Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Insändare:
"Inkonsekvens är vårt stora drivningsproblem"

Foto: LARS JAKOBSSON / TR BILD
Målbild från Vincennes. Foto: LARS JAKOBSSON / TR BILD
Av: Tim Westlund
Publicerad:

Insändare i Travronden

Detta är en insändare. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.

Travronden värnar om det fria ordet och yttrandefrihet. Vi vill att du ska uttrycka din åsikt och dela med dig av dina goda tankar och idéer. För att bli publicerad krävs att du håller god ton, följer våra riktlinjer och svensk lag.

Jag tror alla som läser detta är överens om att hårda drivningar inte är något vi vill se i travsporten. Som våra toppkuskar har visat behöver man inte jaga på hästen på upploppet. Vi vill se upploppstrider där kuskarna sitter still. Nu börjar vi ­närma oss den tid på året då vi tvingas bevittna de vidriga drivningarna på ­Vincennes. Det kommer garanterat skrivas en del om detta pryglande och hur dåligt det är för travsporten. 
Något som vi måste tänka på är att Frankrike inte är det enda landet med ett drivningsproblem. År 2022 införde ST hårdare regler och drivning blev förbjudet. Jag hoppades att detta skulle leda till en förbättring av de högst inkonsekventa drivningsbedömningarna vi hade sett från svenska måldomarnämnder, men tyvärr kvarstår problemet. Vi ser tyvärr fortfarande tydliga maningsförseelser som inte bestraffas.

Om man följer travsporten i Sverige är det ­uppenbart att måldomarnämnderna är ­väldigt inkonsekventa när det gäller ­maningar. Jag vill exemplifiera genom tre exempel på situationer som skedde på samma bana men bedömdes olika där det i två av de tre fallen inte gavs någon påföljd.
Exempel 1: Kusken bakom nummer 11 utför 9-10 maningar på upploppet, ingen påföljd (extern länk)
Exempel 2: Kusken bakom nummer 7 utför ett stort antal maningar under loppets sista 350 meter, en maning i början på upploppet utförs med handen över axelhöjd. Kusken fortsätter mana trots att det är uppenbart att hästen är chanslös. Ingen påföljd döms ut (extern länk).
Exempel 3: Här kommer den mycket omtalade bestraffningen mot Eric Raffin i Paralympiatravet 2021. Bestraffningen är korrekt dömd, eftersom Raffin utför två maningar med handen över axelhöjd, men drivningen i exempel 2 är betydligt värre. Detta inträffade dessutom innan skärpningen av reglementet, och de andra incidenterna inträffade med det nya reglementet (extern länk).


Alla dessa situationer jag gett exempel på inträffade på samma bana, men bedömdes helt inkonsekvent. Den absolut tydligaste förseelsen skedde i mitt andra exempel där en kusk utförde ett stort antal maningar under loppets sista 350 meter med bland annat en maning med handen över axelhöjd. Kusken fortsatte att mana trots att det var uppenbart att hästen var chanslös. Situationen resulterade inte i någon påföljd. 
Denna situation är ett exempel på hur vi absolut inte vill att det ska se ut, och jag ­skyller inte på kusken. Det är aldrig en god idé att utse syndabockar. Det är rätt självklart att om en kusk kan bete sig på ett visst sätt utan påföljd kommer kusken inte att ändra detta beteende. Om en kusk kan mana på ett visst sätt, men bara bestraffas ibland, kan det, beroende på hur ofta kusken kommer undan, bli så att kusken ser bestraffningarna som felaktiga och fortsätter mana på samma sätt. Om vi vill slippa se kuskar som går över gränsen bör vi börja bedöma maningar på ett mer konsekvent sätt. Hur ska kuskarna veta var gränsen går om bedömningsnivån är som den är nu?
Detta är ett problem som måste åtgärdas, frågan är hur? En möjlighet är att införa en funktionär vars enda uppgift är att bedöma maningsförseelser, antingen själv eller i samråd med måldomarnämnden. Detta borde öka kvaliteten på bedömningarna när det gäller maningsförseelser, och därmed göra dessa bedömningar mindre inkonsekventa. Det är kanske inte en lösning på problemet, men det är åtminstone ett steg i rätt riktning.

/Tim Westlund

ANNONS

Ämnen i artikeln


Av: Tim Westlund

Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.