to 5” som gick på ständig och enerverande repeat i högtalarna. Efter Hans G Lindskogs invigningstal, utomhus i vinnarcirkeln, fick vi också uppleva en konstgjord Lützendimma i diverse färger.

När V85-dagen väl var över började ATG-maskineriet självklart prata om en succédag, och även många journalister var försiktigt positiva. Hans G Lindskog pratade i en refererande text om feststämning. Tja, kanske i den fullbokade restaurangen, men där fick tyvärr inte jag plats. Jag läste någonstans att man räknade till cirka 2.000 besökare. Kan man kalla den siffran en succé, när det var V85-premiär?

Själv kände jag mig tämligen ensam ute i regnet, tillsammans med de tappra själar som letat sig ut när det var dags för lopp. Jägersro hade lockat med kanelbulle och kaffe till de 1.000 första besökarna, men när sista loppet var avgjort bönade och bad personalen oss att äta upp de kvarvarande kanelbullarna när vi var på väg hem. 

Jag har den största respekt för Hans G Lindskog, som är en av de bästa människorna som funnits och finns inom svensk travsport, men jag värjer mig mot att man måste basunera ut den publiksuccé som inte fanns.

Det ihärdiga regnandet kunde man ju inte göra någonting åt, men jag vet inte om nyss nämnda kaffe och kanelbulle eller att de 400 första besökarna skulle få en cowboyhatt (made in China) var någonting som ska locka besökare till travbanorna. J

ag har tyvärr inga nya idéer om hur man ska locka människor till travet, förutom det som många redan nämnt många gånger tidigare (öppna spelluckorna igen och satsa på bra mat till hyfsade priser). Jag önskar bara att man inte låtsas som att allt är bra när det verkligen inte är det. Eller är ATG och ST på allvar nöjda med hur det ser ut på publikplatserna i dag? Är Jägersro nöjda med lördagens publiksiffra när de än en gång fick anordna premiären av en ny spelform?

Till sist: jag har ännu inte nämnt en rad om det nya spelet, V85. Låt mig då avsluta med att berätta att jag inte var någon anhängare före starten. Efter premiären har jag inte blivit mer positiv. Tyvärr tror jag att V85 kommer att glädja bolagsspelen och storspelarna – inte oss ”vanliga” spelare. Men ATG kanske bryr sig lika lite om det som om den tynande travpubliken, så länge spelcashen (från andelsspelen) rullar in?

– Johan Ahlström, Bollnäs