Insändare: "Travsporten behöver fler möjligheter – inte färre"

En ny intresseförening – men inte för alla

Jag har med stigande intresse följt Mats Gabrielssons insändare och miljardärsklubben En häst en röst. Att travsporten nu fått ytterligare en smal intresseförening säger något om sportens grundproblem: vi splittras i allt mindre celler. Likt ett gammalt kommunistparti delar sig travsporten, där varje ny grupp utger sig för att vara räddningen. Tyvärr blir också konsekvensen att det blir lättare att indirekt kontrollera svensk travsport, genom att ställa grupp mot grupp. 

I den senaste skapelsen gäller inte ens traditionell demokrati. Här ges röster utifrån hur många varmblodiga travhästar du äger. Kallblod är exkluderade – och inflytandet koncentreras till en liten elit av stora hästägare.

Färre lopp betyder färre hästar och färre banor

Jag läser förslaget från En häst en röst, om att ta bort 1.600 lopp ur tävlingsprogrammet som innebär att starttillfällen för cirka 2.200 hästar helt försvinner – runt 20 procent av hela det aktiva travhäst beståndet. Det är också av någon anledning lika många tävlingsdagar som ungefär alla våra elva småbanor och någon mellanbana tillsammans arrangerar. 

Hur går detta ihop med En häst en rösts önskan om att vi ska bli fler? Att ta bort 20.000 startmöjligheter är att ta bort sportens framtid.

Småbanornas avgörande betydelse

Småbanorna är livsviktiga för återväxten. Här står ungefär 25 procent av landets travelever. Det är här ungdomar lär sig, där rekrytering sker och där passionen föds. Har vi råd att tappa elever, banorna och de 2.200 hästar som riskerar att stå utan lopp? Svaret är nej. 

Var finns bevisen?

Miljardärsklubben och Gabrielsson beskriver sina idéer som en sista utväg. Men kan de visa ett enda exempel, någonstans i världen, där travsporten blomstrat efter att banor lagts ner? Erfarenheten säger tvärtom: utan bredd och många startmöjligheter blir sporten smalare och mindre attraktiv – särskilt för unga.

Historien visar bristande trovärdighet

Det gör saken ännu mer magstarkt att en av de som nu leder En häst en röst tidigare haft ordförandeposten i Svensk Travsport och varit med och beslutat om de avtal som förvärrat ekonomin. Ett exempel är avtalet med Danmark, där Svensk Travsport under flera år överfört stora belopp årligen – samtidigt som svenska banor kämpar för överlevnad. Att samma person som talade om att rädda dansk trav nu vill avveckla delar av den svenska är direkt stötande.

Slutsats – fler, inte färre

Travsporten behöver förnyelse, men vägen framåt är inte att skära bort grunden vi står på. Nu när Svensk Travsport äntligen har tagit makten över ATG är det dags att använda den klokt: hålla nere kostnaderna för förvaltning och administration, och i stället låta resurserna växa och gå till hästägarna och sporten. Det är så – och bara så – vi kan skapa en starkare ekonomi för dem som bär travet på sina axlar.

Framtiden kan inte byggas på nedskärningar bland aktiva, utan på bredd, rekrytering och långsiktiga satsningar. Att slå undan benen för tusentals hästar, deras ägare och de banor där sporten lever är inget alternativ. Vi har helt enkelt inte råd att tappa en enda hästägare till.

Göran Nordin

Mångårig uppfödare av kallblodiga och varmblodiga hästar, amatörtränare, hästägare med hästar i A-träning och före detta ordförande för småbana.