Insändare: "En häst en röst svarar Göran Nordin"
Travsportens problem är inte en slump – de är resultatet av felaktiga prioriteringar. När resurserna fördelats fel och besluten styrts av regionala särintressen har sporten tappat både kraft och trovärdighet. I dag ser vi konsekvenserna: en modell som urholkar eliten och samtidigt misslyckas med att värna bredden.
Insändare i Travronden
Detta är en insändare. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.
Travronden värnar om det fria ordet och yttrandefrihet. Vi vill att du ska uttrycka din åsikt och dela med dig av dina goda tankar och idéer. För att bli publicerad krävs att du håller god ton, följer våra riktlinjer och svensk lag.
Travsporten befinner sig i en historisk kris. Sedan millennieskiftet har antalet licenser minskat med 58 procent. Under 2024 sjönk antalet betäckta varmblodiga travston ytterligare, ned 14 procent jämfört med 2023. B-tränare och amatörer har mer än halverats under 2000-talet – trots att en större del av prispengarna flyttats till vardagstravet och bredden.
Samtidigt har STL-loppen tappat i värde. På nationalarenorna Solvalla, Åby och Jägersro har utvecklingen tillåtits gå i fel riktning, i takt med att en allians av småbanor driver sina egna regionala agendor. Ändå varnar Göran Nordin i Travronden (26 augusti: “Travsporten behöver fler möjligheter – inte färre”) för att göra annorlunda vägval än de som lett rakt nedåt.
I reala termer har STL-loppen tappat 38 procent i förstapris sedan år 2000. Ett konkret exempel är Bronsdivisionen, där förstapriset gått från 110 000 kr år 2000 till 125 000 kr i dag. Justerat för inflation motsvarar det bara cirka 77 000 kr – en rejäl försämring för eliten som lockar publik, bär spelintresset och hela travekonomins ekosystem. Spelformerna V75, V86, GS75 och V64 står för över 95 procent av nettospelomsättningen. Ändå får dessa lopp bara 45 procent av de totala prismedlen.
”Frankrike visar att det går att kombinera nationalarenor i storstäderna med ett starkt nät av landsortsbanor. Samma modell borde vara möjlig även i Sverige.
Konsekvenserna är tydliga. Förr kunde topptränare som Stig H Johansson dominera på Solvalla och Åke Svanstedt hålla sig till Axevalla. I dag tvingas eliten resa land och rike runt för att jaga rimliga prispengar.
Trots fler lopp och fler starttillfällen har antalet B-tränare minskat med 60 procent och antalet hästar i B-träning med 55 procent sedan år 2000. Problemen handlar alltså inte bara om antalet lopp – utan om samhällsförändringar som urbanisering, tidsbrist, ökade kostnader och nya livsstilar.
En central brist är att Svensk Travsports styrelse och travsällskapen misslyckats med att rekrytera från landets tre största regioner. Stockholm, Göteborg och Malmö med omnejd rymmer halva Sveriges befolkning – men har inte erkänts som en avgörande målgrupp för nya hästägare och sportens tillväxt. Frankrike visar att det går att kombinera nationalarenor i storstäderna med ett starkt nät av landsortsbanor. Samma modell borde vara möjlig även i Sverige.
I insändaren om föreningen En häst en röst (1H1R) florerar flera felaktigheter:
- Det är inte en ”miljardärsklubb”. Vi tror att alla behövs inkl det fåtal av medlemmarna i 1H1R som är beredda att investera miljontals kronor av sitt kapital i sporten år efter år och därmed skapa marknad för uppfödare, innehåll i loppen som genererar spel och arbetstillfällen för ännu fler inom travsporten. Det skall uppmuntras och inte användas som ett nedsättande epitet.
- Kallblod är inte exkluderade. Fokus ligger på varmbloden eftersom de är sportens kärna. Flera initiativtagare äger kallblod och hänvisar till Sleipner, kallblodens egen organisation, som redan finns representerad i Svensk Travsport.
- Demokratin upphör inte. Rösträtten baseras på antalet registrerade hästar, vilket också är en stor del av finansieringen. Det gör systemet mer anpassat till sporten som näring än en fritidsförening. Efter de samhällsförändringar vi sett de senaste decennierna måste alla inse att travsporten har en helt annan konkurrenssituation än tidigare.
- Starttillfällen försvinner inte. Diskussioner förs om tävlingsprogrammet, men inga beslut finns. Mattias Bergdahl, tidigare B-tränare på Örebro, numera hästägare där och på Axevalla, har gästföreläst och föreslagit cirka 1 600 färre lopp – en återgång till nivåerna före 2010 – för att skapa jämnare och mer attraktiva lopp. Med hjälp av modern teknik, inte minst artificiell intelligens, finns i dag goda möjligheter att optimera tävlingskalendern utifrån hästarnas hemvist, tränartyp, ålder och startprissumma.
Det råder dock enighet på en punkt med Göran Nordins insändare: effektiviseringar och besparingar behövs för att öka prispengarna till hästägarna.
Framtiden för svensk travsport avgörs om vi vågar göra upp med de felaktiga vägval som lett oss hit.
En häst en röst vill hjälpa till. Vi står för fler och bättre hästar. Vilket skulle vara bra för alla i travsporten.
En häst en röst genom
Timmy Jahr, verksamhetsledare
Johan Arneng, styrelseordförande
Så jobbar Travronden med journalistik
Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.