Insändare: "”Vi måste ta i med hårdhandskarna mot fusket!”"
Jag älskar trav.
Djupt. Innerligt. Och förhoppningsvis för evigt.
Kärleken till travet har frodats och förädlats sedan jag var tonåring och den har hjälpt mig genom flera kriser i livet. Men som i alla relationer befläckas även min kärlek till travet ibland av mörka moln.
Oftast handlar det då om vad jag misstänker är någon form av dopning.
Insändare i Travronden
Detta är en insändare. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.
Travronden värnar om det fria ordet och yttrandefrihet. Vi vill att du ska uttrycka din åsikt och dela med dig av dina goda tankar och idéer. För att bli publicerad krävs att du håller god ton, följer våra riktlinjer och svensk lag.
Det finns inget som är så jobbigt som att förlora mot någon som man tror har fuskat. Att alla ska tävla på lika villkor är en av grundpelarna inom all idrott och travet är givetvis inget undantag. Jag vet att det jobbas hårt och att det finns goda ambitioner i antidopningsarbetet inom svensk och många andra länders travsport.
Vi gör mycket, men tyvärr inte tillräckligt, för att hålla vår fantastiska sport ren.
I samband med Hugo Åbergs var snacket igång igen. Lite väl många vinnare från andra länder än Sverige och en närmast monstruös vinnare några dagar senare.
Möjligtvis är bara det skickliga tränare som gjort att misstankarna får näring?
Men snacket är igång så fort en häst levererar på en nivå som skiljer sig avsevärt från tidigare insatser.
Travets baksida
Jag tror vi har kommit till en punkt där vi bara måste prioritera denna travets mörka baksida. Vi måste så långt det bara är möjligt få bort snacket och hålla fuskarna borta, annars är jag rädd att vi till slut kan få en utveckling i riktning som den cykelsporten drabbats av de senaste decennierna. Och det är det förstås ingen som vill, då tror jag att väldigt många kommer att tappa lusten.
Fler tester
Så hur ska då detta gå till? Ja, jag tror att vi måste jobba på olika fronter och kanske är fler oannonserade tester ett vapen i kampen mot fuskarna. Utan att ha några statistiska belägg som grund för påståendet har jag känslan av att det utförs betydligt fler sådan tester i Frankrike än i Sverige. Är vi sämre än Frankrike?
Ett annat verktyg vi bör kunna utnyttja bättre är övervakningen av hästar inför storloppen. Så kallade detention barns, för att använda det engelska uttrycket, har i många år använts frekvent i USA och på senare även implementerats i svenskt trav. Gott så. Men det är dyrt att övervaka hästar och som de flesta av er nog känner till är svensk travsports ekonomiska muskler inte av den art att vi kan sprida slantarna hur som helst.
Modern teknik
Här måste vi därför tänka till, effektivisera och använda all tillgänglig kunskap på området. Kanske kan vi använda AI-teknik och övervakningskameror i högre utsträckning än tidigare. Om vi med teknikens hjälp kan upptäcka ovanliga mönster i hästars tävlingsbeteende så kommer vi närmare fuskarna. Det där finns det andra som kan avsevärt mycket bättre än jag.
Avskräckande effekt
I kombination med fler tester och kanske också hårdare handskar mot återfalllsförbrytare skulle en ökad användning av detentions barns resultera i en allmän skärpning av det livsviktiga arbetet mot dopning. Blotta vetskapen om att de har fler och vaksammare ögon på sig än någonsin tidigare kommer förhoppningsvis att ha en avskräckande effekt på fuskarna.
Detta inlägg är inte ett konkret förslag på hur vi ska lösa problemet med dopningen, se det snarare som ett upprop till en kraftsamling. En kraftsamling mot det mörkaste molnet på min och (är jag övertygad om) många av mina kollegors annars så klarblå travhimmel …
Anders Lindqvist, travälskare
Grosbois, Frankrike
Ämnen i artikeln
Så jobbar Travronden med journalistik
Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.