Ledare: "Bättre att se det för vad det är"

De senaste åren har gulddivisionen både varit lite av en hackkyckling och en vattendelare. Då och då har högsta klassen petats från V75-kupongen. Ironiskt nog för att klassen stundom inte varit särskilt hög. Små fält eller förväntat överlägsna favoriter är förklaringarna i princip varje gång det händer.

Så sent som förra lördagen bollade Admiral As med åtta konkurrenter över 2640 meter innan V75 drog i gång på Sundbyholm. Fyra av de nyss nämnda konkurrenterna är med i startfältet i helgens gulddivision som flyger under ett vilseledande namn: Svenskt Mästerskap.

Att det handlar om SM för varmblod är förstås odiskutabelt. Det är även det faktum att det inte är Sveriges bästa hästar som ställs emot varandra.

Vissa på frånvarolistan är självklara som Francesco Zet och San Moteur, andra mer spekulativa som derbyvinnaren Joviality och uppstickaren Lozano di Quattro.

Det är samtidigt inte så mycket att spekulera i med tanke på att fyraåringarna har ett stundande europaderby med uttagningslopp just på lördag.

Uppstickaren laddar fullt förståeligt för en lämplig bronsfinal mot hästar han ska slå.

Giganterna? Ja, de förbereds nästan alltid för nästa stora strid mot världseliten, även om Readly Express råkade ha vägarna förbi Åby två år i rad inför sina vintermeeting på kolstybben.

Fenomenet är inte alls märkligt. Vill man vara bäst inom sin gren smäller ett SM-guld inte särskilt högt om inte Sverige råkar vara ledande eller störst inom idrotten. Det är något man absolut kan hävda gäller travsporten där det egentligen bara är två länder som kan mäta sig med oss. 

Den äldre världseliten är dock inte större än att det egentligen bara finns ett fåtal lopp som leder till evig ära och berömmelse. Att drömma om att ett lopp med 500.000 kronor i förstapris, inklämt mellan sensommaren och höstrusket, ska höra till den kategorin är bortkastat.

Det är bättre att se det för vad det är – och ställa det mot hur gulddivisionen brukar se ut stora delar av året. Visst, risken fanns att Hugo Åbergs-vinnaren Hail Mary kunde ha ställts inför en straffspark.

Nu vet vi att så inte är fallet när Daniel Redéns stjärna får starta längst ut bakom vingen. Då har vi helt plötsligt – med guldmått mätt – ett smått fantastiskt lopp framför oss och det finns saker att lyfta utöver en mycket tilltalande spårlottning.

• Fältet är fullt.
• Ingen tränare har fler än en häst i loppen.
• Åtta olika hemmabanor finns representerade bland tränarna.
• Dessutom är det spridning även i ålder: två femåringar, en sexåring. fem sjuåringar, en åttaåring, två nioåringar och en tioåring.
• Sist in var stoet Barbro Kronos som inte fick plats i sto-SM vilket kanske mest vittnar om att konkurrensen inte är stenhård.

Helheten blev i alla fall en riktigt bra gulddivision. I lördags avgjordes ett guldförsök på V75. Åtta hästar startade varav tre höjde sig kraftigt. Sedan vann favoriten från ledningen före andrahandsfavoriten och tredjehandsfavoriten.

Ibland kan det vara uppfriskande att göra det enkelt för sig och när det kommer till SM-loppets glans i sammanhanget finns det skillnader som är intressanta. Den första och mest uppenbara är att förstapriset är en halv miljon kronor. En SM-titel finns också i potten. Svenskfödda hästar är de enda som får vara med.

Pusselbitarna bjuder åtminstone in till tanken om att SM-loppet på Åbytravet kanske skulle kunna bli SM-finalen. Att Svenskt Mästerskap blir en pågående serie som dyker upp vid precis lagom antal tillfällen under tävlingsåret fram till finalen.

Några gulddivisionslopp kanske rentav skulle må bra av att ha lägre förstapris till förmån för desto högre i ett par lopp i SM-serien? Några andra kanske inte skulle köras över huvud taget.

Det skulle åtminstone ge mervärde för uppfödare och ägare till de svenskfödda hästar som håller säsong in och säsong ut. Och förhoppningsvis nytt liv och variation i högsta klassen.