Ledare:

"Måste vi verkligen vara så tidsfixerade?"

Inom travsporten bokförs också både svenska rekord och världsrekord noggrant. Men frågan är om vi i vår sport verkligen måste vara så tidsfixerade? Är det inte viktigare att se till att våra hästar får längre karriärer och inte bottnas för tidigt?

I veckans nummer av Travronden går det att läsa om en färsk och utförlig barfotastudie som forskare vid SLU i Uppsala gjort på tusentals travhästar under en tidsperiod av drygt två år. Det är inga revolutionerande resultat, men ändå viktiga eftersom det nu finns svart på vitt på några grundläggande saker. 

• En häst som tävlar barfota runt om springer i genomsnitt 0,7 sekunder snabbare per kilometer än om den tävlar med skor på alla hovarna.
• På minussidan visar den förstnämnda kategorin en ökad galopprisk på 15-35 procent.

När det gäller barfotakörning finns mängder av åsikter, men få säkra bevis för att det ena eller andra är det bästa. De flesta är dock eniga om att ju högre farten i travloppen är desto kortare blir tävlingskarriären. Så om alla travhästar i landet tävlade med skor och fler kortlopp gjordes om till medeldistansrace kunde vi få en ganska betydande fartnedgång. Om sedan även jänkarvagnarna ratades fick vi se helt andra tider i programmen. 

Det skulle förmodligen resultera i fler hästar som tävlade längre upp i åldrarna, vilket svensk travsport är i behov av. 

Det är nämligen ingen hemlighet att antalet nyregistrerade varmblodsföl minskat väldiga under de senaste åren. Från 5 811 (1990) till 2 794 (2017). Under 2018 blev det för första gången på länge en liten ökning till 2 799 och i år lär det landa på en liknande siffra (2 779 per 1 mars) Vi har redan ett barfotaförbud för alla hästar mellan 1 december och sista februari samt för samtliga tvååringar under hela året. Det verkar nu ha fallit i god jord hos de flesta aktiva. 

Ett permanent barfotaförbud känns däremot i dagsläget långsökt, då en majoritet av tränarna verkar emot ett sådant. Nästa steg skulle dock kunna bestå i att som i Frankrike även förbjuda treåringar att tävla barfota. 

Om dessa sprang 0,7 sekunder långsammare i snitt per kilometer i loppen och kanske med ännu lite lägre fart tack vare slopande av jänkarvagnar kunde vi få en effekt.

Hur ser då stödet ut för en sådan eventuell åtgärd i trav-Sverige? Det vet vi inte säkert, men känslan är att det skulle kunna bli ganska jämnt skägg. I en undersökning gjord av Svensk Travsport från 2018, via undersökningsgrupp Travpanelen, svarade 63 procent att de var för ett barfotaförbud även för treåringarna. Över 800 personer deltog i den.

Svante Båth går i veckans nummer av Travronden ut och propagerar för ett barfotaförbud för treåringar. Han vill på så sätt få ner farten i loppen för yngre hästar, att de inte ska maxas för tidigt. Samtidigt poängterar han att det ändå blir samma pengar att köra om. 

Båth får både medhåll och mothugg av kollegor. Robert Bergh belyser att det inte heller är så enkelt att bara förbjuda barfotakörning över hela linjen för treåringar. Han menar på att barfota fram och barfota bak i många fall kan vara viktiga för att hitta rätt i rörelsemönster för de yngre hästarna. Däremot har han inga problem med att förbjuda skoryck runt om, då detta är den åtgärd som oftast ger en rejäl fartökning. Kortsiktigt bra, men långsiktigt för en treåring? Och detta kombinerat med helstängt och jänkarvagn?

Peter Untersteiner skulle gärna se att det räckte bra med 1.19-tider i nolloppen istället för 1.15-16 som det nu ibland krävs för att segerstrida. Samtidigt är han emot skotvång i de flesta fall utom för tvååringar. Farten kan givetvis också sänkas med exempelvis snävare kurvor och långsammare banunderlag, men det är knappast något som vi vill ha. 

Däremot någon form av barfotaförbud för treåringar, där kan det nog vara läge för ST att jobba vidare.

Allas vår Zoogin lämnade tyvärr jordelivet i början av förra veckan i en ålder av 30 år. Han var en sådan där riktig profilhäst som såg till att travsporten nådde utanför travbubblan. Zoogin tävlade till och med nioårssäsongen och det finns många exempel på hästar som gjort riktigt bra prestationer även som tolvåringar. Genom längre karriärer är det lättare att få fram dessa viktiga publikfavoriter, som kan förbättra både publiksiffror och spelintresse. Det här gäller även på det lokala planet, som exempelvis Tulleman på Jägersro och Bombi Boy på Bergsåker.

Hur gärna vi travnördar än vill, så är det svårt för en Kriterie- och/eller Derbyvinnare att nå ut till den breda massan. De måste i sådana fall trava vidare längre upp i åldrarna och antingen visa fortsatt hög kapacitet eller tjusa sin publik med andra egenskaper. Ett utökat skotvång och en striktare syn på sulkys kan utmynna i lite längre karriärer och ge oss fler profilhästar.

Avslutningsvis så kommer mera forskningsresultat från SLU angående hästarnas hovar inom ett år. Nu en mera praktiskt variant, som kan bli ännu mer spännande.