Insändare: "Vi behöver nya idéer – inte bara mer pengar till eliten"

Lutfi Kolgjini beskriver i sin insändare ett bekymmer som många delar: trots ökade prismedel har utvecklingen för travsportens bredd inte vänt. Antalet B-tränare har minskat, liksom antalet hästar. Kolgjini menar att lösningen är att samla mer resurser på storbanorna. Jag menar att travsporten behöver tänka ännu friare. Vi måste hitta modeller som både stärker eliten och ger bredden rimliga förutsättningar – annars riskerar vi att förlora båda delarna.

Ett tydligt problem i dag är att flera V75-finaler och andra storlopp inte fyller sina fält, trots mycket höga förstapriser. När sex eller sju hästar tävlar i ett lopp med plats för tolv känns det som en ineffektiv användning av sportens resurser. Det stärker varken konkurrensen eller spelvärdet och ger publiken en sämre upplevelse. Varför ska vi tävla om flera hundra tusen kronor när startlistan bara är halvfull?

Här skulle dynamisk prissättning kunna vara ett alternativ. Tanken är enkel: ett lopp får en grundnivå på prispengar. Om fler hästar anmäls kan förstapriset höjas procentuellt – men om för få hästar anmäls sänks prispengarna i motsvarande grad. På så vis används resurserna mer effektivt. Belöningen hamnar där den gör störst nytta: i välfyllda lopp som lockar spelare, publik och skapar stark konkurrens. För storloppen skulle det innebära att de största beloppen reserveras för de mest attraktiva fälten, där sporten verkligen visar upp sig från sin bästa sida.

Ett annat sätt att skapa bättre balans är att införa ett divisionssystem, liknande det som används i USA. Där delas hästar in i olika nivåer baserat på prestation. En häst som har tjänat mycket men gjort flera starter utan framgång kan flyttas ned en division för att tävla mot enklare motstånd. När formen återvänder flyttas hästen upp igen.

Ett sådant system skulle ge flera fördelar:

• Hållbarhet. Hästarna kan tävla längre i rätt nivå, vilket förlänger karriären och skapar fler starttillfällen.
• Rättvisa. Fler tränare och hästägare får chans att tävla om prispengar, även när de inte har topphästen i stallet.
• Bredd och elit i balans. Eliten möts på sina villkor, men fler får möjlighet att vara kvar i sporten och bidra till helheten.

Ett divisionssystem skulle dessutom kunna ge publiken en tydligare struktur. Man vet vilken nivå man ser, och det blir lättare att följa hästars utveckling när de rör sig mellan divisioner. För spelarna kan det också bli mer intressant, då loppen blir jämnare och svårare att förutse.

Travsporten står inför en avgörande tid. Att bara sprida mer pengar till bredden har inte gett resultat – men att enbart koncentrera resurserna till fyra storbanor löser inte heller alla problem. Vi måste i stället skapa system som gör sporten mer dynamisk, där resurserna används effektivt och på ett sätt som gynnar både spel, publik och aktiva.

Med dynamisk prissättning och ett modernt divisionssystem kan vi kombinera elitens dragningskraft med breddens engagemang. Det skulle ge fler fulla lopp, starkare spelintresse och fler aktiva som känner att de har en rimlig chans att vara med.

Travsporten behöver både spets och bredd – men framför allt behöver vi nya idéer. Det är bara genom att våga pröva nya vägar som vi kan bygga en långsiktigt hållbar framtid för sporten.

– Jari Åkerfeldt