V75 30 ÅR: Satin du Lings rafflande insats

Lördagen 20 juni 1996 fick publiken på Axevalla och hemma i tv-sofforna skåda ett av V75-historiens mest rafflande upplopp. I ett lopp över 2640 meter hade Satin du Ling tidigt rusat undan med cirka hundra meters ledning och kusken Mikael J Andersson lät hästen springa på. Alla väntade på att krafterna skulle tryta för fyraårige Satin du Ling men han sprang oförtrutet på och avståndet till de övriga minskade inte. 

– Det bar iväg med honom och han pullade med mig i 2000 meter. Han fick gå det som han ville, det gick inte att dra i honom. Han var en av få hästar som inte trivdes med att det var så mycket folk på Axevalla, det stod folk och tjöt hela tiden och han varvade upp sig, minns Mikael J Andersson.

Med halvvarvet kvar till mål var Satin du Ling fortfarande långt före de andra. Till slut började den värsta konkurrenten Jackpot Sund med Fredrik B Larsson i sulkyn (pappa Björn tränade) ta upp jakten och avståndet blev mindre. Och mindre. Och mindre. För Mikael J Andersson var det en pina.

– Egentligen hade jag bara en tanke, att ta mig till mål med honom. Jag hörde referatet från tv efteråt, där satt Tomas Nilsson och sa flera gånger ”det kan aldrig gå”. Även med 500 meter kvar när Håkan ”Lillis” Olsson sa ”men de är lika långt efter?” sa Tomas bestämt ”det kan aldrig gå”.

Men det gick. Jackpot Sund var ruskigt nära att hinna fram men Satin du Ling räddades av mållinjen och vann med en noslängd. Och blev till råga på det den 1000:e V75-vinnaren.

– Jag har en tavla här hemma med fyra-fem bilder från löpet och det är väl tur det så jag kan visa de som tvivlar på historien. Det kunde ringa folk till mig 20 år efteråt för att de ville höra om det verkligen var sant och berömde mig för vilken häst jag hade, säger Mikael J Andersson.

Hur minns du Satin du Ling?

– Den hästen glömmer en inte i första taget. Vi köpte honom som treåring från Erik Berglöf och redan då hade hästen rykte om sig att vara en riktig dåre. Han var en tuffing och jag skulle kunna skriva en bok om alla konstigheter han hade för sig. Det var nära flera gånger att det kunde gått på tok. Han var väldigt snäll och så i stallet men så fort han fick en sele på sig blev han helt vild.

Har du fler V75-minnen?

– Jag minns när jag vann någon final på Åby med Aron Palema. Jag har väl vunnit dubbelt någon gång också, kanske det var på V65 i och för sig, men en finalseger slår lite högre.

– Just det, en annan seger jag minns var med Midsummer King på Axevalla. Det var då det blev den allra högsta utdelningen i V75:s historia. Det var så skitigt den dagen att man inte kunde se någonting. Men det var väldigt kul och då kan en säga att en har bidragit till att någon blev jäkligt rik i alla fall!

V75 fyller 30 år – vad vill du hälsa jubilaren?

– Det är bara att konstatera att hade inte rikstoton kommit till hade vi inte haft någon travsport i dag.

Vad ser du fram emot mest just nu?

– Pension! Haha, nä men jag har ett gäng tvååringar att hålla på med som ska starta nästa år förutom de äldre travarna så sen får vi bara se hur länge travbanan finns.