Insändare: "Travsporten måste vara för alla – inte bara för de största"
Efter att ha lyssnat på Travpodden med Patric Skoglund och David Neves, där Lutfi Kolgjini var gäst, lämnades jag med en känsla av uppgivenhet. De åsikter som framfördes riskerar att förändra travsportens framtid i grunden – och inte till det bättre.
Insändare i Travronden
Detta är en insändare. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.
Travronden värnar om det fria ordet och yttrandefrihet. Vi vill att du ska uttrycka din åsikt och dela med dig av dina goda tankar och idéer. För att bli publicerad krävs att du håller god ton, följer våra riktlinjer och svensk lag.
Lutfi Kolgjini argumenterar för att prispengarna ska flyttas från de mindre banorna till storbanorna Åby, Jägersro och Solvalla. Hans tanke är att eliten då stannar där medan bredden tävlar på landet. Problemet är att resonemanget inte håller. Proffstränare har också hästar som inte räcker på storbanorna. Självklart kommer de att fortsätta åka till småbanorna för att vinna lopp – skillnaden blir att de mindre tränarna får ännu sämre förutsättningar.
En bättre lösning vore att fortsätta på den inslagna banan att sätta maxpoäng på några lopp per tävlingsdag, för att på så sätt tvinga ut hästarna med mycket poäng på V86 och V85. Ett annat sätt är att göra rena B-tränarlopp så att amatörerna får möta andra som tävlar på någorlunda lika villkor!
Att Francesco Zet dök upp i Rättvik ifrågasatte Kolgjini om det verkligen gynnade sporten. Med en nedlåtande ton antydde han att publiken där ändå inte hade möjlighet att bli hästägare. För mig och många andra var det tvärtom en inspirationskälla. Själv fastnade jag för travsporten efter att ha sett Propulsion på Romme – en upplevelse som gjorde mig nyfiken på hästarna bakom nummerbrickorna. Det fick mig att prova på Travskolan och senare även bli aktiv som B-tränare och hästskötare. Utan de tillfällena där stjärnorna kommer ut i landet hade jag aldrig hittat hit.
Sen finns det, till skillnad från vad Lutfi tror, gott om människor ute i landet med både intresse och kapital att satsa på travhästar. De kanske inte köper Kolgjinis häst för flera miljoner, men där ligger nog inte problemet hos ägarna, utan på Herr Kolgjinis höga förväntningar.
Kan köpa sig makt över sporten
Jag vill också betona att idén om att svensk travsport ska styras enligt modellen att en häst ger en röst vore helt fel väg att gå. Det skulle innebära att de med flest hästar – och störst plånbok – också får mest att säga till om. I praktiken betyder det att några få miljonärer kan köpa sig makt över sporten.
Travsporten måste ställa sig frågan: Vill vi ha en bred sport där många får plats, eller en exklusiv cirkus för de mest kapitalstarka? För mig är svaret självklart. Sportens styrka är bredden, demokratin och den passion som delas av tusentals aktiva över hela landet.
– Anton Wiborg, 23-årig B-tränare från Falun
Ämnen i artikeln
Så jobbar Travronden med journalistik
Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.