Joakim Svensson:

"Ingenting är omöjligt när vi gör det tillsammans"

Tiden går snabbare än man tror. Jag vet inte om ni kommer ihåg hur 2021 började. Covid-19 låg som en köldknäpp över landet samtidigt som riksdagen antog en pandemilag, vilken bland annat gav regeringen möjlighet att begränsa stora sällskap från att samlas på allmän plats. Överträdelser skulle beivras och dyra böter utfärdas.

Idrotten stängdes. Företag isolerades. Restauranger bommade igen. Konkurser, även med stödpengar, stod som spön i backen. Travbanorna var omgjorda till arbetsplatser och vi läste oftare om handsprit, smittskyddsåtgärder och avståndsmarkeringar än om allt annat.

Här beställer du ditt exemplar av Vinternumret 2021

Men travcirkusen och Travronden ställde inte in, vi ställde om. När det var som allra värst lyste travet som en polstjärna. Lopp kördes, segertäcken delades ut, hästvagnar rullade land och rike runt, och spelet blomstrade (igen). Faktum är att inte en enda av travets hundratals tävlingsdagar cancellerades (peppar-peppar). Mycket tack vare ett rådigt beslut i Hästsportens hus, som innebar att stallbackarna omvandlades till arbetsplatser och sportens intressenter (om än en smula motvilligt) fogade sig.

Egentligen har det skrivits alldeles för lite om hur avgörande det varit för travsporten. Många andra sporter drabbades långt mycket hårdare än vad travet gjorde. Mer än en ägare och fler än ett stall borde tänka tanken vad som hänt o-m travbanorna hade betecknats som allmänna platser eller belagts med tävlings- och tillträdesförbud.

Travrondens reportrar har, sin vana trogen, rest land och travrike runt i spåren av en pandemi och skrapat ihop ett Vinternummer med alla historierna du vill läsa från 2021.

Samtidigt har inte allt varit gröna hagar och grusgråa träningsbanor. Det har varit ett år då aktiva, och för all del hästar, har fått lära sig att klara vardagen utan påhejande ägare och värmande entusiasm från staketen. Många har fått leva på minnet av dem.

Under Elitloppet satt Travrondens Niclas Andersson ensam på e-läktaren och förmedlade tankar från en folkfest som aldrig blev av. Nedanför honom trummade The grateful eight, åtta lyckliga personer och trogna elitloppsgäster som fått en välsignad dag på Solvalla, på med oförtruten kraft. De gjorde ett (nästan) lika imponerande jobb som Don Fanucci Zet som gav Daniel Redén en mini-revansch efter att ha fråntagits titeln 2020 (Propulsion-gate).

Tyvärr har året solkats mer än en gång av svarta rubriker, regelspektakel och anklagelser om fusk. Doping verkar klistra sig som en magnet på ryggen på den elektriska sporten som berör så många och en gång kallades folksport. Samtidigt är det inte svårt att förstå. Hästarna kan inte tala och fuskare som vill roffa åt sig pengar finns i alla vrår. Det vore naivt att ens tro att den svenska travsporten är ren från ”milkshakes” och fuffens. Det visade sig till och med att den svenska friidrotten, som blev så framgångsrik, hade sina lik garderoben. Jag tror knappast det är sista gången vi tar upp ämnet i Travronden, men i det långa loppet finns det något bra i det också.

Här beställer du ditt exemplar av Vinternumret 2021

Ur den pandemiska askan har det inte bara kommit eländes elände. Det vore försmädligt att antyda. Under året har vi fått se häpnadsväckande och enorma prestationer. Några har etsat sig fast hårdare på näthinnan än andra. En del minns kanske Lara Bokos segerväg utvändigt ledaren i Oaks. Andra kanske tänker på Fransesco Zets slutrökare i Kriteriet. Medan någon, så klart, fastnar för Tetrick Wanias urstarka upphämtningsseger i Svensk Uppfödningslöpning. Vi får heller inte glömma Önas Prince segerkavalkad.

Mest av allt tror jag ändå att hästen på omslaget är den som landar längst ut på travfolkets tungspets. Calgary Games drog in som en virvelvind över Travsverige. En toppstammad häst från den största uppfödaren som tålmodigt jobbats upp och fram av Timo Nurmos och som krönte säsongen med att vinna Europaderbyt efter att ha joggat hem Svenskt Travderby på nytt världsrekord, utan att vara tom…

Calgary Games ä-r något i hästväg, en unik individ som skänker hopp om en bättre, häftigare och spännande tid.

I vintermörkret har det betydelse.

För travsporten fortsätter att förändras. Det är inte längre gulddivisionshästarna vi talar om, nej herregud, det är knappt paralympiatravssegrare eller elitloppsmästare som kommer upp först i tanken. Det är unghästarna. Framtidens stjärnor. Hoppet om något mer och större.

Auktionerna där de säljs har blivit hett stoff – en digital innovation som slungat travsporten fem år framåt i tiden på några veckor. Menhammar OnlineSales höll sånär på att knipa Årets innovation vid Tidskriftsgalan för sin tjänst. Det slutade med att Travronden, bland annat tack vare Vinternumret, fick det finaste priset av alla: Årets tidskrift i Sverige! En lika oväntad som makalös bragd för ett mikroförlag och utgivare av e-n tidning i konkurrens med miljardjättar.

För trots att vinstlistor och segercheckar i mångt och mycket fortfarande tilldelas Robert Bergh, Timo Nurmos, Örjan Kihlström och Ulf Ohlsson finns det hopp om ”djusnande” framtid.

Under pandemin har vi, alla, tillsammans, och ihop, visat omvärlden att travsporten minsann kan när vi gör det tillsammans.

Låt oss fortsätta på det spåret.

Missa inte att beställa ditt exemplar av Vinternumret 2021